Hjälp!

Godmorgon.

Jag har sovit ungefär ingenting. Inget konstigt med det. Så blir det när jag ska flyga.

Det enda som känns lite jobbigt är att jag, enligt den logiken, inte heller ska sova natten till torsdag och natten till söndag. Tre sömnlösa nätter på en vecka… nicht gut.

Jomen! Just. Jag hade tänkt att vi skulle prata lite körkort, ni och jag.

Det är som så: Jag har försökt ta körtkort förr. Kuggat på uppkörningen, tre gånger. Senast för sex år sedan. Då handlade det mest om att man ”skulle ha” körkort – nu bor vi så avskilt att det börjar bli ohållbart att inte ha körkort och bil.

Alltså – på’t igen!

Måndagen den sjuttonde maj börjar jag köra, på Hasses Trafikskola i Flen. Har tjugoåtta lektioner inbokade under tre veckor. Till att börja med. (Somliga av er tycker kanske att det låter galet mycket. Tro mig. Det är det inte. Jag har kört oerhört många fler än så utan att lära mig köra bil.)

Det ska tilläggas att jag kuggade på körningen eftersom trafikinspektörgrabbarna tyckte att jag ”gav ett osäkert intryck”. Varje gång. De hade, med allra största sannolikhet, helt rätt.

Jag har ingen möjlighet att övningsköra privat, utan får förlita mig till lektioner på körskolan. Och jag vill förstås ha kortet så fort som möjligt – men inte utan att verkligen kunna köra. Jag vill nämligen inte försätta vare sig mig själv eller andra för fara i trafiken. Den är tillräckligt skrämmande och riskabel utan en osäker och förvirrad typ som moi bakom ratten.

Nu till saken. Alla ni begåvade och briljanta bilförare där ute. Det är dags att tipsa! Ni får hemskt gärna gå loss, unload you wisdom upon me, so to speak. Berätta: hur ska jag göra för att faktiskt klara uppkörningen den här gången? Precis alla råd är välkomna. Hur får jag ut mest av en körlektion? Hur gör jag för att verkligen förstå teorin, inte bara plugga in fakta? Vad ska jag tänka på när jag väl kör upp? Hur mutar man bäst en trafikinspektör? (ÅBS SCHÄMT!!!1!)

Om ni orkar hjälpa till och tipsa: tack!

Eh. Nu måste jag springa till bussen om jag ska hinna med pendeln för att sen hinna med andra pendeln för att sen hinna med Arlanda Express för att sen hinna med flyget till Luleå. Tjing!

Advertisements

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

32 kommentarer till Hjälp!

  1. Syrrans Loppis skriver:

    Hej du! När jag började övningsköra så hade jag en ganska sträng handledare. Detta gjorde mig himla nervös och så fort jag gjorde något fel mådde jag dåligt. Jag slutade att köra på den körskolan och efter några år gjorde jag ett nytt försök. Den här gången fick jag en jättetrevlig handledare som svarade på alla mina frågor. Hur dumma de än var. Och jag kände mig bekväm med henne. Det tror jag är en viktig grej. Att du känner att du kan vara bekväm med den körskolelärare du har. Man måste ju kunna våga ställa de ”dumma” frågorna. Vad gäller teori så kanske du kan be om att ni tar upp mycket av den när ni väl sitter i bilen och kör. Så kanske det blir mer konkret och lättare att förstå. Eller så kanske körskolan har några kurser/teorilektioner som man kan gå på? Sen när du väl ska göra provet så använd uteslutningsmetoden och sunt förnuft. Oftast kan man nämligen resonera sig fram till vad som är rätt svar. Sen tycker jag att olika fakta är olika viktigt att lära sig utantill. Det är ju långt mycket viktigare att du vet hur du ska göra om ett djur springer ut framför bilen än hur tung last du får ha på släpet. Sådant kan man ju kolla upp när man väl står där och ska lasta. Hoppas det här hjälpte dig lite i alla fall. Och lycka till!/Cornelia

  2. imsy skriver:

    Övning ger färdighet. Dina alla många lektioner gör nog susen ska du se!

