Hur är det tänkt att jag ska andas utan luft?

Jag borde varit förberedd. Men jag var inte det. Jo, jag hade förstått att det skulle göra ont. Så mycket ondare än någonting annat jag känt. Bara inte såhär ont. Att det skulle vara så obeskrivligt jävla totalt olidligt. Jag hade inte fattat att jag inte skulle kunna andas.

”Losing you is like living in a world with no air”. Just så.

Jag fungerar i stunder, korta eller lite längre, då kan jag steka fiskpinnar, vika tvätt, svara i telefon. Men så går luften ur mig. Hjärtat värker. Det gör verkligen det. Inte bildligt, om än det också. Smärtan är alldeles fysisk. En kniv som vrids om. Och jag kan inte andas. Får ingen luft.

Så trött, så trött, så vansinnigt trött.

Alla säger att det är övergående. ”Kom ihåg det”, säger de, ”kom ihåg att det är övergående”. Hur? Hur kan det vara övergående? Kommer du tillbaka till mig? Är allt bara en mardröm, ett grymt skämt, have I been Punk’d, får jag vakna snart? Om inte: hur, hur, hur kan det vara övergående?

Jag längtar efter dig. I varje ögonblick längtar jag.

Annonser

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Hur är det tänkt att jag ska andas utan luft?

  1. KnurraLinda skriver:

    Så sorgligt. Jag beklagar verkligen…Förlorade min bästa vän för tio år sen och visst, det är övergårnde på ett sätt, jag är inte lika ledsen hela tiden nu men senast igår grät jag och pratade lite (med) till henne. Jag tänker på henne nästan varenda dag fortfarandeKram till dig

  2. Bea skriver:

    Övergående är det nog inte helt, men antagligen lär man sig väl att fungera i längre och längre stunder …? Gissar jag … Kram på dig!

  3. Lina skriver:

    Stunderna då du fungerar kommer så småningom komma oftare och oftare och vara allt längre och längre. Det är så det fungerar tror jag. Jag har tänkt så himla mycket på dig den senaste veckan. ❤

  4. Pimpim skriver:

    Denhär dikten kanske du redan läst nån gång. Den har i alla fall hjälpt mig genom svåra stunder och fått mig att inte se på sorgen enbart som något fruktansvärt. Här är den i alla fall : Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.Tappa inte bort denna riktning.Låt inte sorgen glömma sitt ärende.Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.(skriven av Harry Martinsson)Tack för en fin blogg som lyser upp i all bloggskit.

  5. dania skriver:

    Sötaste Annika, vad ska man säga? Inga ord tröstar, mina ord kan inte trösta. Men jag tycker att du ska ta hand om dig. Att tänka på positiva saker kanske inte hjälper? För det är så små i jämförelse med den här sorgen. Men ändå. Ta bara hand om dig själv. Du förtjänar det bästa.

  6. bella skriver:

    usch och fy fan. stackars dig!

  7. J skriver:

    Fy fan. Det du går igenom är för jävligt. Bara för jävligt och ett rent helvete.

  8. Sofia skriver:

    Varje sorg är unik. I mitt fall förlorade jag den jag älskade mest i världen. Jag tänkte fortfarande på henne varje dag men visst har min sorg anpassat sig. Jag kan inte säga att sorgen försvinner men den rättar sig i ledet och blir en del av dig. Du kommer fungera, du kommer leva och förhoppningsvis även uppskatta livet mer än du gjort innan. Vi är här så oerhört kort tid och vi måste se till att älska, njuta och vara de människor vi vill vara under den tiden. Jag har, liksom alla andra, en favorittext som skänker mig tröst. Den lyder som följer:Don’t think of her as gone awayHer Journey’s just begun,Life holds so many facets -This earth is only one.Just think of her as restingFrom the sorrows and the tearsIn a place of warmth and comfortWhere there are no days or years.Think how she will be wishingThat we could know today,How nothing but our sadness can really pass away.And think of her as livingIn the hearts of those she touched…For nothing loved is ever lost -And she was loved so much.Ta hand om dig!

