Svar på era frågor, del 1.

Söta ni.
Ni har ställt så många frågor att jag delar upp mina svar i okänt antal omgångar.

Jag kommer inte att svara på alla i separata inlägg – vissa frågor besvaras under respektive kommentar i Frågestund-inlägget.

Då kör vi! Del 1.

Evelina frågar:

Har du velat bli något annat än journalist i ditt liv? I så fall vad?

När jag var liten hästtjej ville jag bli veterinär. Jag kunde inte tänka mig något finare än att få hjälpa sjuka och skadade hästar tillbaka till livet. Men åren gick och jag insåg att mina veterinärdrömmar inte gick särskilt väl ihop med min enorma fobi för sprutor, blod och allt som finns inuti kroppen.
När jag var i tjugoårsåldern pluggade jag en termin på Lärarhögskolan. Planen var att bli gymnasielärare i svenska. Jag vet själv hur otroligt stor skillnad en bra lärare kan göra i en människas liv, och ville helt enkelt ha en chans att påverka, att förändra. Men längtan efter att skriva blev för stark. Att jag alls började tänka i lärarbanorna handlade om att jag länge mått så dåligt, varit så osäker, så rädd. Jag trodde inte att jag skulle våga satsa på skrivandet, var så rädd att misslyckas, att stå där utan jobb och inte kunna ta hand om mig själv. Men i takt med att jag började må bättre började jag också tro på mig själv igen. Bestämde mig för att inte ge efter för osäkerhet och rädsla utan faktiskt satsa på det jag ville göra. Bära eller brista.
Ja, det låter väldigt corny. Men om sanningen är corny så är den.

Vilken känd person brukar du få höra att du är lik?

Bild 2.png col_sandra_bullock.jpg

607.jpg

img_5.jpg

katie-holmes.jpg

mischa-barton-005.jpg

Krysten Ritter, Sandra Bullock (whaat?), Mischa Barton, Katie Holmes, Uma Thurman som Mia Wallace i Pulp Fiction och Pia Degermark som Elvira Madigan. Inga dåliga tjejer, direkt.

Vad handlar din bok om och när får vi läsa den?

Om Saga och Amanda som är sjutton år och ger sig själva en chans att börja om. Den första boken – det ska bli fyra – börjar på ett flygplan som snart ska landa i Los Angeles.
Man kan säga att boken handlar om förväntningar. Om nya chanser. Kanske ger de också svar på frågan om man kan fly från sig själv.
Jag skriver klart första boken i höst. Sedan ska vi se om något förlag är sugen på att ge ut både den och de tre ännu oskrivna böckerna i serien. Annars väntar jag nog, skriver alla fyra och försöker sälja in dem alla tillsammans. Men förr eller senare hoppas jag att de dyker upp i bokhandlarna!
Jo, just det. Färgen i filmen om ditt liv, heter första boken.

Har du eller vill du ha något husdjur?

Nej, det har jag inte, tyvärr. Men jag vill ha en katt. Åååh vad jag vill. En sibirisk katt som den på bilden. Mjauu.

Har du någon kille?

Om jag har det så är han blyg och vill inte vara med i bloggen.

Vad skulle du göra om du kände att du höll på att bli kär i en tjej?

Om jag var singel: Hoppas att hon höll på att bli kär i mig också. Göra allt jag kan för att det skulle bli vi två.
Om jag inte var singel: Gråta gråta gråta. Göra slut. Gråta ännu mer. Sen skulle jag hoppas att hon höll på att bli kär i mig också och göra allt jag kan för att det skulle bli vi två.

Vad tror du händer när man dör?

Jag tror att det man vill ska hända, det händer. Jag vill komma till himlen och bo i ett vackert hus med alla jag älskar. Och med många fluffiga katter. Alltså tror jag att det är det som kommer att hända mig. Men vill man bara att allt ska bli svart, att man liksom stängs av, då tror jag att det händer. Jag kan inte tänka mig att någon skulle tvingas att komma till himlen.

Nicolina frågar:

Hur var din första kyss? Hur gammal var du?

Verkligen helt värdelös. Jag var femton och inte det minsta förtjust i honom, men jag var kär i hans bästa kompis och han var kär i min. De två var tillsammans och då blev vi två över. Det var vår men kallt och vi stod utanför Karlbergs slott. Direkt efteråt frågade han, ”är det inte meningen att man ska känna något?”

Har du någonsin skadat dig själv med flit?

Litegrann. För att få uppmärksamhet. Det var länge sedan och definitivt inte värt det.

Har du komplex för någonting, isånafall vad?

