Läs min nyhetskolumn, publicerad i dagens Aftonbladet, här.
Jag kommer att flytta på mig i några dagar, kära ni.
Ni kommer istället att hitta mig här:
Bloggen är en slags tillfällig blogg.
En undantagsblogg.
Skapad för att stötta och samla människor som på olika sätt berörts av femtonåriga Therese Johansson Rojos fruktansvärt orättvisa öde.
Therese som aldrig hann fylla sexton.
Som mördades av två skolkamrater på en avslutningsfest natten till i söndags.
Jag skulle vilja att alla ni som någon gång läst min blogg klickar er in på LLFU – Bloggen om Tess och lämnar efter er några rader. Till Therese, henne familj eller vänner.
Eller kanske till alla de andra som förlorat ett barn, ett syskon, en vän.
Jag hoppas att ni tar er tid.
För det finns mycket med nätet som är otäckt, men också mycket som är helt makalöst.
Som gör att vi kan stötta människor vi aldrig ens träffat, utbyta tankar och ge kärlek.
Ta vara på det. Och på varandra.
Vi ses här.
annikamarklund 
Du skriver makalöst bra! Jag vet att du vet men kan inte låta bli att uttrycka min beundran. Var i all världens namn har du lärt dig skriva så där? Knappast på någon journalisthögskola i alla fall. Du lyckas blanda hjärta med hjärna och aldrig blir det ”too much”. Bravo, Annika, you take my breath away…
Tusen och åter tusen tack, kära du. Det gör mig så glad.Och nej, det var knappast under min utbildning jag lärde mig skriva. Jag har begåvade människor runt omkring mig som lärt mig, som läser och kommer med feedback.TACK igen, snälla rara.
Vilken hetsjakt det bedrivs på de två ungdomarna.Hur mycket vet någon utomstående egentligen om utredningen?Är man inte oskyldig till motsatsen bevisats.Om det nu skulle visa sig att de är oskyldiga så spelar det ingen som helst roll. För har bestämt er att det är på det viset ni vill se världen.Ni kan förstöra deras liv.Vänta tills domen är klart innan ni börjar yttra er. Och du som pratar om att man inte ska dömma människor och hur många ungas liv som förstörs av förutfattade meningar och fördomar.Äcklad är jag av hela jävla samhället just nu.
Jag får snarare tänka mig för så att jag inte ställer mig alltför mycket på de anklagades sida, kan jag meddela dig. Även om jag tror att de är skyldiga tycker jag så oerhört synd om dem. Och om deras familjer. Precis som jag sörjer för Therese Johansson Rojo och hennes familj och vänner.
HejJag vill inte vara språkpolis… men du vill stötta inte stöta antar jag? För jag trodde först att du ville göra människor upprörda med det är fel förstår jag nu när jag läst resten av texten…
Helt korrekt! 🙂 Såg också det när jag publicerat inlägget, men irriterande nog är det fel på publiceringsverktyget och det går inte att ändra inläggen… jag får hoppas att teknikfolket fixar det snart och att alla förstår att det ramlat bort ett t. Brukar inte ha problem med stavningen, men efter att ha jobbat konstant i femton timmar igår och gått upp tidigt för att fortsätta har jag till och med svårt att stava mitt eget namn!
Nej Annika!Tyck inte för synd om dem.Det vore som att tycka synd om dina mobbare.Det finns en gräns som man inte ska överträda som människa.Man kan inte få hur många chanser som helst.Therese hade ingen chans!
Men jag tycker synd om mina mobbare också. Jag förlåter dem bara inte.Det finns helt klart en gräns. Om de misstänkta gärningsmännen är skyldiga har de passerat den gränsen. Vi kan inte förstå hur det är möjligt. Kanske förstår de inte heller själva. Men jag håller med dig. Det är helt fasansfullt. Jag kan inte överhuvudtaget föreställa mig hur Thereses anhöriga mår. Vilken JÄVLA mardröm. Ofattbart.
Fint skrivet. Så tragisk hela historien är, för familjen som förlorat sin dotter och familjerna till de misstänkta barnen, vänner, nära och kära. Så oerhört tragiskt. Jag såg nyss på nyheterna här i Christchurch och en 16årig flicka blev brutalt mördad för 6 månader sedan och gärningsmannen blev fälld i domstol idag. Det får en verkligen att undra vad som händer med världen när inte ens ett barn är ”heligt” längre.
Ja, det är helt ohyggligt. Så oerhört och obeskrivligt tragiskt.
Va då inte tycka synd om de misstänkta? Klart det är synd om dem. Ingen ”normal” människa gör något sådant de är misstänkta för och de behöver hjälp. Sen försvarar man inte deras handlingar bara för att man kan sätta sig in i hur de och deras anhöriga mår. Och de ska ställas till svars för sina handlingar men ingen ska behöva bli uthängd och dömda för alltid(av allmänheten) så som det sker på internet i dag när det gäller de flesta gröva brott.
Jag håller helt med dig. Om de misstänkta är skyldiga till mordet på Therese är det helt oförlåtligt, men då har något med säkerhet gått fruktansvärt fel. Jag tycker oerhört synd om dem. Utan att på något sätt rättfärdiga det de misstänks för att ha gjort.
Nu kan deckarförfattarinnan Liza Marklund se tillbaka på ännu ett framgångsrikt år. Under det senaste året fortsatte hennes bolag att växa och det märktes även på Marklunds bankkonto. Koncernen består av bolagen Mediahuset Altersbruk och Limerick Publishing, som såväl förvaltar Marklunds rättigheter som hanterar hennes fondinnehav och äger författarinnans fastigheter. Sammanlagt finns det tillgångar värda över 46 Mkr i bolagsgruppen.46 Mkr!!!! Wow! Vill du gifta dig med mig//;? / HenkePs. Skoja bara, men allvarligt är du inte rädd för golddiggers hos det manliga könet? Jag har vänner som def skulle vilja gifta sig med dig IRL. Att du är snygg skadar ju inte heller/°)
Haha! Du ska nog inte lite på allt som står i tidningarna. Hittills har de, efter vad jag förstått, aldrig fått en siffra rätt när det gällt min mors pengar.Men jo, hon drar väl in en del, har jag förstått. Jag vet inte riktigt hur det skulle påverka mig – hon är bara 20 år äldre än jag och i 100 gånger bättre fysisk form, så jag lär aldrig se röken av något arv eftersom jag med största sannolikhet dör före henne. Och nej, jag får inga pengar av familjen.Hahaha, golddiggers, underbart! Nej du, det är jag inte rädd för. Min karl och jag tjänar ungefär lika mycket, och OM han bara var tillsammans med mig för att jag möjligen skulle kunna få ett arv om femtio år så tycker jag att han ska ha cred för det. Så länge han gör mig lycklig kan jag gärna köpa en shetlandsponny åt honom år 2059. Eller något annat han vill ha.