  3. Hanna skriver:

    Ehrm… jag tillhör inte kategorin begåvad och briljanta bilförare och kör bil extremt sällan. Men det jag lärde mig efter två kuggade uppkörningar var att det är viktigt att den man kör upp med SER att man planerar körningen och är medveten om omgivningen. Små misstag som att svänga vänster när det ska vara höger eller missa en avfart spelar ingen roll om man kan lösa dem snyggt. Alla lär sig ju olika, men för mig fungerade teorilektioner på dataprogram bra. Vad gäller körlektioner så fick jag ut mest av att lära mig ”sekvenser”; att man vid en korsning kollar i spegeln så att det är fritt-blinkar-lägger sig i fil- saktar ned-svänger. (Vad jag menar är att en högersväng består av en serie små moment innan själva svängen)Jag gav också ett osäkert intryck på mina kuggade uppkörningar och jag tror att de berodde på att jag var så fruktansvärt rädd att råka skada någon annan att jag inte tänkte logiskt. Jag såg faror där risken var minimal. En tant med rullator, gående på en trottoar 7 meter ifrån vägen kommer sannolikt inte springa ut rätt framför bilen…

  4. ruht skriver:

    Tjej går körskola, tjej kör bra, tjej klarar teoriprov, tjej är jätte kär i en kille som hon varit ihop med i två år, tjej blir dumpad av kille, tjej blir ledsen och förkrossad och att ta körkort blir inte rikitgt prio så tjej lägger av..Nu, sex år senare så ska även jag ta tag i det där igen [det känns lite som att jag är den enda över 25 som inte har lappen], och min intensivkurs är bokad på semestern i mitten av juni…. såå, det vore jätte snällt om du i ett blogginlägg sen kunde dela med dig av alla bra tips du får från alla snälla läsare?!!Lycka till, du kommer att klara det galant!

  5. Hanna skriver:

    1. Trivs med din lärare. Trivs du inte -byt pronto. Det är inte ok att köra tio lektioner i ett bostadsområde på 50-vägar.2. Man lär sig köra bil på egen hand. När du får körkortet är du såpass säker att du kan framföra bilen utan några större risker, men det finns också en anledning till att det finns en prövotid på två år. Lappen innebär att man får övningsköra på egen hand.3. Småprata med inspektören! Jag kuggade första gången för att jag hade en riktig surpitt som satt och stirrade på mig i fyrtio minuter. Andra gången var det jättetrevligt och lugnt – och jag klarade det! 4. Sista tipset: allt handlar om att vara uppmärksam. Är du det kan du lita på dig själv. Lycka till!

  6. Josefine skriver:

    Plugga lite grunder innan du ger dig ut och kör. Håll alla hastighetsbegränsningar slaviskt, kör inte heller för sakta! Och bli inte stressad om du t.ex. får motorstopp, du har precis lika stor rätt att vara i trafiken som alla andra. Alla har varit nybörjare.Titta långt fram, inte precis framför bilen. Blicken-pilen-filen. Kolla först döda vinkeln när du ska svänga, blinka sedan, åk in i rätt fil och sväng. Och jag håller med de andra om att man måste känna sig trygg med sin lärare. Annars är det bara slöseri på pengar och tid.

  7. Vanja skriver:

    Gå efter körskolans schema när det kommer till körningen – även om du känner dig säker på det momentet ni är på, be INTE att få hoppa över det utan kör den lektionen ändå. Be din lärare vara kritisk och säga när du gör fel – många vågar inte vara ”för” kritiska. Och läs i boken inför varje lektionspass, ex. ska ni köra i mörker – läs kapitlet som handlar om mörkerkörning.När det kommer till teori så har jag inget annat tips än att bara P L U G G A. det är inte bara boken du ska läsa dock, den läste jag ca 3 gånger. Sen satt jag mycket på trafikskolans datorer och gjorde tester. Jag köpte bonniers trafikskola som är sjuuukt bra (DOCK inte proven). Teoriproven övade jag på på korkortonline.se där de har riktigt bra prov. som är ganska svåra – men jag lovar att 80% är direkt taget från det riktiga provet.Jag kuggade 1 gång och detta är vad jag jag kan dela med mig av!

  8. emma skriver:

    Skaffa Bonniers trafikskola på CD till datorn! Så klarade jag min teori, satt inte en enda minut på körskolan och pluggade.

  9. Emilie skriver:

    Hej!Jag säger som många andra. På uppkörningen; visa att du är säker, planera körningen och behåll lugnet. Ha rätt inställning, när du kommer till uppkörningen så ska du bara visa dem att du kan – och det gör du ju vid det laget!Det kommer att gå fint. Ang. lektionerna, egentligen samma som ovan; var lugn och metodisk. Ingen panik. Tala högt om hur du tänker, vilka skyltar du ser och vad dem betyder t.ex. ”nu ser jag en skylt för rondell…..” och vad som gäller för detta.Teorin; Ja fixa CD till datorn och nöt nöt nöt!Lycka till! Du kommer att fixa det!

