Elfte texten.

bild11.jpg

krönika11a.jpg
krönika11b.jpg

allakrönikor.jpg

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Elfte texten.

  1. jag. skriver:

    jag önskar verkligen att jag ine kände igen mig så mycket som jag gör i den här krönikan. jag är bara nitton och egentligen inte alls redo för att skaffa barn men när jag trodde att det blivit en baby trots att vi skyddat oss kunde jag inte låta bli att bara bygga upp hela det här livet i mitt huvud, där allt skulle vara helt annorlunda och jag skulle vara tvungen att börja sköta mig, ta mig samman, ta hand om mig för att också kunna ta hand om en ny liten människa. och när det visade sig att det inte var så var det som att allt togs ifrån mig och jag hade plötsligt ingen anledning att ta tag i mitt liv. det var en helt sjuk besvikelse och jag kunde inte prata med en enda människa om det, jag hade ju haft tur, sluppit undan, i andras ögon.klart att det är just du som skulle ha förstått. finns det något du inte förstår? det känns så ofta som att du och ingen annan har alla svar. jag beundrar dig så ofantligt mycket för det.

  2. Emilie skriver:

    Jag vill absolut inte att du tar det här på fel sätt nu Annika, men jag förstår verkligen varför du inte ville att krönikorna skulle läggas upp på nätet förut. Mer än hälften av de texter du hittills lagt upp känns enormt självutlämnande och privata och jag har full förståelse för att det skulle vara jobbigt att få en massa taskiga kommentarer om dem på aftonbladets hemsida (inte för att jag fattar hur man kan skriva något taskigt om dem men jag vet ju hur elaka folk är mot alla andra krönikörer, verkar ofta som om de inte ens läser texterna de kommenterar utan bara skriver att allt är skit och bajs och sämst). I alla fall så tycker jag det är hur imponerande som helst att du skriver så personligt och delar med dig så mycket, det är helt otroligt att läsa det du skriver, det är alltid som att man själv får vara precis där bredvid dig när det händer, om du förstår vad jag menar. Man riktigt känner hur sant och verkligt allting är. Inga spärrar emellan liksom. Tack.

  3. Linda Mpili skriver:

    Precis så är det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s