Senaste kommentarer
Helena om Sparkly sparkly. Carl om Lite midsommar sådär… Misha om Jomen alltså jag tän… alice om New York #1. Fredrica om New York #1.
 | Helena om Sparkly sparkly. |
 | Carl om Lite midsommar sådär… |
 | Misha om Jomen alltså jag tän… |
| alice om New York #1. |
 | Fredrica om New York #1. |
annikamarklund 
Du skriver bäst och är en så vackert inspirerande person.
Jag hoppas att du förstår vilken otrolig skribent du är… t-a-c-k för att du delar med dig av dig själv på det här sättet, inte många som skulle våga det. Det är därför du är min stora förebild här i livet. Den första förebild eller idol jag haft som faktiskt fått mig att bli bättre, inte att trycka ner mig själv. Tack igen.
Var läser ni texten??
Jakob man klickar på de röda orden….Annika jag vet inte vad jag ska säga… är helt chockad att man kan skriva som du. Vill bara säga att du är bäst. Skriv en bok snälla!!!
wow vilken krönika, jag blir helt tårögd, ska du veta.
ÅÅH, träffar rakt i hjärtat, precis där det ska. Du är otroligt duktig, finaste Annika.
Blev tvungen att grina lite när jag läste.Tack för att du delar med dig.
Annika!! Du är alltid väldigt väldigt duktigt, annars så hade inte varit här..Sen att du delar med dig av ditt liv, det är intressant..Nu ska jag dela med mig av min sista kvart i mitt liv. Jag var ute och skottade, då sa en granntant, att nu fick man ju minsann lite motion igen..Mig spelar det ingen roll, sa jag. Jag är så fet så jag behöver det…Då var hon tyst..Sen gick jag med sopporna, då träffade jag en annan granntant som skottade..Fy jag ville ju att det skulle bli vår, hon såg helt trött ut, singel är hon också…Sluta gnäll och skotta på kärring, sa jag..Sen gick jag…Nu är hon i och för sig singel, hade hon varit snygg hade jag hjälpt henne…
Du skriver så fantastiskt bra och jag är så glad att det finns fina människor som du som delar med sig av sin värld.
Som alltid letar du dig in i varenda liten vrå i min kropp, in till mina ondaste och mest sårbara känslor.Så fint.
jag kommer ihåg den här texten nästan ordagrant från första gången den publicerades. den stämmer så precis in på hur jag har det, visserligen bor min egna pappa inte lika långt bort som din men ändå, det gör så förbannat ont hela tiden. tack annika för att du sätter ord på det jag känner.
Äsch det blev lite gråt på den här.För det slår an tankar om att man kan vara både nära geografiskt och ses ofta och man är ändå på nåt sätt främlingar.
Ojoj. Hundra miljoner tack till alla er som är så otroligt snälla.
Oj vad fint skrivet. Tack för att du skriver och delar med dig. Och dessvärre känner jag igen mig, trots att det geografiska avståndet till min pappa inte är stort. Sorgligt det där.
Den texten kommer jag ihåg. Den skickade du till mig. För att jag var ensam och ledsen i ett annat land. Och min pappa kallar mig Tjejjen. Du anar inte vad det betydde för mig finaste du.
Det minns jag så väl, Jenny. Och det var så lite. Fan att pappor ska vara så jävla svåra. Hur kan allt bli så fel?