  10. V. skriver:

    Hade ungefär liknande förutsättningar som du när jag övningkörde. Ingen i min familj har kortet så jag var tvungen att ta många lektioner på körskolan. Tog mitt körkort för snart två år sedan och här är mina tips.1. Skaffa en bra körlärare. Av egen erfarenhet tyckte jag att det funkade bäst att köra med en kvinna. Hon förstod mig och mina osäkerheter mycket bättre och kunde relatera till det jag fick igenom. Mina manliga körlärare kunde vissa lektioner gasa åt mig så att jag bara kände mig ännu mer osäker.2. Kör så mycket du kan och även om det känns som att det går åt helvete precis hela tiden så är det bara att resa sig upp igen och fortsätta. 3. Kör en lektion precis innan din uppkörning. Detta gjorde jag. Den gick helt åt helvete. Lyckligtvis gick uppkörningen mycket bättre! :>4. Få kontakt med trafikinspektören! Prata och skämta och försök hitta saker som ni har gemensamt – de är människor precis som vi. Kom ihåg att det finns marginaler för misstag även i en uppkörning. Om du skulle råka göra något fel är det bara att strunta i det och göra ditt bästa resten av uppkörningen – du kan fortfarande klara dig. Jag höll på att köra in i en rondell när det inte var fritt precis innan vi kom till Vägverket. Hann dock stanna och förklarade att jag var lite nervös. Och jag klarade mig ändå!5. Det låter som en klyscha, men det är först när man får körkortet som man verkligen börjar lära sig att köra bil. Därför är det också vitalt att du kör mycket även efter att du får körkortet – för att lättare komma in i det och få rutin på din körning. Jag hade inte tillgång till bil i ett år efter att jag fick kortet och hade ständiga mardrömmar om bilkörning även en lång period efteråt. Lycka till! 🙂

  11. Amanda W skriver:

    Jag har inte börjat med mitt körkort än, vet att jag borde. Så jag kan inte ge dig några tips tror jag men lycka till fina du! Jag tror på dig och du kommer att klara det här utan några större problem. 🙂 Stor Kram, Amanda

  12. K skriver:

    På uppkörningen, och även annars, är det viktigt att regelbundet titta i backspeglarna. Extra viktigt när du ska svänga eller byta fil såklart, men även om du t.ex. bara kör en raksträcka på motorvägen så ska du titta ofta i dem, så du har koll på läget runt bilen. En annan viktig sak, som jag själv fick kritik för under mina körlektioner, är att ta det lugnt in i korsningar och andra situationer. Om man kör lugnt, men inte för långsamt, hinner man i god tid notera skyltar och tänka ut vad som gäller i korsningen. Vem ska jag väja för och vilka regler gäller i nästa korsning? Har man koll på det i god tid innan korsningen går det att anpassa körningen, och man ger ett säkrare intryck.Lycka till med körningen!

  13. Lovisa skriver:

    Min pappa tjatade alltid på mig om vissa saker som inte var så viktiga för körningen, men dom hjälpte att dels få mig att känna mig mindre stressad, dels få mig att ge ett mindre stressat intryck. En av dom grejerna var att när jag skulle växla skulle jag röra handen långsamt, gärna hålla kvar den en stund på växelspaken och ta den långsamt tillbaka. En skitgrej, kan tyckas, men faktiskt – man känner sig lugnare! Man har mycket mer koll än vad man tror, och felet kanske inte är att du inte är tillräckligt bra på att köra, utan kanske att du har vant dig vid ett körbeteende som stressar upp dig själv och den du kör med. Två människor kan ju köra lika bra, men man är livrädd att åka med den ena och känner sig trygg med den andra. En annan sån grej är att prata med sig själv hela tiden, prata med lugn och stadig röst och liksom ”där kommer en cyklist, den ser ut att svänga hitåt, där ser jag den skylten då ska jag välja det här körfältet”. Dels visar du instruktören att du ser och han/hon förstår vad du tänker och varför du saktar in eller väjer eller så, och dels kan du lugna ner dig själv och samtidigt ge ett lugnare intryck.Jag vet såklart inte om just dom här grejerna kommer hjälpa för dig, men försök se om det finns saker med dig själv eller din lärare som stressar upp dig eller gör dig osäker, och försök byta ut dom mot nåt annat! Kanske kan vara bra att ta med någon annan som känner dig som kan hjälpa dig att se såna saker? Och sen är det såklart bra med många lektioner, kör kör kör! Få in vanan och erfarenheten och lämna misstagen bakom dig, du kommer inte att köra ihjäl någon och jag är säker på att det finns många sämre bilförare därute!Puh, lång kommentar blev det, men du bad om det! ;)Lycka till Annika, jag tror på dig!

