Om att ge sig själv en chans.

Den här låten sitter jag och traglar med just nu – Socker, enligt mig den enda bra från Kents Vapen och Ammunition-platta.

Eftersom det låter så fruktansvärt illa kollade jag runt på youtube efter fina covers på den. För att få lite inspiration och motivation, helt enkelt (ni vet, målbilder – ”en dag kan det där vara jag!” Yeah right).

Hittade den här underbara unge mannen. Han är a-l-l-d-e-l-e-s ljuvlig. Jag vet att de allra flesta inte orkar klicka på videoklipp, och det gör mig lite ledsen, för jag önskar att precis alla skulle få lyssna på honom.

Advertisements

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Om att ge sig själv en chans.

  1. Ida skriver:

    Tack. Jag är inte mycket för covers av något slag och då särskilt inte musik som jag sedan tidigare älskar. Men det här. Alltså seriöst, tack för tipset. Så makalöst vackert. Min kväll blev genast ännu bättre! Kram

  2. Felicia skriver:

    Jag blir lite kär. Åh så fint.

  3. Sofia skriver:

    Nu kände jag mig lite träffad, eftersom jag nästan aldrig lyssnar på upplagda klipp, så jag lyssnade. Gillar! Carolina Wallin Perez version av Utan dina andetag är dock strået vassare.

  4. Linnea skriver:

    Vackert sa det gor ont. Ont pa 15-ars sattet.

  5. Ulrika skriver:

    Sååå fint!!

  6. emma skriver:

    Det har ar min favorit Kent cover: http://www.youtube.com/watch?v=i1bXDtWrMuQKram och karlek till dig ❤

  7. Mammanne skriver:

    Jösses vad stolt jag blir!!! :-))

  8. Sara skriver:

    Otroligt vackert!

  9. Sanna skriver:

    Och här sitter jag en lördagsnatt och lyssnar och känner mig som den ensammaste i världen. Sådär nydumpad eller olyckligt kär eller bara 14 år och ingen som förstår sig på mig. Lyssnar och tittar ut genom fönstret och vill lite bara gråta för att jag är så ensam. Fast. Sen kommer jag på hur det ligger till egentligen. Att min karl bara är ute och svänger sina lurviga och att han faktiskt alldeles nyss sms:ade och att jag kunde ha följt med ut och att jag inte är ensam-ensam utan bara för mig själv och att jag kanske bara ska passa på att njuta av det och den fina musiken. Tänk vad musik kan påverka ändå. (Nu ska jag titta på Greek och inbilla mig att jag är en blond sorority girl som känner sig bortkommen i law school)

  10. smulanne skriver:

    Jepp, jag är mammanne. Om du visste vad härligt att läsa att andra också hör det speciella. 🙂

    • Annika skriver:

      Jamen det är väl klart – jag spelar upp de här videoklippen för alla jag känner, och alla tycker att det är lika fantastiskt bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s