  9. Malin skriver:

    jag upptäckte din blogg förra veckan och har tänkt på dig i helgen, mest för att jag minns hur det kändes för mig och att jag förstår hur överjävligt ont det kan göra. när min farmor dog förra våren dog en del av mig. det gjorde så ont hela hela tiden. fysiskt påtagligt, i magen och hjärtat som om det på riktigt hade gått sönder. men så hittade jag något som lugnade mitt sinne lite. jag började rensa land och köpa krukväxter. på något sätt kunde jag släppa allt då, luften blev lite lättare att andas, tankarna skingrades och med jorden och de levande växterna i händerna så kändes livet lite bättre. jag vet inte om det alls funkar för dig men det är ett tips, naturen hade en väldigt läkande effekt på mig. det och att skriva. och mer konstruktivt köpte jag en blomma som är lite extra mycket farmor. och så pratar jag med den och tar hand om den och tänker lite att vi kan kommunicera så hon och jag. det kommer bli lättare men det tar tid. och det tar ju tid eftersom vi älskade dem så mycket. så låt det ta tid och känn dig inte stressad. ta hand om dig.

  10. S skriver:

    Det är inte övergående. Människor som tror det har aldrig mist någon. Sorgen och saknaden finns alltid där och smärtan kommer och går i vågor. Med tiden mildras smärtan, men den försvinner inte helt. Jag tror att det är viktigt att få känna att det är okej att sörja, att det får göra ont, att det berömda sorgeåret faktiskt inte är enbart ett sorgeår utan någonting som sträcker sig över längre tid. Det finns ingen som kan bestämma att eller när du har sörjt färdigt. Lika lite som att någon har rätt att bestämma hur mycket man ska älska en annan individ. Ge dig själv tid och utrymme för sorgen och vårda den och dina minnen ömt.Kramar

  11. Sofie skriver:

    TUSEN KRAMAR TILL DIG! Det är det enda jag kan göra i ett försök att lindra själen en stund. För jag är tom på ord.

  12. M. skriver:

    Jag har förlorat min största kärlek i livet, den som jag älskade allra mest. Såren kommer alltid finnas kvar, det kommer alltid vara ett tomt hål i hjärtat, men på någtovis rör sig ändå livet alltid framåt vare sig man vill det eller ej. Det handlar om att ta ett andetag i taget hela tiden. En dag kommer du också inse att du överlever detta och att du lär dig andas igen. Men sen kommer det komma bakslag, dagar då det känns som hjärtat ska gå sönder igen. För såren läker aldrig igen helt, men man lär sig leva med dem.Men det tar dit att komma förbi, att hitta en balans i livet igen, men det går faktiskt vare sig man vill det eller ej.

  13. Alina skriver:

    Massa kärlek till dig! ❤

  14. a skriver:

    Jag hade också tänkt skriva det. Att det inte är övergående, att det inte blir lättare. Inte egentligen. Den finns alltid där, sorgen. Ibland mer, ibland mindre. Men man lär sig leva med det. I längre och längre stunder. Jag minns också att jag funderade på det där: att ”tiden läker alla sår”. Jag tycker inte att det är sant. Men jag hoppas ännu på att någongång i framtiden kunna se tillbaka på det positiva och glädjas åt det. Att bara kunna minnas, och vara lycklig över minnena. Hoppas litegrann för dig också. Ta hand om dig.

  15. Louise skriver:

    Måste bara säga hur fint och viktigt det är att du skriver om din sorg. Sorg är något som drabbar alla någon gång men tyvärr är det många som har svårt att prata om den. Du gär något bäldigt fint när du skriver om den så öppet.

  16. Catarina skriver:

    Det går inte över men det blir hanterbart. Den fysiska smärtan går över och sorgen minskar. Men det tar tid. Och det FÅR ta tid, det måste det få göra. Gråt alla tårar du behöver, och en dag upptäcker du att det är lite lättare.Massor av kramar till dig! Trots att jag inte träffat dig så lider jag med dig och tänker på dig.

