Klicka för att läsa stor version.
Skänk gärna en gåva till Cancerfonden-insamlingen till Fannys minne.
Senaste kommentarer
Helena om Sparkly sparkly. Carl om Lite midsommar sådär… Misha om Jomen alltså jag tän… alice om New York #1. Fredrica om New York #1.
annikamarklund 
fina du, fina fanny. tänker på er så mycket.
Jag är så ledsen för din skull, Annika. Jag vet inte alls hur det känns inuti dig, hur fruktansvärt det måste vara. Men jag vet hur det känns att ha en bästa vän, att inte riktigt veta var jag slutar och var hon tar vid, hon som alltid vet exakt hur det är utan att jag behöver säga någonting. Jag har också en sådan, jag har haft henne i 19 år, hela mitt liv, hon har format mig. Ibland tror jag att vi är samma. Framförallt kan jag inte se mig själv utan henne, jag vet inte vad av mig som skulle finnas kvar.All styrka till dig, Annika. Det du skrivit om din och din Fannys vänskap, och det du nu skriver om den ofattbara saknaden, berör mig djupt. Du skriver så vackert och värdigt om henne. Jag tänker mycket på dig och Fanny.
Jag har tyvärr inga egna ord att skriva med, men jag tänker på en låt:Farewell my friend it´s hard to die, while birds are singing in the sky, while the spring is in the air(fel årstid men ändå), we had joy, we had fun, we had seasons in the sun, but the seasons are gone. Önskar att jag kunde skriva något bättre, men jag hoppas att du uppskattar tanken.
Detta var det vackraste jag läst. Det sorgligaste, ja. Men också det vackraste. ❤
du inspirerar mig!Läs gärna min lyrik.// a
Ja, baby. Fanny går alltid bredvid. Det vet du.
The stars are not wanted now: Put out everyonePack up the moon and dismantle the sunPour away the ocean and sweep up the worldFor nothing now can ever come to any good
Jag beklagar verkligen. Tänker på dig Annika. Du är fantastisk. Krönikan är så fin.
Hej Annika! Jag gråter överallt när jag läser det du skriver. Ögonen och hjärtat. Att du visar sådan styrka som du gör när du skriver ger mig egen styrka att orka. Min första stora kärlek, min allra bästa vän, försvann från mig för lite mer än ett år sedan och det finns ingenting att göra för att få henne tillbaka. Att hon är borta är outhärdligt permanent. Jag vill bara säga att allt man kan göra är att fortsätta andas, även om det känns svårt att andas utan luft. Jag hoppas att du kommer att orka och att du fortsätter att dela med dig av styrkan du visar. Det är vackert och inspirerande. Tack! (Keep Breathing – Ingrid Michaelson) Gav mig något i alla tårar.
Oj vad fint. Du skriver så vackert.
Jag fick tårar i ögonen, men det är väl inget mot vad du har. Så otroligt, obeskrivligt hemskt. Kramar till dig.
Annika, jag kan verkligen inte trösta dig, det går inte. Eller, jag kan ju skriva att this too shall pass, naturligvis kommer du aldrig komma över din bästis på det viset, men en morgon kommer du att vakna och det som kändes som knivar som fysiskt vreds om i ditt bröst kommer bara att värka smått.Det gör ont att förlora någon man älskar, det är fruktansvärt. Inget jag säger kan lindra det.Men jag vill att du ska veta att folk tänker på dig och på Fanny och alla andra i er situation.Och din krönika om Fanny var så oerhört bra. Du skriver helt fantastiskt rörande. Snälla, skriv en roman! Har du läst Det är slut mellan Gud och mig av Katarina Mazett?Jag läste den när jag var runt 12, tror jag, kommer inte ihåg så mycket, inte ens om den var bra, men det handlar om en tjej vars bästis begått självmord, kanske ger någon tröst? och det bästa du kan göra nu är kanske att leva ditt liv som Fanny levde sitt – vad jag förstått var hon en väldigt älskande och generös människa. Det är den bästa heder hon kan få, tror jag.Kram.
Du skriver så himla bra. Hoppas det blir något lättare att andas en dag, mer kan jag inte säga. Puss
Åh fy sjutton! Så fin krönika du skrivit – salta tårar rinner ner längs mina kinder… Jag hittade dig igenom att UnderbaraClara länkade till dig – och nu får man allt det här svåra, jobbiga, ledsamma, hemska bara satt framför sig, som en stor käftsmäll. Jag blir så himla berörd av hur och vad du skriver. Vad ska man säga? Jag var bara tvungen att skriva något. Jag beklagar verkligen. Men du verkar vara en änglalik tjej – din vän likaså – ni möts definitivt igen, som änglar i en annan värld.. en stor kram från mig.