För den som undrar. Om nu någon gör det. Mormor, kanske!

Vet ni vad? Jag mår så himla mycket bättre! Plötsligt bara vände det, och får jag vara dramatisk så känns det lite som att ha fått livet tillbaka. Inte för att jag höll på att dö, verkligen inte, men att bara ligga raklång i sjukhussäng och ha ont är ganska långt från mitt vanliga liv. Visserligen ligger jag mest i soffan och vilar nu, men jag kan åtminstone se på teveserier eller läsa bloggar för att få tiden att gå. På sjukhuset kunde jag knappt läsa ett sms utan att bli helt yr av ansträngningen.

OBS! Här följer en lång och tråkig text om sjukdomar!

En del har undrat vad jag var för sjuk, vad läkarna kom fram till. Ärligt talat vet jag inte riktigt. De har haft så många teorier, men jag tror inte på någon av dem – jag har kollat på tillräckligt mycket House för att höra när en teori inte makes sense! De bara chansade hejvilt, tog aldrig alla symptom och faktorer under beaktande utan fokuserade på ett problem i taget, lyssnade inte på vad jag hade att säga. Och jag förstår dem. Det var sällan jag träffade samma läkare mer än en gång, och det är klart att det är lättare för House-teamet att komma på idéer om en enda patient än vad det är för tjugo läkare som träffar hundra miljoner patienter om dagen.

(Verkar jag vara besatt av House? Vavava? Hmmm. Det är nog för att jag såg de senaste fyra säsongerna av serien under mindre än tre veckor. Det regnade ofta i Thailand.)

Just det, min diagnos. Den slutgiltiga teorin såg ut såhär: Förra tisdagen, för elva dagar sedan, fick jag fruktansvärt ont i magen av en stor cysta på ena äggstocken. Åkte in till sjukhuset där de trodde att det var blindtarmen och opererade bort den. Bakterier kom in i magen och gjorde att jag drabbades av en infektion, som gjorde att jag fick hemskt ont och väldigt hög feber. Med hjälp av två olika antibiotikapreparat stoppades infektionen, mina värden la sig på mer rimliga nivåer och nu mår jag mycket bättre.

Jag tror inte ett dugg på det här. Varför?

1) Jag blev undersökt av gyn innan blindtarmsoperationen. De såg absolut ingenting konstigt.

2) Under själva operationen tyckte kirurgen att ena äggstocken såg konstig ut. Hon tog dit en gynekolog för konsultation, han sa att det var en helt ofarlig cysta.

3) Jag blev undersökt av gynekolog igen innan jag fick åka hem från sjukhuset. Hon konstaterade att visst var det en cysta på ena äggstocken och visst var den stor, men borde verkligen inte göra ont. När hon undersökte mig hade jag väldigt ont i magen, dock inte där jag borde haft ont om det varit cystan som ställde till det.

4) Smärtan kom och gick i vågor, men blev helt olidlig om jag försökte äta någonting. Alltså fick jag varken äta eller dricka utan låg med dropp hela tiden. Varför skulle en cysta på en äggstock göra mer ont av att jag åt eller drack?

5) Om jag fick infektionen av operationen – varför hade jag då lika hög feber innan operationen?

Och så vidare.

Alltså: Jag vet inte riktigt vad det var för fel på mig. Men jag mår bättre nu, mycket bättre. Om det är antibiotikans förtjänst eller om jag hade en virusinfektion som gått över av sig själv vet jag inte. Vet bara att det är ganska fantastiskt att vara hemma igen.

Advertisements

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till För den som undrar. Om nu någon gör det. Mormor, kanske!

