Ny vecka.

-4.png

-5.png

Såhär ser mina sidor ut i veckans nummer av Sofis mode. En krönika om hur obekväma vi blir av självömkan, och ett porträtt av söta Ponyhunter-Laura från Auckland. Läs dem gärna i tidningen (eller här på bloggen om ni har tillräckligt bra syn).

Idag fick vår bil ääääntligen dubbdäck. Våra vinterdäck var så värdelösa att vi hamnade i livsfarliga situationer varje gång vi körde någonstans, och även om vi fortfarande inte tänker köra omkring i onödan var det helt klart värt pengarna vi la på nya däck – det är lite segt att bo såhär isolerat och inte kunna använda bilen. (Men inte omöjligt, naturligtvis – vi hann bo här i fyra månader utan vare sig bil eller körkort.)

De nya däcken firade vi med köttbullar på IKEA, och nu ska Ronnie steka hamburgare. Det här är hans sista kväll som tjugofemåring. Sötaste lillpojken!

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Ny vecka.

  1. Lisa skriver:

    Fin bild på dig i krönikan! Tycker du berör ett intressant ämne och slår huvudet på spiken – för det är fult att tycka synd om sig själv. Tyvärr. Ibland får man faktiskt göra det. Och ibland är det förbannat befriande att få säga/skriva det också. Kramar

  2. Smaragdalena skriver:

    Jag kan inte annat än hålla med dig i det du skriver i krönikan.. Det är precis så jag känner det! Min man dog i somras!! Och jag tycker faktiskt synd om mig själv (fast det är fult…) Men jag trodde inte att jag skulle bli änka vid 36 års ålder!!!! Det gör sååå fruktansvärt ONT!!!Skickar en STOR KRAM till dig, från en sörjande till en annan…

    • Annika skriver:

      Så fruktansvärt, fruktansvärt, fruktansvärt, Magdalena. Ofattbart orättvist. Önskar så att det fanns något jag kunde säga. Antar att det inget annat finns att göra än att ta en dag i taget och hoppas att smärtan en dag blir mindre närvarande, mindre förlamande.Tusen kramar tillbaka.

  3. Navigaren skriver:

    Det finns ingen svaghet i sorg, och jag tror inte att folk föraktar en för att man sörjer, däremot känns det nog ofta att folk föraktar en, du har nog större respekt än du tror. Däremot så blir nog distansen som sorgen skapar jobbig för folk omkring en, det är inte en svaghet, men på något sätt måste man hantera det, vi drabbas allihop någon gång.Laura Allard verkar förståndig som håller sitt bloggande privat, kändisskap och våra förutfattade meningar om kändisar som antagligen är som folk är mest kan nog vara plågsamt.

  4. Moa skriver:

    Kan inte hålla med mer, min kära vän och självutnämnda storasyster gav upp mot cancer för tre veckor sedan. Efter en helt otrolig kamp som var så hjärtslitande. Saknar henne oändligt men folk verkar bara vilja ha min sorg överstökad. Ett ärligt svar på frågan hur jag mår tas alltid emot av en besvärad min och en vilja att prata om annat. Jag vill prata om henne med någon som förstår, det verkar ingen göra så jag behåller det för mig själv och hoppas att smärtan kommer lindras snart.

    • Annika skriver:

      Moa. Jag är så hemskt ledsen över din vän. Du får väldigt gärna maila mig. annika.marklund@aftonbladet.se.Det finns naturligtvis ingenting jag kan göra, rent praktiskt, precis som det inte finns någonting som någon kan göra för mig. Men jag kan åtminstone föreställa mig hur du känner, och ibland vill man bara prata/skriva av sig till någon, vem som helst, som är beredd att lyssna. Och det är jag i allra högsta grad.Många, många kramar.

  5. Petertoo999 skriver:

    Annika! Ett tips! Man ska aldrig stå mellan en gammelmormor och toaletten, det är förenat med samma fara som och stå mellan en flodhäst och vattenhålet.

  6. Petertoo999 skriver:

    Jag ber om ursäkt för mitt inlägg..Det kanske inte var så passande.

  7. Smaragdalena skriver:

    Annika,Tack så mycket för att du tog dig tid att svara på min kommentar…. <3Om du vill prata av dig med någon i samma sitts som du, skriv gärna en rad. Här har du min mejladress: smaragdalena.d@hotmail.com/Varm Kram

  8. Alina skriver:

    Jag tror att du hade verkat omänsklig om du INTE varit helt genomsorgsen just nu. Man måste få sörja ordentligen, tycka synd om sig själv. Dom som inte står ut med dig är inget att ha. Faktiskt! Ta hand om dig, kära!KRAM

  9. Petertoo999 skriver:

    Det var ju tur det då.

  10. MrAAA skriver:

    Att visa sorg, och att känna sorg är att visa styrka. Inget är så starkt gjort som att visa känslor… Ta hand om digMvh…MrAAA

  11. rebecka skriver:

    Otroligt fint skrivet. Allt jag kan säga är att jag hoppas det nån dag känns lite lättare; ta hand om dig!kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s