Jag har haft enormt många komplex och skulle vilja påstå att jag inte har ett enda idag. Det är antingen eller för mig. Antingen så låter jag mig själv ha komplex över att jag inte är perfekt, eller också bestämmer jag mig för att det inte finns något som heter perfektion när det handlar om människor. Visst finns det sådant, både inuti och utanpå, som jag i svaga stunder skulle vilja ändra på. Men jag inser att jag i så fall skulle bli mindre jag. Och det vore tråkigt.

Favoritartist, favoritband?

113506.jpg

1207693283_m.jpg

broder.jpg

h_kan_14__1135878945.png

Regina Spektor MIssbehave portrait.jpg

jesus_and_mary_chain_record_new_song_tour_400x297.jpg

Åh, går ju inte att välja. Olika beroende på vilken känsla jag vill bejaka. Men några av de artister och band som betytt allra mest för mig genom åren är Bright Eyes, Jakob Hellman, Olle Ljungström, Håkan Hellström, Radio Dept., Kent, Laakso, The Smiths, Ryan Adams, Jesus & Mary Chain, Broder Daniel, Suede, Tomas Andersson Wij, Antony & the Johnsons, Regina Spektor och The Cure. 

Vad tycker du om Blondinbella?

En otroligt driftig tjej. Det enda som stör mig med henne är att hon tar aktivt avstånd från feminismen, när hon aldrig haft en chans att ta sig dit hon är idag utan den feministiska rörelsens långa kamp. Det är otacksamt och okunnigt, och jag tror att hon egentligen vet bättre.

Om du fick ändra din barndom, vad som helst, vad hade du ändrat på då?

l_e60d5007f7e03b0ee9e4c7359d69b706.jpg

Nu blir det fånigt, jag vet, men jag tror faktiskt inte på att vilja ändra det som hänt. Det är klart att jag hade uppskattat att inte bli mobbad under alla de där åren, men allt hänger ju ihop. Den jag är idag är jag för att jag var den jag var igår, för tio och tjugo och tjugofem år sedan. Det finns väldigt mycket, speciellt under mina tonår, som jag ångrar djupt. Men jag skulle inte vilja ha något av det ogjort. Det lärde mig sådant jag behövde kunna för att bli den jag är. Flummigt, men jag tror att det är så.

Finns det någonting som du vill ändra på i ditt liv just nu?

Ja. Jag önskar att jag jobbade mer normala tider – heltid hade räckt bra. Då hade mitt immunförsvar fått tid att återhämta sig och kanske hade jag inte behövt oroa mig för att bli sjuk lika ofta. Men från och med september kommer jag att jobba en mycket mer rimlig mängd timmar. Då ska jag också skriva klart min bok. Det ser jag fram emot.

Vad gör du om tio år? Hur är ditt liv? Ditt jobb?

Om tio år hoppas jag att jag bor i en mindre stad, har två eller tre barn och en lägenhet eller ett hus jag trivs i. Jag vill skriva ungdomsböcker, driva skrivarläger för unga och åka runt och föreläsa på skolor.

Om du fick bestämma över världen, om du verkligen fick göra vad du ville, med allt och alla, vad hade du gjort då?

Jag skulle börja med att se till att alla människor kände empati och respekt för varandra. Jag inbillar mig att det skulle lösa en hel del problem. Det går ju att lagstifta och förbjuda hur mycket som helst, men för att verkligen få till en förändring måste vi ju sluta känna att vi vill diskriminera, förnedra, skada och döda varandra. Det är en attitydförändring som måste till, och om jag hade makt att förändra världen skulle jag helt enkelt se till att den attitydförändringen skedde. (Ja, jag vet att det här är en våldsam förenkling.)

Josefin frågar:

Vad skulle du jobba med om du inte fick skriva?

Som gymnasielärare. I svenska eller drama, helst.

Vad hade du för idoler när du var mindre?

Nick_Carter_02.jpg

Jag ääälskade Backstreet Boys. Nick Carter var min favorit. Jag var ganska besatt – lyckades till och med bli brevkompis med hans lillasyster. Inte ett dugg pinsamt, såhär i efterhand. Nix. Nada. Niente. Lovar.

Vem är din bästa kompis?

n612446002_336409_5807.jpg

Jag har flera vänner som är bäst i världen, och jag vill inte rangordna dem. Men hon jag umgås mest med heter Fanny och är världens finaste prinsessa.

Advertisements

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Svar på era frågor, del 1.

