Hjärta er.

Bild 4.png

Bild 5.png

Såhär står det just nu på Hallå P3s hemsida.

Ni kan alltså ringa och prata med mig imorgon. Det blir fint, hoppas jag. Just nu känns det som att både mina lungor och mitt huvud ska sprängas, men förhoppningsvis mår jag lite bättre när taxin hämtar upp mig imorgon bitti.

Det vore så otroligt kul att få prata med er, fina, fina ni. Hoppas att vi hörs imorgon!

Annonser

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Hjärta er.

  1. GibberishCat skriver:

    Spännande! Förstår att du är nervös men vad skulle kunna gå fel. Det är ju bara att vara dig själv och snacka på som du gör varje dag i bloggen! Jag kommer lyssna =D

    • Annika skriver:

      Haha, neej, jag var inte nervös. Bara rädd att jag skulle må lika dåligt som jag gjorde igår kväll när jag skrev det här inlägget. Fick migrän ovanpå lunginflammationen, och hade den hållit i sig hade jag fått ställa in… Men den var borta när jag vaknade, och allt gick fint!

  2. Weirdo skriver:

    Jag undrade just om du blir nervös när du pratar i radio? Jag lyssnade förra gången, då du inte alls lät nervös trots hög feber och dubbelsidig lung inflamation…:o)

    • Annika skriver:

      Nej, jag blir faktiskt inte ett dugg nervös! Jag har liksom inga spärrar som gör skillnad på vanliga livet och radio/teve/stå på scen. Sådant blir jag aldrig nervös för. Möjligen har jag kunnat bli lite nervös innan, men inte de senaste åren, och när jag väl sätter igång tycker jag bara att det är roligt.

  3. Tiny skriver:

    Oh, jag som har redovisning under den tiden. Synd, men det går ju alltid att lyssna på i efterhand. Lycka till!

  4. jenny skriver:

    hej du annika.jag vet att du ofta får höra att du är lik kändisar.men denna nedan (på länken alltså) är den du absolut är MEST LIK!ni är typ tvillingar…kolla in vettja! :)http://images.google.se/images?hl=sv&q=Krysten+Ritter&btnG=S%C3%B6k+bilder&gbv=2&aq=f&oq=

    • Annika skriver:

      Jaa, jag hade ju med henne i mitt inlägg häromdagen, som svar på en fråga om vilka kändisar jag får höra att jag är lik. 🙂 Jag ser själv att vi kanske är liiiite lika, men både mina bästa vänner och min egen familj har vid olika tillfällen trott att hon ÄR jag, så jag antar att vi är mer lika än jag själv tror… 🙂 Konstigt, för vi har ju helt olika näsor.Men i alla fall: Jag tar det som en stor komplimang, hon är ju fantastiskt fin! Så tack!

  5. Sanna U skriver:

    Vi tycker om dig hur det än går. Ta bara och tima in medicineringen så att allt verkar som mest just den timmen så ska det nog gå fint!

    • Annika skriver:

      Rara du. Tusen tack.Det kändes väldigt bra, faktiskt. Adrenalinet tog bort värsta sjukdomen och så blev jag sämre när jag kom hem istället. Kramar!

  6. sandra skriver:

    åh, hej annika. jag har aldrig läst något du skrivit eller alls haft koll på dig. men nu sitter jag vid köksbordet och lyssnar på p3. gråter när du pratar om ätstörningar, gråter när du spelar det är så jag säger det. vill bara säga att du verkar vara en väldigt fin och bra människa. jag kommer definitivt att läsa din blogg framöver. KRAM.

    • Annika skriver:

      Det bästa med min blogg är att jag får upptäcka bloggar som din. Jag är kär i den nu. Kärkärkär. Du så fin, så fin, så fin. Vi kan läsa varandras bloggar, det blir bra. Tack för att du finns i den här världen. Och jag hoppas att den någon dag kommer att förtjäna dig.Tusen kramar tillbaka.

  7. Helena skriver:

    Tack för ett fint program och för att du spelade Håkans ”Det är så jag säger det”.Krya på dig!

  8. micke skriver:

    Hej Annika, hörde dig på radion precis och är bara tvungen att ge dig en stor eloge för att du pratar om de svåra tonåren och att det faktiskt är ett problem som går att göra något åt, och inget man ska glömma bort så fort man fyllt 20. Själv är jag 29, så jag är ganska långt från mina tonår, men jag hade liksom du några väldigt svåra år (som visserligen började innan tonåren), och jag önskar att jag också hade kunnat göra något för dagens tonåringar – som du gör! Tack!Jag tror inte att problemet (med mobbing etc.) är så svårt att lösa – det svåra är att få vuxna (lärare, föräldrar m.fl.) att inse vad som behöver göras. De flesta gör tyvärr ingenting.

    • Annika skriver:

      Hej Micke! Vad roligt att du lyssnade, och att du uppskattade programmet. Jag tror precis som du att det är väldigt värdefullt att inte bara ”glömma och gå vidare” som de allra flesta gör – även om jag verkligen förstår dem som väljer att göra så. Dock tror jag att mobbning, ätstörningar och andra problem (som är alldeles för vanliga både innan och efter tonåren, men som ofta eskalerar under dessa svåra år då allt blir så uppförstorat) är väldigt svåra att få bukt med. De vuxna kan bara hjälpa till en viss gräns. Men jag tror framför allt att det går att tackla problemen på andra sätt än vad man gör idag, och där hoppas jag att jag kommer att kunna göra skillnad i framtiden.Varma kramar,Annika

  9. Bea skriver:

    Satt på en stol vid radion i köket och lyssnade hela tiden, kom dock (som vanligt) inte på någon bra fråga att ringa in och fråga. Men det var det ju många andra som gjorde i alla fall, tur det! 😀 ❤

  10. Lisa skriver:

    Hade aldrig hittat hit och visste inte ens att du existerade innan jag hörde dig på radion i förmiddags. Tyckte om att höra dig prata så jag letade upp din blogg – och jag tycker om hur du skriver också..! Du verkar vara en väldigt fin och sympatisk människa 🙂 Jag kommer definitivt fortsätta läsa din blogg (och kolla in dina krönikor). På återseende!

  11. Nicolina skriver:

    ÅÅÅÅH! Sitter och lyssnar på dig i radion. Så himla bra. :)(Jag är dock lite sur på mig själv. Jag hade satt ett alarm vid niotiden, för att kunna äta lite frukost, samla mod och sedan för att ringa och ställa någon fråga till dig! Men icke, min mobil är ju bara… dum.Så nu får jag hoppas på fler tillfällen! Då ska jag skaffa mig en väckarklocka som tjuter högre än… jag-vet-inte-vad.)Hur som. Du är så himla bra, Annika!KRAM KRAM KRAM KRAM till dig. Hihi.

    • Annika skriver:

      Fina fina Nicolina. (Jaaa, jag gillar att skriva så!)Äsch, du får ju fråga mig om vad du vill, när du vill. 🙂 Det är inget att deppa över. Och du är inte så dum själv, ska du veta. Din blogg fortsätter att vara en av de allra finaste jag vet. Du är så duktig så att jag dör lite av kärlek.Miljarder kramar tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s