  1. Petertoo999 skriver:

    Ja, doktorer vet inte så mycket egentligen…Sist jag låg på sjukhus, och patienttelefonen ringde, då gick jag dit och så svarade jag: Doktor Andersson!! Då kunde det vara en orolig släkting som ringde och undrade hur deras son eller dotter, eller mamma eller pappa mådde, visste jag att de mådde rätt bra för tillfället, så sa jag det såklart..Er son svarar utmärkt på behandlingen, och han är en väldigt trevlig person och ha och göra med överhuvtaget…Släktingarna var oftast väldigt glada och prata med mig, doktor Andersson….Jag gjorde ju inte så på personer som var illa däran..Utan jag gjorde ju bara det på folk som mådde bättre, släktingarna blev så glada när de fick prata med en doktor som tog sig en sådan tid med dem…

  2. snicksnack skriver:

    skönt att du är bättre oavsett vad det nu var du hade :)// K

  3. Lisa skriver:

    Skönt att vara hemma igen! Hoppas du får fortsätter att blir bättre och bättre. Kram

  4. Hmm skriver:

    Dom lär väl ha kollat det här, men på symptomen det låter precis som när min pappa fick tarmficksinflammation…

  5. Sannabell skriver:

    mm, divertiklar? http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1477 men det ska visst bara hända när man kommer upp i åren… ändå har jag fått den diagnosen ett varv fast det var vanlig Svensson-IBS… :-PLäkarvården är ett slagfält…

  6. Line skriver:

    Godt å høre at du er bedre, Annika! Det siste du trenger nå er nok flere google-diagnoser, men jeg never det likevel, i tilfelle ingen andre har gjort det: kan det ha vært gallestein?Jeg sier det fordi min søster gikk og var periodevis veldig syk med magesmerter i fem år og fikk diverse diagnoser av mange forskjellige leger (som cyster, infeksjoner, utbrenthet og depresjon(!)). Symptomene lignet på dine, spesielt forbindelsen med måltider. Da det endelig ble oppdaget ble hun operert med det samme og siden har hun omtrent ikke vært syk. Til og med de hyppige ørebetennelsene, forkjølelsene og urinveisinfeksjonene forsvant med den dumme galleblæra. :)Ha det i bakhodet hvis det kommer tilbake og spør legen. Uansett hva det var håper jeg selvsagt at du er kvitt det. God bedring og lykke til!

  7. Ida skriver:

    Härligt att du mår bättre! Health-five!Älskar att veta att det finns fler serie-maniacs därute (”jag följer bara 8 serier, dang it!”).

  8. Moa skriver:

    Så sa dom till mig också! Att min cysta ”bara” var tre centimeter och inte alls borde göra så ont som jag beskrev. Jag tror att dom inte har någon aning! Förresten fick jag också ont när jag åt, precis som du. Eftersom jag inte heller fick några klara besked så hittade jag på teorier själv. Till exempel att det ”rör omkring” i magen när man äter, i tarmarna och allting. Och då kommer det där läckta vattnet från cystan i kontakt med…. eh, de där organen i magen. Och så gör det ont.Men skönt att det är bättre. Det enda som är trist när dom inte vet exakt vad det är blir ju att man inte riktigt vet vad man ska göra för att förhindra att det händer igen. Håller tummarna för dig (och för mig själv med) i alla fall! Kram!

  9. K skriver:

    Jag tror att man har lättare att bli sjuk om man har varit med om något stort trauma, exempelvis förlorat en närstående person. En bekant till mig kände en dag en knöl under bröstet (som hon inte haft förut), det var en behandlingsbar sorts cancer, och allt gick bra. Knölen hade vuxit i ca 2 år (syns tydligen på storleken). Hon förlorade sin man ganska exakt 2 år tidigare. Det jag vill säga är att förmodligen ligger det nånting i att man blir mer infektionskänslig om man inte är mår bra psykiskt. Men människan har en remarkabel förmåga att återhämta sig. Härligt att du mår bättre!! Kram!

  10. LH skriver:

    Det låter som symptomen jag fick när jag hade gallsten. Särskilt måltidsgrejen och att det sitter så att man lätt tror att det är gynekologiskt. Jag fick gå med det länge då de vägrade göra ultraljud för att undersöka det, emn efter att de opererade har det aldrig hänt igen.Om man lidit av ngn ätstörning eller haft konstiga ätmönster i perioder är det vanligare att man får det ung.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s