Om en före detta vän, kanske.

-1.png

Tisdag betyder nytt nummer av Sofis mode. Den här veckan är jag nöjd med både text och bild. Och hoppas som alltid att ni vill läsa – och berättar vad ni tycker.

(Min fina redaktör Annica påpekade att ett ”m” i ”dem” fallit bort ur rubriken. Jag är storsint just idag och förlåter henne. Gör det, ni också! Det vill säga – klagomål undanbedes.)

Sofis mode finns i butik varje tisdag, onsdag och torsdag och säljs tillsammans med Aftonbladet. Mina krönikor läggs inte upp på nätet. De finns enbart att läsa i tidningen.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Om en före detta vän, kanske.

  1. Hanna skriver:

    Jag har gåshud på hela vänster arm och tårar i ögonen. Ah.Jag tycker att du skriver jättefint, jag tycker att du beskriver så vackert och mitt framtidsjag känner igen sig så himla mycket att jag känner det lika starkt nu.Åååååh.

  2. bokmald skriver:

    Hej, nu när du ändå kommenterade det själv så kan jag ge lugnande besked: det är inte fel att skriva ”de” i rubriken. Både ”de” och ”dem” fungerar.

    • Annika skriver:

      Haha, vad skönt, det ska jag hälsa Annica! (Även skönt eftersom jag själv inte upptäckte ”felet” innan hon själv påpekade det. Jag som alltid är så förbannat petig. Nu slipper jag känna mig dum.)

  3. Malin skriver:

    Jag vet inte någon i hela världen som kan vara en bättre förebild för mig än du.

  4. Du skriver så fint, jag forsökar alltid at lesa dine artikler på nett enda de er i små bokstaver og på et annet språk. Hadde jeg kunnet skulle jeg bodd i Sverige og kjøpt alle magasinene med dine tekster. Jag minns selv ofte dom som man en gang har møtt, men som en kanskje aldri ser igjen.. noen ganger er det sårt, men det finnes et norsk dikt som går noe slikt som; ”Den kjærleik som aldri vart liv, som aldri vart anna enn ein draum, kan vere den varigste”, og det kanskje er litt slik med gammelt vennskap og? Man unner dem alt godt når man leser om dem, og husker de gode minnene men ikke de dårlige.Beklager dårlig svorsk!🙂

  5. Jenny skriver:

    Då jag lämnade min hemstad kändes det som om det där aldrig skulle hända mig och mina vänner. Men nu har det gått 4 år och saker har försvunnit ur mitt minne. Sådant som jag säkert lovade mig själv att jag aldrig skulle glömma. Det verkar som det ska kännas sorgligt men det är okej, jag har gått vidare och fyllt tystnaden med annat. Det som skrämmer mig nu är att jag står i ett vägskäl. Åka – stanna – åka – stanna. Oavsett så kommer människor flytta och gå vidare. Universitetstiden kan inte vara för alltid. Det är bara så skrämmande att se de andra studenterna, de bekanta, kompisarna, vännerna i ögonen och tänka den tanken. Är det dig jag kommer glömma? Är det minnen om dig som kommer tyna bort?Ännu en gång får du mig att tänka, vilken gåva att ha fina du.

  6. Navigaren skriver:

    Jag huttrar när jag läser din krönika. Det fanns dem jag kände mindre än så, man tänker inte på dem på åratal. Plötsligt står dem framför en och man är så glad att ses igen. Mannen som är en främling respekterar mig och visar sin styrka, kvinnan jag knappt känner ger mig en varm kram. Sedan möts vi inte på åratal om man inte räknar på Facebook. Det känns som att dem har blivit mer än jag, häftiga jobb, resor, o.s.v. medan jag har ont i magen för att ha slarvat bort något jag fått ansvaret för, och kan tvingas ersätta med egna pengar😛 Det är nämligen så att den som är mer framgångsrik aldrig slarvar och aldrig tvingas ersätta något(jag skojar, jag skulle ju inte få ansvar av andra om dem inte såg något i mig). Men jag tycker nog att ni var vänner, och visst tänker hon säkert lika mycket på dig, som du tänker på dina gamla vänner. Vi blir inte ihågkomna för vilka vi är, utan för vilka de som minns oss är.

  7. Klara skriver:

    Helena Granström?

  8. Jag skriver:

    @bokmald:Mitt språköra reagerar direkt på ”de”, som känns fel efter en preposition (efter). Det är riktigt att det finns en svävning nu mellan de/dem i det här fallet, men fortfarande rekommenderas man att använda ”dem”. Pröva med jag/mig: ”Tomrummet efter mig som försvunnit.” Det går inte med ”Tomrummet efter jag som försvunnit”, alltså ska det vara objektsform.

  9. Anna skriver:

    Å andra sida är det ”de” som försvunnit, och är alltså subjektet i meningen och därför kan det vara just ”de”. Men jag antar att ”dem” fungerar också. En bra exempelmeningen att ta upp i svenskundervisning!

  10. Josefin skriver:

    annika. du skakar mig och inspirerar mig.

  11. Jag skriver:

    Det är där man begår ett tankefel, man måste ju titta på helheten och inte på delarna.”De som försvunnit, kommer alltid tillbaka.” Ja, där ska det vara subjektsform. Men ”Jag saknar dem som försvunnit” eller, som meningen ovan: ”Tomrummet efter dem som försvunnit, är stor.” Det är inte så att ”dem fungerar också”, utan ”dem” är den korrekta formen, har alltid varit, men osäkra skribenter har börjat använda ett felaktigt ”de” och många har hakat på. Precis som man kan se överanvändning av ”dem” i alla lägen när man inte vet vad man ska ersätta ”dom” med. Här har skolan en uppgift, det är ju inte svårt.

  12. Jag skriver:

    Visserligen klagade vi inte på dig, men en kommentar om krönikan kanske vore bättre på plats än en diskussion om pronomen: Efter mycket krånglande för att kunna få texten lite större, läste jag krönikan och drabbades av vemod. Det är så här det är. Du fångar det precis. Och ibland är tomrummet mer än stort; av oss som gav oss iväg söderut för att studera, återstår inte många. Folk dog som tio små negerpojkar, alldeles i otid och så var det bara vi kvar. Men sen finns de där som man har obruten kontakt med, även om den bara är mejlledes. Nästan en handfull. Och det är en tröst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s