Hyckleri och en massa trams.

Bild 5.png

Man kan få veta massor av mer eller mindre intressanta saker om mig här.

Det är karriärsajten Shortcut.nu som intervjuat mig i egenskap av medlem på sajten, och som vanligt irriterar jag mig på de flesta av mina svar (hur gör man egentligen för att vara sig själv men ändå inte låta corny?). Oh well.

I ingressen presenteras jag med titlarna ”journalist, författare, modell, skådespelare, fotograf, egen företagare”. Det är inte första gången. Och precis som alltid känner jag mig som en hycklare, trots att det inte är jag som kallat mig själv allt detta.

Journalist? Absolut. Författare? Kanske en dag, om någon vill ge ut ungdomsböckerna jag skriver. Det ser inte helt mörkt ut, men är långt ifrån klart, och innan böckerna står i butikshyllorna tänker jag definitivt inte kalla mig författare. Modell? En gång i tiden, absolut. En fullständigt värdelös modell, men det står ju å andra sidan inget om att jag skulle varit en framgångsrik sådan, så okej. Dock har jag inte jobbat aktivt som modell på över fyra år och avskyr mig själv för att jag överhuvudtaget gav mig in i den där skitbranschen, så det känns lite lustigt att beskrivas som modell i samma mening som mitt egentliga yrke. Skådespelare? Gärna för mig. Men med tanke på att min senaste skådisinsats gjordes för snart sex år sedan känns det som en ganska oförtjänt komplimang. Fotograf? Jag har en kamera, jag kan ta en schysst bild, jag har fått betalt för att plåta. Så… ja. Jag antar att jag kan rycka in som fotograf när det krävs. Även om jag inte vet något om hur en kamera fungerar. Egen företagare? Visst. Är inte alla journalister egna företagare? Jag vet egentligen inte riktigt vad det innebär att driva enskild firma. Jag skickar iväg fakturor för mina krönikor, får in pengarna på kontot och min snälla mormor sköter bokföringen.

Jaja, blablabla, förlåt.

Men som sagt, det känns så fånigt ibland. Att så ofta få frågan ”hur hinner du med allt?!”.
Liksom… hinner med vad? Jag är skribent. Jag sitter på Aftonbladets Söndagsredaktion hela dagarna och skriver reportage. Sedan går jag hem och skriver krönikor. Det är allt. Punkt. Så ni som föreställt er att jag lever ett fantastiskt liv i hemlighet, där jag är bästsäljande författare, spelar in Hollywoodfilmer, fotograferar supermodeller för Vogue, går Balenciaga-visningar i Milano och går på styrelsemöten för något av mina många framgångsrika företag…

Förlåt. Jag menade aldrig att föra er bakom ljuset.

—-

Uppdatering:

Hmm. Jag tyckte verkligen att det här inlägget var lite roligt när jag skrev det.
Nu inser jag att det bara är drygt och urtråkigt.
Någon borde införa en slags virtuell febertermometer. Över 39 grader = inga blogginlägg.
Men tills en sådan uppfunnits får ni hålla till godo med mitt trams.

Annonser

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Hyckleri och en massa trams.

  1. Navigaren skriver:

    Trams? I din kategori blir det såklart allmänt trams, annars så tyckte jag att det var hur kul som helst. Särskilt när du raljerade över ditt ”hemliga liv” där du fick med allt utom hur du catwalkar för de stora kollektionerna.I annat fall så har ju kul att fler än jag har fantasier som det går att skratta åt eftersom de inte kan bli verklighet. I synnerhet när andra har åstadkommit mer än jag. Själv är jag doktorand, jägare, ryttarstjärna och fler lögner kommer jag inte på just nu.Kram

    • Annika skriver:

      Meh! Hallå! …”går Balenciaga-visningar i Milano”… Där har du det ju!Åh, jag är så glad att jag slipper allt det där i det hemliga livet. Möjligen kan jag tänka mig att spela in några Hollywoodfilmer. Det hade varit jävligt mäktigt.

  2. michaela skriver:

    haha, vad söt du är. men oavsett om du nu inte är författare (än), fotograf etc. så gör du ju ändå saker som många drömmer om och vill kunna se upp till! krya på dig!

  3. Weirdo skriver:

    Jag tycker det här var ett grymt inlägg speciellt det där med hemliga livet, fick mig att fnittra! Jag lever ett hemligt liv…i mitt huvud bara…där är jag Astronaut, en helt underbar hustru och barnläkare! Det blir liksom roligare än verklighetens arbeta 14 timmar per dag, äta kolla på tv och sova! Mer seriöst uttalat…så tycker jag att du svarat på frågorna mycket bra!

  4. Moa skriver:

    Hm… Det är väl ingen som tror att din mamma har hjälpt dig med jobb? Det handlar väl snarare om ditt efternamn och det faktum att du faktiskt ÄR Lizas dotter? Självklart är det mer eftertraktat av tidningar etc. att ha dig på sin redaktion än vem som helst. Inget du kan hjälpa OCH du är fortfarande duktig och driven och hade säkerligen fått jobb ändå. Men, blev lite fundersam efter att ha läst intervjun. Funderar du förresten någon gång på att lägga ner bloggen. Tror du inte att mycket av den negativa responsen föds här?