  14. Carolin skriver:

    En körlärare du trivs med är A och O. Min körlärare var helt fantastisk och höll sig lugn i exakt alla situationer, även de när jag blev smått hysterisk. Jag kände mig alltid helt trygg i att ställa alla frågor jag hade samt säga när jag kände mig det minsta osäker i körningen, oavsett om det gällde vilken växel som skulle i eller var jag skulle svänga.Körläraren är ju till för att hjälpa dig! För mig brukade han även fråga vid de flesta skyltar om jag kunde vad de betydde. Annars kan man ju, som någon annan kommenterade, högt säga dem så både läraren hör att du kan plus att du själv lär dig. Plus fråga allt, allt du kan komma på om vad man ska tänka till på uppkörningen!Uppkörningen är alltid hemsk, det tycker de flesta. Det är så konstlad situation att köra bil i, och man kör sämre än man brukar. Men det är okej!Jag var supernervös, men sa till den jag körde upp med att jag var det. Då kändes det lite bättre. Kolla backspeglar ofta, håll hastighetsbegränsningarna, lär dig ordentligt hur säkerhetskontrollerna går till och försök andas lugnt, lugnt. Stressa inte. Ett motorstopp får dig definitivt inte kuggad.Jag trodde aldrig jag skulle lära mig köra bil, men det gjorde jag och nu (två år efter jag tog kortet) tycker jag det är riktigt kul.Det handlar ju absolut om att jag blivit mer säker på min körning och efter korttagningen kört mycket själv. Om någon annan suttit bredvid har jag blivit lite nervös och känt mig ”bedömd”, även om de inte sagt något.Lycka till! 🙂

  15. Matilda skriver:

    det första du gör när du träffar din uppkörare, säg att du är sjukt jävla (ursäkta) supernervös. då kan osäkerheten skyllas på det. jag sa att jag var sjukt jävla supernervös det första jag sa och sen sa jag inte ett ord under hela bilfärden. jag kände mig jätteotrevlig men va tusan, jag måste ju koncentrera mig. jag hade 20 lektioner under en vecka, ska det vara intensivt så ska det vara intensivt.

  16. Annika skriver:

    Samma dag som du tar din första körlektion kör jag upp. Ingen vet för jag orkar inte förklara om jag kuggar, men bättre om du vet än ingen! Så kan vi hålla en tumme för varandra.

  17. Petertoo999 skriver:

    Ja, det enklaste sätttet för körkort måste ju vara och sätta personen i en intensivkurs, finns ju sådana..Min dotter ska snart ta körkort, det blir en sådan kurs för henne..Man får offra en vecka, men det är det ju värt..Men 28 körlektioner på landet!! Verkar lite mycket, 20 lektioner i Stockholm, och 8 på landet, så du lär dig och hantera stressen..

  18. maria skriver:

    Hej Annika!Nu kommer det kanske komma ett långt inlägg. När jag var 18 började jag ta körlektioner. Som alla andra. Jag klarade teorin men hade bara körlektion med körskolan 1 gång i månaden. Mina föräldrar hade inte riktigt tid att köra med mig vilket ledde till att varje körlektion blev en repetition av föregående vilket ledde till att jag kände mig kass som aldrig tog mig vidare. jag tog studenten. flyttade från hembyn. blev en fattig student som hade än mindre råd att ta körlektioner. I höstas, 6,5 år senare, tog jag steget att faktiskt skaffa körkort. Mycket för att jag fick jobb 1 mil från där jag bor och la ner 2 timmar på bussresor varje dag, minst. Det var inte hållbart. Och för att jag äntligen hade lön och då råd att betala körlektioner (föräldrarna bor ju 20 mil bort… så… ingen körning med dem). Jag hade ju klarat teorin en gång tidigare så fokuserade på körlektioner. Körde 1-3 gånger i veckan. Drack cola och åt choklad innan varje körlektion för att orka fokusera mig under lektionen och få ett sockerrus (det ÄR väldigt energikrävande att ha körlektion). Hade inga problem med att klara av teorin men körlektionerna däremot. I 6 års tid hade jag tryckt ner mig själv av att det var VÄRLDENS SVÅRASTE GREJ att köra bil. Det krävde hög koncentration och simultankapacitet som jag inte hade.(en drömmare som oftast sitter och tänker på annat) och hur kan en sådan som jag då någonsin riskera att vara ute i trafiken? Min körlärare märkte detta. Det var inte min körning det var fel på (trots att jag inte kört på 6 år och då bara kanske 7 lektioner!) utan min tillit till mig själv. Jag var frustrerad. Jag grät efter varje lektion. ibland inför läraren och ibland på vägen hem med bussen. Det tog mig 40 lektioner. Sen bokade han äntligen uppkörningen. 40!!! Men jag hade bestämt mig för att jag skulle ta körkort, kosta vad det kosta ville! Jag var ändå knäckt. Det är ju skamset många. Jag märkte även av faktumet att jag är en medgångsmänniska. Så fort jag gjorde något fel på lektionen var resten av lektionen förstörd för jag kunde inte koncentrera mig. De dagar inget hände flöt allt på perfekt. Uppskrivning och uppkörning bokades 11 februari iår. Uppskrivningen på morgonen vilket jag klarade. Jag var helt säker på att uppkörningen skulle kuggas. Så jag hade bestämt mig för att jag skulle vara nöjd om jag bara klarade ett moment. Vilket gjorde mig fruktansvärt nervös på uppskrivningen. På uppkörningen däremot var jag kolugn. Jag hade ju redan klarat mitt mål. Kontrollanten var också väldigt mån om att jag inte skulle vara nervös och vi pratade om jobb/hemby/musik osv. och allting flöt verkligen på. Och jag blev godkänd. Jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv. Jag åkte hem till föräldrarna på helgen och köpte mig en fin bil i alla-hjärtans-dag-present till mig själv! Jag var lite orolig första gången jag satte mig bakom ratten alldeles själv i bilen. Men. Vet du va jag har tänkt så många gånger under dessa 2 fjuttiga månader jag har haft körkort? ”Var det verkligen bara dethär jag var så rädd för och tyckte var så omöjligt att jag aldrig skulle klara? Det här är ju inte svårt?” Vad jag menar är att det är frustrerande. Enerverande. Tungt. Fram tills den dagen då det faktiskt händer. Hur lång tid det än tar och hur jobbigt det än är att gå igenom dessa stadier. När du väl får körkortet kommer du känna samma sak garanterat. Det är inte så omöjligt som man intalat sig själv i alla år! Jag lovar att samma känsla kommer infinna sig i dig dagen du sätter dig bakom ratten. ensam i bilen, för första gången. Var det verkligen bara det här jag oroade mig för? Lycka till med körkortet!! Det kommer gå superbra! 🙂

  19. Bella skriver:

    Gör som jag, boka uppkörning tidigt på morgonen. Var alldeles för trött för att orka vara nervös, ville bara få det gjort så att jag kunde återgå till sängen. Och det funkade! Var supernervös dagarna innan, men vissa saker är fundamentala:- Att hålla hastigheten.- Att ständigt titta i speglarna.- Att minska farten i svängarna.- Kolla döda vinkeln åt vänster innan vänstersväng.Dessa är standardsaker som gör mycket för helhetsintrycket (min mamma som är en jättesäker förare egentligen ger ändå slarvigt intryck för att hon kör slarvigt i svängar). För mig var det lite pinsamt också, för eftersom jag övningskörde med pappa och pluggade all teori hemma ( som andra har sagt Bonniers trafikskola på CD! Ovärderligt!) var jag nervös att köra en helt okänd bil. Dittills hade jag ju bara kört vår egen Nissan, och det tar lite tid att hitta dragläget och hitta hur kopplingen ligger till med nya bilar. Så jag började min uppkörning med att få ”käringstopp” två gånger. Bad om ursäkt och förklarade, och gubben nickade bara och sa ”Självklart.”Sitt bekvämt, stirra dig inte helblind på vägen framför bilen, utan håll koll på hela vägbanan och miljön framför/omkring (speciellt viktigt på landet där det springer omkring massa vilda djur!). En kompis kuggade för att en vespa höll på att köra på honom från andra körfältet men han stirrade bara rakt framför sig så han märkte det inte ens. Lycka till!

