Äntligen tillbaka.

sjukhuskrönika.png

bonnie.png

Den här veckan är jag äntligen, äntligen tillbaka i Sofis mode!

Ja, då menar jag förstås inte ”äntligen” som i ”som ni har längtat!”. Utan mer ”äntligen” som i att tre veckor utan att kunna jobba är väldigt tungt för min ekonomi. Speciellt när vi kommer att få lägga ut jag-vågar-inte-ens-tänka-på-hur-mycket för vårt vattenskadade badrum. (Försäkringen täcker en liten del, men det blir fortfarande alldeles katastrofalt dyrt för oss.)

I veckans nummer skriver jag krönika om en ny vän jag delade rum med på Nyköpings Lasarett. Och om Bonnie Barton som jag gärna hade haft som ny vän, hon också. Så himla fin tjej.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Äntligen tillbaka.

  1. Emilie skriver:

    Men vi har ju längtat! I alla fall jag. Köper alltid Sofis mode för att läsa dina krönikor och dina fina bloggintervjuer och det har känts helt tomt de sista veckorna. Tur att du lägger upp dina gamla texter så att jag har massor av fint att läsa om medan jag väntar!I alla fall tyckte jag den här krönikan var otrolig. Det gjorde helt ont i mig. Du kan verkligen fånga stämningar och känslor och jag älskar att det är alltid så mycket som står mellan raderna.

  2. Katta Kvack skriver:

    Men JO! Vi har längtat. Sjukt mycket. Nedvärdera inte dig själv fina du, du är grym och vi längtar!

  3. Lisa skriver:

    Åg gud vad glad jag blev när jag slog upp tidningen nu i eftermiddags och såg att du är tillbaka! Har saknat dina texter hur mkt som helst! Ingen är så läsvärd som du. Både vackert och hjärtskärande sorgligt i krönikan… Vet du hur det gått för Alma?

  4. Lisa skriver:

    Jag har längtat!

  5. Josephine skriver:

    Fin text som vanligt! Men hur gick det med Alma? Blev hon frisk?

  6. Petertoo999 skriver:

    Ett äpple är inte och förakta…Jag har just ätit revbensspjäll, då har jag gjort lite extra, så när gamelmormor kommer i morgon, hon sover över en dag, sen när hon åker hem så får hon fina revbensspjäll med sig..Hon är alltid så tacksam när hon får sig en liten bit mat med hem…När jag låg på sjukhus sist, då köpte min flickvän säkert, en 3-4kassar med frukt och grönsaker och godis. Jag hade en garderob på sjukhuset, och den hade säkert en 4-5 hyllplan, och varje plan var fyllt med mat….Sen träffade jag en trevlig patient, en ung kvinna, vi brukade pratas vid. Sen en gång så var hon in till mitt rum, och jag tänkte att hon var rätt trevlig, så jag öppnade garderoben och sen sa jag att om hon någonsin var sugen på något så var det bara och ta..När jag öppnade garderoben, så log hon det värsta krokodilleendet..Det här var fan det värsta jag sett sa hon….

  7. Sara skriver:

    Åh Peter Pohl! Det var min ungdoms favvoförfattare också. Men vågar man läsa dem igen? Jag kan tänka mig att de håller för omläsning, men det är inte alltid minnet av en bok är detsamma som den verkliga boken… särskilt inte när man var i den åldern. Saker och ting är rätt annorlunda nu jämfört med då, så att säga🙂

  8. Beatrix mix skriver:

    Vad snyggt! Och himmel vad fina kläder hon har på sig den där Bonnie Barton.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s