Bara hålla din hand.

Jag vet att det inte märkts av på bloggen. Men idag har varit en tung dag. Mörk och svår och…

Det har gjort så ont, så satans ont. Jag bestämde mig för att ta ledigt. Satt en bra stund och försökte jobba men orden kom inte till mig. Insåg då att jag jobbat varje dag ganska länge nu. Lite för länge. Att det var dags att vila.

Och när jag slappnar av och släpper jobbet kommer allt det onda. Tar över mig. Överskuggar allt.

I klippet sjunger Kurt Beatles ”I want to hold your hand” till sin pappa som ligger i koma efter en hjärtattack. Såg avsnittet nu ikväll och grät tills det var dags att ta sig samman och äta middag. Det blir lätt så fånigt att skriva om sådant här, men jag kan inte låta bli:

Det finns ingenting jag vill mer här i världen än att få hålla hennes hand. Ingenting. Det är precis så enkelt (så svårt). Jag skulle ge vad. Som. Helst. För att få höra hennes ringsignal spelas ur min mobiltelefon, se hennes namn och bild på displayen, en enda gång till. Jag behöver inte ens svara om det är för mycket begärt. Bara jag fick veta att hon finns kvar. Bara jag kunde få ett tecken, ett litet, ett löfte om att hon saknar mig som jag saknar henne. Att hon har det bra.

Att hon väntar.

Annonser

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Bara hålla din hand.

  1. Sara skriver:

    det är inte alls fånigt att skriva så. tvärtom. sånt som kommer från hjärtat blir aldrig fånigt. sorg och saknad är inte fånigt. men att jobba för mycket när det är kaos är däremot lite fånigt. sluta upp med det och försök vila en stund. styrkekramar till dig.

  2. Darling skriver:

    Jobbet är en bra sköld att omge sig med – för att tvinga undan smärtan. Jag vet, jag har själv packat in mig i arbete det här senaste året. Min pappa dog för snart exakt ett år sedan och verkligheten har knappt bara börjat hinna ikapp – den nya kalla, karga och värkande verkligheten. Snart, vid ettårsdagen, kommer jag inte undan med att se ödet i vitögat. Men på vägen dit gräver jag gärna ned mig i mer jobb än vad jag klarar av – jag vet inte annars vad jag ska finna min styrka ifrån. Sluta genast tänka OM hon finns. För hon finns omkring dig, inom dig, igenom dig vartenda ögonblick som du tänker på henne. Jag vet att det är svårt att föreställa sig nu, men med tiden smyger det in i dig och du kommer lägga märke till nya känslor och förnimmelser.Ta hand om dig. /J

  3. Katta Kvack skriver:

    Det är jag alldeles säker på, att hon har det bra och att hon saknar dig ❤

  4. Kajsa skriver:

    Jag grät hejdlöst av både klippet och din text. Men jag tror att hon längtar efter dig också. Det klart hon gör. Och hon väntar nog där, på något fint fluffigt ställe där hon har det jättebra. Hon vill nog inget hellre än att trösta när ni är ledsna. Det kanske kommer ett tecken? Jag hoppas det!

  5. Mikkaela skriver:

    Jag är säker på att hon har det väldigt bra där borta.Men jag vet också hur jäkla ont det gör att var den som fick stanna kvar.Min extra mamma valde bort livet förra året & det gör fortfarande förfärligt ont. Och jag minns hur arg jag var, att allt bara fortsatte som vanligt,det var som inget hade hänt.Hur kunde människor bara fortsätta som vanligtmedan jag knappt kunde andas?Det sägs att det blir lättare ju längre tiden går,men jag vet inte.

  6. Martina skriver:

    Har du aldrig tankt pa var tankarna om henne kommer ifran?Hon vill att du minns.

  7. joanna skriver:

    oj. shit vad jag gråter… fanoch jag tror inte att livet tar slut. inte en chanshon finns kvar. nånstans

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s