  17. m skriver:

    fina annika. det är inte övergående. att hon fattas dig, att hon är borta, är inte övergående. den alldeles akuta smärtan, luften som inte finns där då du andas, blir mindre skarp, men sorgen finns kvar, saknaden. men – det kommer att komma längre och fler stunder av glädje och lugn. du kommer att kunna leva med sorgen, bära den med dig, och all den kärlek den rymmer.tusen kramar till dig

  18. Petertoo999 skriver:

    Annika!! Jag har inget vettigt och säga..Men om du har kraft och ork, planta blommor är en bra ide. När jag ändå är här: Min flickvän har köpt en lövblåsare, kostade 2990 på Bauhaus, det är en sådan som man har på ryggen..Hon var totalt missnöjd med den som vanligt..Lämnade tillbaka den, köpte husqvarnas värstingmodell 9ooo kr. Vill bara säga att det är orkanstyrka i den nya lövblåsaren. När man sätter på den så åker grannen ut med segelbåten.

  19. Rebecca skriver:

    Jag tillhör inte en av alla dom som säger att det går över. Smärtan och saknaden försvinner aldrig, hon kommer alltid finnas med i varje rörelse du gör. Men efter ett tag lägger sig den obegripliga, fruktansvärda smärtan och det känns inte längre som att du ska gå sönder i tusen bitar varje gång du hämtar andan. Efter ett tag kan du le vid tanken på henne och alla fantastiska stunder ni haft tillsammans. Men ja, det kommer dröja, och det får dröja för du kommer alltid att älska henne mer än livet. Låt det ta sin tid, låt tårarna rinna och tillåt dig själv att le vid tanken på henne. Hon finns fortfarande hos dig, hon har bara skiftat form.

  20. Anna T skriver:

    Annika, jag vet inte om det går över. Det finns alltid där. Men det processas och så småningom så är inte varje tanke kantad av sorg.Det skrämmer vettet ur mig. Att jag liksom inte tänker konstant på min moster. Men jag kan inte för det är för jobbigt. Det är inte jag som väljer det utan det är min kropp som totalvägrar.Många kramar/Anna

  21. Petra skriver:

    Massa värmeljus i magen till dig!

  22. victoria skriver:

    Jag vet att jag kommer dragandes med världens superklyscha, som för övrigt inte kommer att kunna trösta dig på något vis, men… tiden. Tiden, det är det enda jag kan komma på. Det är bra att du tänker mycket, ännu bättre om du får prata och skriva av dig. Låt det ta sin tid.

  23. ida skriver:

    det hände. hon försvann. kan inte ta in, inte greppa. var med min bästa vän när jag läste nyheterna. kan inte tänka mig ett liv utan henne. att du står på två ben är som sagt helt otroligt. jag får samma känsla av detta som jag får av ingrid michaelsons låt ‘corner of your heart’. den är sådär… ja. den typen av känsla man inte kan sätta fingret på. eller jo, ord som beskriver någorlunda är väl ‘ångest i maggropen’. ‘panik’. annika, du är enastående. tack för att du delar med dig.

  24. Nadia skriver:

    Det är så konstigt. Jag har nästan precis för en månad sen förlorat min bästa vän, min syster. Vi träffades inte så mycket nu på äldre dagar, men hon fanns ju där. Hon skulle ju komma på mitt bröllop och vara med mig i mitt liv, och jag i hennes såklart. Och nu känns det så konstigt. Korta eller långa stunder i det normala, fast det känns inte normalt, det känns falsk. Som att man lever i en falsk verklighet när man klarar av att steka fiskpinnar. Sen kommer sorgen över en och man vet inte hur man ska orka med livet alls. Det är inte mycket som känns meningsfullt, för vad är det för mening med att äta, städa och plugga när det egentligen inte leder till kärlek och att bli en bättre människa? För det är det jag vill göra. Jag vill gråta, känna, skratta, och leva men hur ska jag kunna påminna mig själv om det när jag inte är i sorgen och i det fördjävliga som gör att jag vill uppleva allt för att hon inte fick uppleva allt? Linn blev också 25 och gick bort plötsligt sjuk och jag förstår inte varför. Det känns som att jag skulle behöva någon som hjälper igenom en detta, men det var bara jag som var så nära Linn och jag vet inte om jag vågar fråga, eller vad det är jag ska fråga. Allt känns bara mycket tungt. Jag vet inte riktigt vad det blev av denna kommentar, jag ville nog bara säga att du inte är ensam och det kanske känns bättre på ett sätt men det känns nog också fördjävligt för jag vet att jag inte vill att någon annan på denna jord ska få uppleva den saknaden som jag gör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s