  20. Fia skriver:

    Jag kuggade tre gånger innan jag fick mitt körkort, jag skyller det på min osäkerhet och nervositet OCH, inte att förglömma, tre surgubbar som inspektörer. Jag kuggade trots att jag egentligen var jätteduktig på att köra bil, men gjorde småfel och var sjukt nervös. Tyvärr gör, som så många andra redan sagt, personkemin sååå mycket. Vilket så klart suger i det här läget där man inte kan byta inspektör hur som helst. Mina råd är: 1. Se till att du åtminstone känner dig bekväm med din körskollärare, han/hon behöver inte bli din nya bästa vän, men det underlättar om du inte är rädd för honom/henne.2. Ta många lektioner OFTA! Man glömmer så fort, är du i närheten av lika glömsk som jag är så behöver du en lektion varannan dag minst för att det ska sätta sig. 3. Ge inte upp och TRO på dig själv, LITA på att du kommer fixa det här. (Hoppas att du får samma unga tjej som inspektör på din uppkörning som jag fick på min, hon var jättetrevlig och fanns i Södertälje! :)Jag håller tummarna för dig!

  21. P skriver:

    Tjo!Jag missade min första uppkörning på grund av samma sak i princip. För jag blev verkligen jättenervös av att ha en elev som den som skulle bedöma mig och sen satt hans handledare i baksätet och såg jättesur ut och det såg jag så fort jag skulle titta i backspegeln. Detta ledde till att jag gjorde en massa (2-3) enkla fel som jag aldrig gjort innan och rätt på det jag haft jättesvårt för. Andra uppkörningen hade jag bytt körskolelärare för min förra gick i pension precis efter min första uppkörning. Han var mycket lugnare än henne och lärde upp mig i lagom takt, hade dessutom en annan bil som jag var bekväm i. Urviktigt! Sen när jag skulle köra upp så frågade han om jag ville att han skulle åka med, vet inte om de får göra det längre men då gick de, detta var toppen för då pratade de med varandra samtidigt som hon (trafiktanten) hade bra koll på mig. Det slutade med att jag fick mitt körkort. Summan av kardemumman: känn dig trygg med din handledare- annars bytkänn dig trygg med bilen, att du kan sitta bekvämt utan bekymmerfundera på om det skulle kännas lättare om din handledare åkte medLycka till!

  22. L skriver:

    Dagen före min första uppkörning (mitt körkort tog 2 uppkörningar) backade jag ut från vår carport och rakt ner i ett dike. Min pappa försäkrade mig om att ”det går bra ändå”. Det gjorde det inte. Det var smällkall vinter och minst en meter snövallar. Jag kuggade för att jag inte la mig tillräckligt mycket åt höger (i snömodden) vid en sväng från en landsväg. Efter det att inspektören kuggat mig förklarade han att om jag motiverat mitt val högt innan svängen så hade han godkänt mig. Jag bah, hallå, fråga istället! Summa summarum…. prata högt! Berätta varför du kör som du kör. Det kommer gå finfint. Det gör det för fina människor.

  23. Sofia skriver:

    Läs teorin och praktisera den i bilkörningen, det är väl det viktigaste. Känns visserligen ganska logiskt men jag har mött förare som kan teorin men när de kommer till en vägskylt vet de inte hur de ska agera. Livsfarliga förare! Be cool.

  24. Johanna skriver:

    Min mans bästa tips är att försöka få en uppkörning på vintern. Det kan verka läskigt eftersom det är sämre sikt och halt, men det som på sommaren ger ett ”osäkert” intryck visar bara att du är mogen och tar ansvar om det är halt. Det funkade för honom i alla fall 🙂

  25. Mia skriver:

    Nu har jag inte läst alla övriga kommentarer så det här tipset har kanske redan kommit, men det som verkligen fungerade för mig var att känna mig superdupersäker på krypkörning. Det vill säga att verkligen kunna hitta dragläget hela tiden, man kan starta på trean då! Öva mycket på krypkörning helt enkelt, det får en att känna sig säker i allt från uppförsbackar till rusningstrafik. En annan sak är att komma in i hela körskolediskursen, det är ett gäng regler man helt enkelt måste införliva sig med – titta tre gånger bakåt innan du byter fil (backspegeln, sidospegeln och döda vinkeln) – den typen av saker. Men när du väl är inne i resonemanget glöm då inte att använda ditt sunda förnuft och självständiga tänkande – man kan inte köra bil helt efter regelboken utan måste på riktigt också vara uppmärksam, inte låtsas att man är det för att man ska osv. Det kommer att gå toppen det här! Kram