  1. Pyra skriver:

    Oh! Trodde seriöst den första tjejen var du, och att du jämförde dig själv med Sandra Bullock där! Sååå likt, fast du har finare ögon! Jag kom på två frågor nu: Vem är din främsta förebild, och varför? Och har du någonsin känt att det du gör är meningslöst och inte värt det?Kram

    • Annika skriver:

      Hahaha, aaw! Vad roligt. Ja, min mamma och bror trodde också att hon var jag när de såg den där bilden för ett par år sedan.Förebildsfrågan har jag svarat på i ett inlägg nu, någon annan hade redan frågat det. Jag är ofta rädd att det jag gör är meningslöst. Alldeles för ofta. Just därför är jag så beroende av er läsare, av era kommentarer, mail, tankar och reaktioner. För så länge ni tycker om det jag skriver ÄR det inte meningslöst.Kramar!

  2. Weirdo skriver:

    Jag gillar ditt svar på vad du tror händer när man dör. Jag har samma inställning. Jag har bestämt mig för att jag ska öppna en lekpark för kattungar och deras mammor och pappor när jag flyttar till himlen. Med riktiga gungor, gungbrädor och lianer!

    • Annika skriver:

      Det låter som att ni kommer att få det alldeles fantastiskt med katterna i himlen, Elin! Men se till att vänta ungefär 70 år innan du tar dig dit.

  3. Nick Carter? Didn’t see that one coming. 😉 Håller med om att du är lite lik Krysten Ritter och att Regina Spektor gör finfin musik. Sedan ser jag VERKLIGEN fram emot din bok och hoppas också att det finns fluffiga katter i himlen. Puss! 🙂

    • Annika skriver:

      Well, jag ursäktar mig med att jag var 13. 🙂 Men jorå, min första mailadress var något i stil med ”nickcarter4ever@hotmail.com”.PUSS!

  4. Karin skriver:

    Detta är verkligen min favoritblogg, hittade hit i våras och nu känner jag mig hemma här. Du är så klok och omtänksam. Ser verkligen fram emot din bok! Jag brukar förresten också tänka som du angående att inte ändra barndomen. Det känns bra i magen att tänka så.

    • Annika skriver:

      Så fin du är och så glad jag blir, Karin. Du är härmed en av mina favoritläsare. Så det så! All kärlek till dig.

  5. Robert skriver:

    Regina Spektor är sjukt bra.

  6. Emma skriver:

    längtar sinnessjukt mycket till att få läsa din bok. och kärlek till håkan hellström och olle ljungström.

  7. Nicolina skriver:

    Åh! Herrejisses, vad lik du är alla dem kändisarna (förresten, kolla på nästa reklam för huvudvärkstabletterna treo. Killen med de irriterande fåglarna….. osv. Det är även en tjej med med i reklamfilmen, och jag tycker verkligen att hon påminner om dig.)Hur som. Åh, vad glad jag blir över att du svarade på mina frågor. Du tog verkligen tid på dig att skriva ett längre svar , inte bara någon mening. Det blir jag glad över. Tack. Det är intressant att läsa om dig.Och svaret på min fråga om att ändra någonting med barndomen, var så himla bra. Har inte riktigt tänkt på det så.

    • Annika skriver:

      Hon påminner om mig eftersom hon är jag. Eller, jag är hon.Det var ett nöje att svara på dina frågor, fina fina Nicolina. Jag är glad att du uppskattar svaren. Att du inte blev besviken.Tusen kramar till dig.

  8. Madelene skriver:

    Haha läser folk svaren verkligen? Jag tycker nämligen du är väldigt lik hon i treo reklamen, är det du? Annars är det verkligen väldigt lik dig:) (förlåt, det var inte meningen att låta spydig just till dig Nicolina eller någon annan för den delen)

    • Annika skriver:

      Hahaha 🙂 Alltså… lite trött är jag på att svara på den frågan. Men när fina tjejer som Nicolina frågar är det verkligen helt okej. Lite mer irriterande är det när det ibland kommer fem-sex stycken på en dag där det står ”du är i trioreklam va?” (joo, TRIO), ”äre du i huvevärks filmen” och så vidare. Men men. Tuffare problem kan man ha.

  9. Nicolina skriver:

    Haha, jaha… Så det var alltså du! Har funderat länge på det… men ja. Haha. Vad pinsam och lite smått dum jag känner mig nu. Jajaja, hur som…. Ehehh..

    • Annika skriver:

      Lägg genast av med det! Den spelades in för snart ett år sedan och jag är med i några sekunder, klart att det inte är alldeles lätt att se. Du är allt annat än dum och pinsam. Kram fina.

  10. Sandra skriver:

    Börjar min journalist-utbildning till hösten. Först visste jag inte om jag skulle våga gå den. Tänk om ingen läser det man skriver, eller för den delen hatar det. Orkar jag fortsätta då?!Men med dina ord i minnet SKA jag klara det här. TackSer fram emot din bok!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s