Tjugoandra texten.

bild22.jpg

krönika22a.jpg

krönika22b.jpg

allakrönikor.jpg

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Tjugoandra texten.

  1. Magdalena skriver:

    Tack, tack, tack! Har inget mer att säga.

  2. Anna skriver:

    Här kom den! Den jag så ofta tänker på och tar hjälp av.Den påminde mig nu också. Om att tända taklamporna och sätta på Glee i bakgrunden, byta de håliga tajtsen mot strumpisar och vattna alla blommor. Och så! Genast blev allt lite ljusare och trevligare! Särskilt jag mot mig själv. Det är nästan så att jag funderar på att gå ut en stund, en sväng ner till sjön och varm choklad efteråt.Du är otrolig, älskling.

  3. sofie skriver:

    word. tack. man är inte ensam om att vara så alltså..

  4. cecilia tipsar skriver:

    den satt rakt in i hjärtat! som ett spjut.

  5. Bea skriver:

    Ensamjag och tillsammansjag … Där satte du verkligen ord på mina två sidor som är rätt lika det du beskriver! Så är det ju, helt enkelt.

  6. Ida skriver:

    Tack du! Detta är jag. Sedan jag blev singel för ca en månad sen så tar mitt ensamjag över alltför ofta, jag blir en sur och grinig tonåring som inte tycker jag är värd något. Ska tänka på det här när jag sitter och funderar på om inte glass vore en himla fiffig middag och istället då koka linssoppa som ju är mycket bättre för mig. Tack! Må så gott! Kram

  7. Julia skriver:

    Känner igen mig i precis allt.

  8. Johanna skriver:

    och här har lilla jag gått och trott att det här var något bara jag sysslade med. så fel man kan ha…

  9. Mily skriver:

    Till och med jag upplever det, 19 år gammal. Så fort någon ser mig, vuxen, ansvarsfull, studiemotiverad, hälsosam och ordentlig. Har stenkoll på allt och planerar noggrant, ensam så är jag lat, seg, vill bara äta chips och ”städa, varför då?”.

  10. Sara skriver:

    Har hittat din blogg nyligen, men är så glad för det. Du skriver underbart.

  11. fridolina skriver:

    Jag måste säga det igen. Alla dina texter är helt fantastiska och man kan på något vis alltid känna igen sig även om det kanske inte är exakt samma som händer en själv. Det bara är något som finns där som gör att man förstår och tycker att det är skönt att inte vara ensam.

  12. Karin skriver:

    Herregud, jag trodde på fullaste allvar att jag var ensam om att känna och vara precis såhär. Läser din text och kommentatorsfälet till och inser att det är långt ifrån verkligheten. Snälla, kan inte folk dela med sig om fler tips för hur man ska ta sig ur det här? Jag pluggar och har väldigt mycket ensamtid samtidigt som jag har alldeles för mycket att göra som inte blir gjort.

  13. Anka skriver:

    Mitt ensamjag är en person som firar sin ensamhet och sitt ego som ett komplement till tvåsamheten. Det är ju så oändligt skönt att bara få göra man själv vill, sköta plikter för all del, men släppa sig på andra punkter. Disciplinerad dekadens. Det har inget med självkänsla att göra, det är en annan sida av en tillvaro som ändå innehåller vetskapen om att den andra finns och att vi är tillsammans även om kontinenter tillfälligt skiljer oss åt. Element som saknad och längtan ska inte likställas med beroende. Ett bra och hållbart förhållande är förhållandet mellan självständiga personer som väljer att dela bulken av sitt liv med varandra samtidigt som de bibehåller sin integritet.

  14. britta bloggar skriver:

    Pang bara. Rakt in i hjärtat!

  15. Anne skriver:

    Tack underbara människa! Jag läser om mig själv, men samtidigt inte. Tack!

  16. Sofie L skriver:

    Alla säger alltid att ”det väl ska bli skönt att vara själv” några dagar när min sambo åker bort, jag gör som jag förväntas: ler och skrattar fram något trevligt. I själva verket undrar jag hur någon ens kan tänka tanken på att det skulle vara skönt, vad är skönt? Att vakna själv, att äta själv, att titta på tv själv, att plocka ihop så att det är rent och fint när jag kommer hem senare, att tvätta själv så att jag har fina underkläder, att laga mat till mig själv, att diska efter mig själv, att lägga mig ner ensam i en alldeles för stor säng för att sedan sova själv hela natten lång. Vilken bit är det jag ska tycka är skönt? För i verkligheten är inget av det roligt att göra ensam, men sen spelar det ju ingen roll om det är han, min vän eller min lillasyster som gör det med mig. Huvudsaken är att jag slipper göra allt själv, för min egen skull. Det är nog så att jag har lite ångest över att vara själv, men därför är det skönt att veta att jag tydligen inte är ensam. Tack Annika, för att du som vanligt visar mig att jag bara är mänsklig (eller i alla fall har någon som är precis som jag)!

  17. Magdalena skriver:

    Karin,Nu var det ett tag sedan den här texten lades upp, så chansen att du läser är ganska minimal, men ändå känns det viktigt att svara på din tipsförfrågan. Förr så levde jag på snus och kaffe. Och högst ett mål mat om dagen. Var jag själv och åt mer än så fick jag av någon konstig anledning fruktansvärt dåligt samvete, ”hur kan jag lägga så mycket energi på mig själv”-typ. Men sen slutade jag snusa, det var på något sätt steg 1. Sen så älskar jag att laga mat, baka, sylta och pyssla. Men, främst åt andra. Att skämma bort mig själv på så sätt kändes, som sagt var, lite äckligt. Men jag tränade! Tränade på att laga mat för en, något jag ALDRIG gjort i hela mitt liv. Och det blev sedan med lite stolthet i rösten som jag kunde svara mannen på hans dagliga från ”vad har du ätit idag då?”, de dagar vi inte åt i lag. Träning och åter träning. Också finns det nu fler orsaker att bjuda hem vänner på mat och fika…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s