    • Annika skriver:

      Varför skulle det vara mer attraktivt? Om jag redan var känd, självklart. Eller om jag skrev utifrån perspektivet att jag är Lizas dotter. Det gör jag inte, och jag är 100% säker på att du har fel. Men jag kan förstås bara tala utifrån de arbetsgivare jag har haft. Ja, det har jag velat göra många gånger. Men bloggen är ett otroligt viktigt sätt att nå ut till mina läsare, kunna föra en dialog och vara närvarande för dem. Den relationen skulle jag aldrig kunna uppnå enbart genom krönikor. Jag vet inte riktigt vad du menar med att ”den negativa responsen föds här” – men visst, det är klart att jag får obehagliga kommentarer ibland. Det är dock en piss i havet jämfört med den positiva respons jag får. De ordentliga mängderna hatmail får jag när jag skriver krönikor som vissa människor finner provocerande, och det är knappast något jag tänker sluta med.

  5. Agnes skriver:

    Alltså, Annika, du är så jävla bra. Jag som vill bli skribent borde börja stalka dig och klistra upp bilder på dig över hela mitt rum, men jag håller mig till att läsa din blogg och dina krönikor och förhoppningsvis snart dina böcker!kram:)

    • Annika skriver:

      Men sötnos! 🙂 Rara. Som blivande skribent gör du nog helt rätt i att läsa massor, snarare än att tapetsera väggarna med bilder på mig och sitta ute på min innergård och kika in på mig när jag ligger och hostar, haha. Läs allt du kommer över, härma de du tycker är bra, öva öva öva! Kärlek till dig.

  6. Marie skriver:

    Nej, inlägget var hur bra som helst! Haha! Men det är ju bara att titta på din header för att se exempel på att du är modell. Du gör ju massor av modelljobb i Sofis mode också! Håller tummarna för att författare blir nästa grej du faktiskt kan stämma in på, låter ju som en jättespännande grej du har på gång där!

    • Annika skriver:

      Haha, min mamma sa samma sak! Men liksom… jag tycker att det är jättestor skillnad på ”vara” modell och på att plåtas gratis för kompisar (som i headern). Det kan ju vem som helst bli och då finns inga av de otäcka kraven på hur man ska se ut. Sofis mode gjorde jag också genom kompisar, för att jag tyckte att det var vettigt att de ville jobba med en vuxen kvinna som inte är utmärglad. Ja, jag vet att många påstår att jag ser ut som ”alla andra anoreximodeller”. Det är ett helt idiotiskt påstående. Jag väger 20 kilo mer än jag gjorde när jag jobbade som modell i tonåren, och fick ändå konstant höra att jag var alldeles för fet för att få kalla mig modell. Det är en äcklig och vidrig bransch, och det är väl därför jag tycker att det är lite jobbigt att tituleras ”modell”. Det känns som att folk som läser mig kan få för sig att jag tycker att modellbranschen är positiv och själv är en del av den. Så är det inte. Jag har inte jobbat aktivt som modell på fyra år och jag HATAR den branschen. Men ja, det är problematiskt. För jag har ju inga problem med att vara med på bild, det är inte där skon klämmer. Önskar bara att folk inte ville få det att låta som att jag jobbar som modell nu. Det skulle jag aldrig göra. Och aldrig FÅ göra, heller. Det jag alldeles för gammal och ”tjock” för. Hahaha. Fantastiskt.Ja, jag håller också tummarna för att det ska bli något med mina böcker! Att skriva bok är det absolut häftigaste jag gjort i hela mitt liv. Skulle gärna vilja fortsätta med det alltid.

  7. Sanna U skriver:

    Jag kan säga att jag gillade artikeln, tyckte inte alls att svaren på frågorna var corny. Men kan tänka att man tycker det om man är med i en sån fråga-svar artikel och ska reducera sitt liv och sin karriär till några raders svar på rätt korta frågor…

  8. Cecilia skriver:

    Jag känner exakt likadant. Eller snarare så här; jag är övertygad om att någon snart kommer att avslöja mig som en bluff. Jag är inte alls intelligent, som alla tror. Jag kan inte alls svara på alla bruna frågor på TP, som alla tror. Jag kan inte alls skriva – visst, jag jobbar som journalist, men det är för att mina arbetsgivare också gick på bluffen. Jag kan inte fotografera. Jag kan ingenting, egentligen, och alldeles, alldeles snart kommer bluffen spricka. Jag kommer avslöjas.

  9. Eh? skriver:

    Du postade ju ganska nyligt ett inlägg föreställandes en bild från ett modelljobb du gjort. Det där med bläckfisken, om du minns? Fyra år sedan, jo tjena. Stå för att du du gillar att åma dig framför kameran. Något annat framstår bara som obeskrivligt löjligt.

    • Annika skriver:

      Suck. Vad löjlig du är. Men visst, tro vad du vill. Tro att du kan sätta mig på plats och vet mer om mitt liv än jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s