Ärligt talat, jag är så trött.

Jag är så trött.

Inte bara just nu, för att det är natt, alltså. Utan hela tiden.

Sedan jag klarade uppkörningen i onsdags förmiddag har jag varit konstant dödstrött, hungrig, matt och yr. Att jobba har varit på gränsen till omöjligt. Vanliga telefonsamtal får mig att börja gråta. Jag orkar inte.

Det enda jag vill säga med det här inlägget är att det har varit väldigt mycket för mig de senaste veckorna, sådant som är lättast att inte skriva om, och jag skulle behöva vila lite. Så ser ni inte alltför mycket av mig här de närmaste dagarna, ja, då är det därför.

(Men idag har varit en väldigtväldigtväldigt fin dag.)

Annonser

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Ärligt talat, jag är så trött.

  1. Katta Kvack skriver:

    Åh vet du, jag med. Jag hade en stor jobbgrej i tisdags, och sedan avslutningar & student i onsdags, sedan krashlandade jag på torsdagen med bedövande trötthet och feber (varpå folk kommenterar, som vanligt, ”igen? du är ju alltiiiiid sjuk” och jag fräser tillbaka ”det är ju inte direkt självvalt”.) Hoppas du blir piggare snart. Kram påre!

  2. Jenny skriver:

    Skynda långsamt. Pussas mycket. Så ses vi när du mår bättre.

  3. Lovisa skriver:

    *kramar på* ta hand om dig! Jordgubbar och kramar är bästa medicinen har jag hört 🙂

  4. Sofie skriver:

    Om kramar är den bästa medicinen skickar jag 100 kramar till dig!

  5. Navigaren skriver:

    När man har gjort mycket måste man vila sig, kroppen har sina begränsningar.

  6. Fröken V skriver:

    Alla går vi igenom sådana tider då mycket visar sig vara för mycket för en att egentligen hantera och man plötsligt helt fullkomligt har urholkats på energi. Hoppas du lyckas fylla på snabbt igen. Om inte solen är snäll så har du i alla fall ett gult hus 🙂

  7. Dreamsalive skriver:

    Det är viktigt att ta väl hand om sig. Ibland behöver man ”lätta på gasen” lite…

  8. Sanna skriver:

    Hur man rättfärdigar att skolka när man är en sån där prestationsmänniska: Jag med. Trött alltså. Jag skolkar från sommarkursen idag, för att jag har hosta och mycket hellre vill äta sushi på stan med Jonna och gå och titta på klänningar till bröllopet jag ska på på lördag. Men också får att jag har börjat få panik av föreläsningssalar. Jag är van vid att känna folk, att sitta bredvid någon jag är trygg med och inte helt ensam. Känner mig bara utstött och fel. Vilket är helt i mitt huvud. Men jag slår vad om att mitt huvud inte ändrar på det om jag går dit och störande hostar mig igenom en föreläsning. (handen upp om du tror att jag kommer att plöja kurslitteratur ikväll för att komma ikapp och förbi alla)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s