Min första kolumn…

Bild 15.png

…kan ni läsa här.

Advertisements

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Min första kolumn…

  1. Sofie Larshans skriver:

    Åh Annika. Fina Annika med dina underbara texter. Det är du som får mig att fortsätta skriva och att fortsätta hoppas. Att drömma och att försöka göra den drömmen verklig. Fina Annika, sluta aldrig skriva. Dina ord behövs i denna grymma värld.

  2. ELLEN skriver:

    Jag vill bara inflika att Sofie Larshans ”Dina ord behövs i denna grymma värld.” stämmer riktigt bra.Dina texter når in klockrent, och många av dom har fått mig att stå kvar och hålla hoppet om människan uppe. Tack.

    • Annika skriver:

      Och om det inte vore för dig och Sofie skulle jag inte ha någon anledning att skriva. Ni är de bästa som finns.Kärlek till er, i mängder.

  3. Sara skriver:

    Jag har sagt det förut, och jag kommer förmodligen få all anledning att säga det flera gånger till, men det gör ingenting eftersom det är lika sant varje gång. Du är fantastisk Annika. Du sitter på en klokskap som känns så väldigt mycket äldre än dina år. Fortsätt som du gör, och sluta aldrig. Du behövs!

  4. Mathias skriver:

    Grattis till första kolumnen! Av utmärkt kvalitet! Jag känner igen en hel del av det du skriver, även om det var 12 år sedan jag tog studenten. Efter att ha varvat lumpen med plugg så hade jag en magisterexamen 2005. Men inte fick jag något jobb inte, för det behövde jag arbetserfarenhet, vilket jag naturligtvis inte hade.Detta ledde till ett moment 22: För att få ett jobb krävs arbetserfarenhet, men för att få arbetserfarenhet så måste du ha ett jobb ,vilket du inte får eftersom du inte har någon arbetserfarenhet!Det som gör det mer tragiskt är att Sverige en gång var ett föregångsland vad gäller ungdomsarbetslöshet. Vi hörde till de länder med lägst arbetslöshet inom EU. Nu har vi den 6:e högsta arbetslöshets siffran bland ungdomarna (20% för 2008), det är bara Spanien, Grekland, Ungern, Italien och Rumänien som är sämre (Eurostat 2008).Detta kan jämföras med Holland där endast 5,3% av ungdomarna är arbetslösa, i Danmark är siffran 8,5% och ska vi ta ett av EU:s fattigaste länder, Bulgarien(!) så är deras siffror för 2008, 12.3%(!)Frågan man ställer sig är: Vad är det dessa länder gör som vi i Sverige har missat? Eftersom jag är optimistisk lagd av mig så satte jag igång att surfa. Gick in på google och skrev ”ungdomsarbetslöshet lösning” och det började poppa upp en hel del saker.Vad som framförallt dök upp som lösningar var att i Danmark finns det ett lärlingssystem. Där ungdomar tidigt får kontakt med näringslivet. Samma sak i Holland där näringslivet tidigt är ute och kontaktar eleverna i skolorna. När jag gick mitt sista år på Högskolan i Gävle så startade skolan ett projekt som kallades för NU. Det var ett samarbete mellan ekonominstitutionen och det lokala näringslivet där ekonomstuderande fick åka ut till företag och omsätta det de lärt sig ute i verkligheten. Gick du en kurs i ekonomisk redovisning så ingick det praktik på ett företag där du fick göra löpande bokföring på riktigt.Detta var år 2005, nu 4 år senare är kursen, mig veterligt nedlagd. Varför? Jo för att de kära studenterna inte var intresserade! Ett skäl till detta var nog den bedrövliga marknadsföringen skolan gav programmet.Men idén var rätt. Att se till att studenter får kontakter inom näringslivet/arbetsmarknaden och visa vad de går för. Och skulle man få det här att fungera på högskola/universitet så funkar det i gymnasiet också, därom är jag övertygad.

  5. Mathias skriver:

    satan vad lång kommentaren blev. Förlåt

  6. Weirdo skriver:

    HImla bra skrivet. Jag tror folk i min ålder tar för givet att ha jobb…här har arbetslösheten gått upp från 4% till 19% på 5 år!, det är verkligen skamligt. Trist för alla unga, och trist för alla som blir varslade från sina jobb.

  7. Anna Bo skriver:

    Det kanske är en smula sorgligt att jag stod där på flaket, för lite mer än en vecka sedan, och kände allt du skriver. Osäkerheten. Att det inte är självklart att allt ska bli som många verkar tro att det ska bli, att det inte är så jäkla enkelt. Men samtidigt är det väl det som får mig att se mot framtiden också, som får mig att vilja kämpa som en jävla galning. För jag SKA lyckas. Det SKA gå. På ett eller annat sätt. Och är det bara så och så måste det få vara.

  8. Åsa skriver:

    Vilken bra kolumn!Detta är ett så viktigt ämne och det känns ibland som om ingen tar det på allvar!Jag vill inte ens tänka på hur våra pensioner kommer se ut när vi blir gamla…..eller rättare sagt…vilka pensioner?

  9. Arrami skriver:

    …riktigt bra! Fortsätter du så så lär jag få en ny läsfavorit! ;-)Det var insiktsfullt, kunnigt och sant om detta lilla osolidariska land med Europas högsta ungdomsarbetslöshet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s