I’d like to know the killer isn’t me.

Jag har en ganska dålig dag. Kan man nog lugnt säga.

Så jag tänkte att vi kan lyssna på låten som jag tyckte var väääärldens bästa när jag var sju år. Oh, the nineties. Snacka om ett årtionde jag inte saknar.

(Men min kille, honom saknar jag en smula.)

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till I’d like to know the killer isn’t me.

  1. Känner med dig. Jag har haft ett par riktigt dåliga veckor nu. FÅr ångest och illamående när jag tänker på dagarna som gått. Usch. Kramar till dig Annika!

  2. Navigaren skriver:

    Det vi saknar är oftast det vi önskar att vi hade, sällen vad vi faktiskt har, men sambor tillhör ju en annan kategori 😀

  3. soffan skriver:

    Skit också, dåliga dagar är (per definition) inte alls bra! Imorgon är en annan dag (TACK Christer Björkman för de visdomsorden 😉 ), hoppas den blir bättre sötaste Annika :).

    • Annika skriver:

      Tack – lite Chrille B. lyser upp vilken dålig dag som helst! 😀 Dagens enorma problem kvarstår, men jag känner mig ganska glad ändå. Kram till dig, rara.

  4. Karin skriver:

    Haha, oj, den låten hade jag glömt!

  5. Linda skriver:

    Hahaha, jag var fem år när jag satt och försökte sjunga med, på golvet med pappas hörlurar. Jag kunde inte ett ord engelska men tyckte ändå att jag klarade av den där sångtexten helt galant 🙂 Har faktiskt med på en spotifylista, så när jag är lite nere kan jag lyssna på den och skratta över hur jag någonsin kan ha älskat den där låten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s