For strength.

Hos Bloggkommentatorerna diskuteras det om bloggare får ta semester från sitt bloggande eller inte.

Självklart tycker många att det är en löjlig fråga. Någon skriver: ”Så jävla fånigt att ta semester från något som redan är avkopplande, lättsamt och totalt oansträngt som att blogga. Typ ‘nej, nu är det sommar och jag oooorkar verkligen inte sitta med laptopen på magen och skriva skitnödiga krönikor’.”

Kanske är det bara mig det är fel på. Men jag tycker verkligen att det tär på själen att blogga.

Inte när man mår bra, har tid, något att ge. Då kan det vara fantastiskt. Man ger och ger och får ännu mer tillbaka.

Men hur ofta mår man så? (Okej, det är förstås mig det är fel på. Till en viss del. Alla andra är antagligen inte alltid, alltid, alltid sjuka.)

Alltsom oftast känner jag mig alldeles utpumpad. Tom, tömd. Som en urvriden disktrasa. Då känns själva tanken på att blogga bara som ett dåligt skämt. Jag har inget att säga, inget att visa upp, inget att dela med mig av.

Och så går det kanske en dag eller två och att skriva ett blogginlägg känns ännu mer absurt.

Lite så känns det nu.

Liksom: Vad ska jag berätta om?

Om bilen vi åkte till Eskilstuna för att provköra i måndags, om hur vi körde vilse och bensinen i bilen vi provkörde tog slut? Om den vi åkte till Södertälje för att provköra i tisdags och faktiskt köpte – efter att ha kört vilse också i den? Om hur jag fick fruktansvärda smärtor i hjärtat på vägen hem från Södertälje och höll på att köra av vägen? Om hur vi tankade för första gången, ingenting fattade och var tvungna att fråga om hjälp? Om Ronnies uppkörning? Om den vackra kyrkan vi åkte för att titta på? Om alla hästarna vi åkte förbi, de som stod ute i det glittrande vattnet för att svalka sig? Om den härliga lunchen i Gnesta eller den ännu härligare middagen i Trosa? Om hur vi på hemvägen passerade en kurva och plötsligt befann oss ansikte mot ansikte med en älg? Om hur jag precis hann styra över till andra sidan vägbanan men var för uppskakad för att få en sekunds sömn i natt? Om hur jag nu är så vansinnigt trött och illamående att jag inte kan lämna sängen?

Nu ser jag genom fönstret att solen kikar fram bakom molnen. Det finns ännu chans att ta sig samman, göra den här dagen till en bra.

Bara liiiite mer Harry Potter and the Order of the Phoenix, först. For strength.

Advertisements

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till For strength.

  1. Ida skriver:

    Det gör ont i mig att läsa det här. Må bättre, Annika. Du förtjänar det, oj vad du förtjänar det.

  2. Peter skriver:

    Hej Annika. Min flickvän är lite som dig, otroligt ambitiös och vill göra mycket och bäst absolut hela tiden. Även hon blir sjuk och bedrövat ledsen då och då, ibland till och med flera gånger i veckan. Saken är den att oavsett om hon anstränger sig till sitt yttersta eller om hon bara sitter och gör ingenting, så älskar jag henne. Och det bästa sättet att säga det till henne, så att hon förstår, är att säga: jag älskar dig för den du är! Samma sak gäller dig och din blogg, alla vi som följer den, gör det för att vi gillar dig för den du är! Om vi inte hade gjort det så hade vi för länge sedan bytt till en annan blogg, som inte är skriven av dig och som inte är du. Så det jag vill säga är bara att vara dig själv och skriv när Du vill och när Du känner för det, för vet du vad? Vi älskar dig för den du är!

    • Annika skriver:

      …och nu börjar jag grina.Miljoner tack. Det du skriver är så viktigt. Jag blir så glad för din och din flickas skull, att ni har varandra.

  3. Sanna skriver:

    Ta semester om du behöver det. Men när det tär på din själ att blogga tänk på alla själar som mår bra av att läsa det du skriver, inte som press utan osm motivation. Vi klarar oss utan dig men allt går lite lättare när man kan läsa dina texter:)

  4. Nils skriver:

    Det Peter sa. Bra sagt Peter.Jag älskar din blogg Annika.

  5. Petertoo999 skriver:

    Klart bloggandet tar på krafter, vore ju löjligt och säga något annat, sen om man vill allas bästa så tar det nog ännu mer på krafterna..Tur att du inte krocka med älgen. När jag är ensam på vägen, så lägger jag mig alltid i mitten av vägen, då blir avståndet till diket och eventuella djur lika stort på båda sidor…Jag får några tusendelar till på min sida..

  6. Dott skriver:

    Klart det måste vara uttröttande att blogga. Du ger ju en liten bit av dig själv varje dag även om du inte skriver det allra mest privata. Tack för att du delar med dig.

  7. Hanna skriver:

    Men du. Det var ju precis allt det där i det kursiva som var så himla spännande (att nästan krocka med en älg när man fortfarande sitter och kör med papperslapp-körkortet!). Du vet ju också att det genialiska ligger i vardagen, right? Och du är så vansinnigt bra på att berätta om den. Gör som Grynet!

  8. Hanna skriver:

    hey, nu känner jag mig hur dum som helst. gillade din jag-krockade-med-en-älg-status och försökte försvara det genom att svara på nåt slags coolt sätt när jag egentligen beundrar dig så himla mycket.förlåt.

    • Annika skriver:

      Åh men guud Hanna! Säg inte så! Jag var bara chockad och upprörd. Förlåt om jag var dum, vågar inte ens titta efter vad jag skrivit!

  9. B skriver:

    Ta semester, god damn it. Dela med sig av tankar kan man bara göra om man har några. Likadant med känslor. Likadant med allt. Simma lugnt, njut av ditt hus. Annars har du inga tankar att bjuda på.

  10. A.J. skriver:

    MAY THE FORCE BE WITH YOU<3

  11. Sanna U skriver:

    Ibland behöver man bara äga sina ögonblick själv. Ibland behöver man bara glömma hur man ska fotografera eller formulera en sak på bästa sätt för att det ska bli ett bra inlägg. Ibland behöver man slippa vara kreativ. För att komma ihåg varför.Det ska kännas bra att blogga tycker jag. Och jag tycker att det ska göra det för dig också, jag vill att du ska må bra. Så känn ingen press, livet du har men inte skriver om är också värdefullt och underbart och bra (även när det är dåligt) och fyllt med syre, det unnar jag dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s