Inga lyckliga slut.

”Så glöm alla sagor och låt flugorna slåss om det lilla som lämnats kvar”

 

Jag hade tänkt gå och lägga mig tidigt.

Istället såg jag fyra avsnitt av Dawson’s Creek. De sista fyra avsnitten, de jag aldrig sett. Som jag sparat?

Helt otroligt att jag lyckats undgå att få veta hur mitt livs första älsklingsserie slutar. Alltså, bokstavligt. Helt otroligt, som att jag inte kan tro det. Hur kan jag inte ha läst det någonstans, hört någon prata om det, någon enda? Jag måste ju ha vetat. Om så undermedvetet. Varför skulle jag annars ha lämnat de fyra sista avsnitten? Jag såg ju för tusan säsong ett, två, tre, fyra, fem och sex i våras, var som besatt. Tjatade hål i huvudet på stackars Fanny om hur snygg Kate Hudsons brorsa är som Joeys pojkvän i sista säsongen (jag hade bara sett de fem första säsongerna tidigare).

Hon hade sett hela serien. Avslutningen också. Sa ingenting, förstås, klart att hon inte ville spoila… ”överraskningen”.

Jag såg hela serien, utom de sista fyra avsnitten. Bara struntade i att sätta i den sista skivan, ställde tillbaka boxen i bohyllan och lät den stå. Tills ikväll.

Nu kan jag inte sova. Alldeles för uppskakad. Alldeles för SJUKTJÄVLAENSAM. Huvudet bultar, dunkar, värker efter alla tårar.

Det här var verkligen precis vad jag inte behövde se just nu. Och den enda jag kan prata med alltihop om är borta. Å andra sidan hade jag inte varit såhär nattsvart förtvivlad om hon fortfarande funnits hos mig. Allt hänger ihop. På det allra sämsta sättet.

————————————————————————————

Så. Nu har jag mailat Fanny. Ska försöka somna medan jag har kvar den varma känslan i magen, den man får när man plötsligt känner sig nära någon som är långt borta.

(Du är långt bort och nära. Jag förstår vad som menas nu.)

God natt.

Advertisements

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Inga lyckliga slut.

  1. A skriver:

    Kära lilla du! Skickar en stooor kram och hoppas att du tillslut somnar och får en god natts sömn för det misstänker jag att du behöver. Så klart Fanny finns där hos dig, alltid, skillnaden är att du inte har henne vid dig fysiskt och att hon nu inte har ont eller mår dåligt av sjukdom och biverkningarna av behandlingen. Det kommer ljusare dagar och nätter ska du se, du kommer klara det och snart se ljuset i vardagen igen.. Som min kära mormor 85år brukar säga ”Bakom molnen skiner alltid solen”. Tänker på dig!Kram/A

  2. en moster skriver:

    ”långt bort och nära….” så är det ju….kram

  3. Sophie skriver:

    Var med och tävla och får reda på vad djuren på zoo gör när inga besökare är på plats … av en dansk författare, Patrick Leis.Gå bara till länken nedanför.http://ogamotoga.bloggplatsen.se/2011/01/10/4332042-tavling-vinn-en-exclusivt-personligt-signerad-aber-der-gaber-bok-illustrerad-och-skriven-av/

  4. Karolin skriver:

    Jag förstår att de där avsnitten fick dig att må pissigt. De är hemska, speciellt om man kan relatera till dem. Men samtidigt gillar jag att man vågar avsluta en serie på ett sådant sätt, på ett verkligt sätt. Men hemskt.

  5. Madde skriver:

    Har inte sett sista säsongen av DC men vet ändå vad som händer… Åh vad vidrigt att behöva se när man har gått igenom en sådan sak som du gjort… hoppas att det känns lite bättre idag. Söta Annika.

  6. Sabina skriver:

    Jag minns så väl när sista säsongen gick på TV. Jag dejtade en kille, bara på lördagar, och eftersom avsnitten gick på söndags förmiddagar missade jag också de tre eller fyra sista avsnitten. Jag hade följt serien SLAVISKT innan honom men gav upp det för att få ligga och snusa honom extra länge i nacken. Vi var slut ganska snabbt men jag såg inte det sista av min älsklingsserie för ens något år senare och bröt ihop FULLSTÄNDIGT. Förstår att du också gjorde det, som har en egen Jen. För du har ju det. Hon är inte borta. Hon finns ju hos dig, i dig, med dig. Dina leenden är hennes leenden nu, dina skratt och dina tårar är hennes med. Bästa slutet på en serie någonsin, för det var på riktigt. Och Joey valde rätt. Sänder dig alla mina tankar och min värme. Kan inte ens förstå vad du går igenom. Kan inte ens börja försöka förstå.Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s