  26. M skriver:

    Jag fick mitt körkort för 2½ år, efter det tog det 1½ år innan jag kände mig som en bra bilförare å vågade åka överallt. Nu när jag ser tillbaka det kan jag inte förstå riktigt att jag klarade uppkörningen. Mitt viktigaste tips till uppkörningen. Visa att du tittar, vrid hela skallen även om du ser när du bara vrider lite å sneglar.. Annars ser hon ju inte att du har bra uppsikt. Många kramar å ha en fin vistelse min nuvarande hemstad:)

  27. caroline skriver:

    Jag skickar dig 1000 lyckotankar! Stoppa dem i en burk och ta fram när du behöver, exempelvis när du har en körlektion. Jag är helt övertygad om att du kommer att klara att ta ditt körtkort nu. Om jag klarade körkortet så klarar du. Jag kuggade två gånger. Första gången var jag så nervös att jag grät. Andra gången brydde jag mig inte, utan bara körde – alltså, jag körde ju korrekt. 🙂 Jag var inte blasé och ignorant. Men det gjorde i alla fall att jag klarade körkortet. En av de bästa dagarna i mitt liv. Hur tragiskt lät inte det? Jag träffade dock min körskollärare något år efter att jag hade tagit körkort. Han påstod att jag var den mest nervösa elev han har haft. Va…? Ja, men okej, det stämmer nog. Tyvärr. :)Som sagt – om jag klarade körkortet, klarar du det!

  28. isen skriver:

    – kör med en körskolärare som du känner dig bekväm/trygg med som samtidigt har ett tillvägagångsätt som passar dig- stryk under de viktigaste i boken och gör olika test, både de som finns på datorn om de finns extra (typ i pappersform) testa göra på nätet, jag köpte en jätte bra skiva till datorn som man kan sitta och göra hemma som funkade jätte bra.- kör mkt hemma! och fråga vänner som har körkort eller be ngn förhöra dig och utmana sig själv i olika situationer,tänk: ”vad skulle jag göra om jag kom från andra hållet”, ”har jag förkörsrätt här” osv, ”vad ska jag tänka på i den här situationen” osv, ge dig ut- slappna av och försök att koppla bort nervositeten, du kan nog mkt mer än du tror 🙂 prata med dem och ge ett säkert intryck

  29. Mikaela skriver:

    En sak som jag tyckte hjälpte mkt var att ta en körlektion precis innan uppkörningen så man kunde gå igenom allt man var osäker på. Lycka till!

  30. Fröken Nattuggla skriver:

    Jag var seriöst livrädd för att köra bil första gångerna jag körde, eller ja, de första åtta lektionerna. Alla andra klarade av samma moment på två lektioner, men jag berättade om min rädsla och mardrömmar som jag haft där jag fastnat på ett järnvägsspår med bilen och dött för läraren och sen gick det bättre. Det blev dock tre uppkörningar för mig innan jag fick mitt körkort. Mest för att jag var spynervös de första två,. Hamnade på fel sida vägen och sånt… Det är en annan historia det. Men men, sista gången var now or never för pengarna var slut och teoriprovstiden som på den tiden var ett år från att man tagit det var slut några dar senare. Med det i bakhuvudet och 39 graders feber som lamslog mitt nerv(ös)system så klarade jag det. Så mitt tips är, var avtrubbad av sjukdom. Du är ju sjuk ofta vad jag förstått, vilket är jobbigt och trist såklart, men i detta fall – dra nytta av det!

  31. Therese skriver:

    Hej hej!Du får hemskt gärna posta de bästa tipsen du får, jag är också på gång att ta körkort och har inbillat mig på att det ska gå på tio lektioner.. frågan är hur det blir med den saken.. Men hur som helst så är tips ju alltid bra och ha!

  32. Körkort skriver:

    hej, kan dela med min erfarenhet – körkortsteori pluggade jag online hos http://www.korkort.se, men uppkörning gjorde jag med min pappa. klarade både prov på första gången!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s