Flummiga klyschor, straight from the heart.

När ni som mailar mig eller kommenterar i min blogg länkar till era bloggar går jag alltid in och läser hos er. Förstås.

Ibland har ni världens vackraste fotobloggar, ibland skriver ni så att hjärtat nästan brister, ibland bloggar ni om mode eller träning eller böcker. Allra oftast handlar era bloggar om era liv, er vardag, sådant ni gått och funderat på, låtar och filmklipp ni tycker om, skola och fika och promenader och jobb och kärlek och vänner och familj.

Och det finns en sak som jag tänker på, varje gång jag klickar mig in hos er.

Att det är så vidunderligt jäkla ashäftigt att jag kan gå in på en blogg där det står om någon som gått på spinning och ätit korv stroganoff och har redovisning på franskan imorgon, som hade jeans och skinnjacka på sig igår och som somnade framför Lyxfällan – och så har jag fått ett mail eller en kommentar av just henne, fått veta saker hon tänker på som kanske nästan ingen vet, förutom jag och de som läst hennes kommentar hos mig.

Det är svårt att förklara. Men det är en mäktig känsla att veta att om jag hade hamnat på den bloggen av någon annan anledning hade jag bara sett en främling. Men eftersom hon valt att dela med sig av sig själv till mig så går jag in på bloggen och ser en riktig människa, nästan en vän. Plötsligt kan jag läsa det som står mellan raderna och… Jag kommer alldeles nära.

Jag vet att det låter flummigt, jag vet att det låter som klyschor, men jag menar det (och skyller på att klockan är halv två på morgonen och att jag borde sova). Egentligen ville jag nog bara tacka er som hör av er till mig, som kommenterar och gör den här bloggen till något mycket större än bara mina texter och bilder. Ni påminner mig varje dag om allt vi bär omkring på, allt vi håller inom oss men som har chansen att komma fram om vi bara skrapar lite på ytan. Ni gör det omöjligt för mig att avfärda människor. Och när ni öppnar er för mig ger ni mig styrkan att öppna mig för er.

Det är väl kanske så enkelt som att tillsammans är vi mindre ensamma.

(Tack för att ni finns.)

heartsmall.png

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

30 kommentarer till Flummiga klyschor, straight from the heart.

  1. DragonFaye skriver:

    Tumme för det inlägget. Det var fint skrivet! Och jag förstår precis hur du känner. Är en av dom som tjuvläser din blogg men inte kommenterar men nu ville jag pipa till lite… :)Bless/Faye.

  2. Pernilla skriver:

    tack för att du finns!

  3. Malin skriver:

    Åh, vad fin du är. Jag tror jag knappt kommenterat här (eller nångång kanske), men jag ville passa på nu att säga att ja-det-som-jag-skrev-först. Tycker om din blogg!

  4. Charlotte skriver:

    Jag är så glad att du har börjat blogga mer och det känns verkligen som att vi får se mer av dig och ditt innersta numera. Jag läser alltid, kommenterar sällan, länkar ofta vidare och har högläsning av dina krönikor för mina vänner. För du berör otroligt mycket och det är värt att sprida.Du är en förebild med, precis som de skrev i tidningen, hjärtat i fingerspetsarna. Ta hand om dig, mina tankar finns hos dig när jag ser att du skrivit om svåra dagar och jag ler varje gång du gläds åt solsken, hästhagar eller en blommig duk.

  5. - Winch - skriver:

    Klart att du har kommit med inlägg som har även inspirerat mig. Själv inser jag vikten att det är själen inom oss som får oss att inte känna oss ensamma och inte antalet folk. Jag har svårt att avfärda människor också men ibland är jag tvungen även om jag önskar annat. Ursäkta dig inte med flum. Du skriver bra och har rätt att skriva även om du är trött.Allt väl till er / Winch

  6. jen. skriver:

    du är fin, du.

  7. Mia skriver:

    Tack för att DU finns. Din blogg är min favorit. Så ärlig och vackra bilder. Du är allt bra modig du Annika. Läs hos mig om du vill, en salig blandning om allt i universum, ja mitt universum alltså;-) Kramar Mia

  8. Elin skriver:

    Tack för att du finns Annika!

  9. snicksnack skriver:

    jag läser ofta din härliga blogg, men kommenterar inte så ofta. du har ett sånt skönt språk Annika ♥// K

  10. Christel skriver:

    Jag råkade trilla in här av en slump för några veckor sedan. Nu är det den första bloggen jag letar mig fram till varje morgon. Inspiration, är vad du är!🙂

  11. r skriver:

    kram på dig

  12. Angelica skriver:

    Jättefint skrivet. Läser alla dina blogginlägg och krönikor. Du är så jäkla begåvad Annika!

  13. Sanna skriver:

    Fint skrivet! Jag tycker också det är rätt fascinerande att bara av några få knapptryckningar kan man ta del av andra människors liv, mer eller mindre utlämnande. Det är ashäftigt!

  14. Rumlan skriver:

    Tack för att du finns för oss❤

  15. lina. skriver:

    återigen så kloka tankar och fint skrivet. du inspirerar mig.

  16. Monika skriver:

    Men tack, vad kul att du tycker så! Vi tycker ju detsamma om dig och din blogg!🙂 Kram på dig!

  17. sofie skriver:

    va fint! jag har alltid känt mig så nördig när jag kommenterar någons blogg, så jag har typ gjort det på kanske fem olika högst haha. så himla töntigt det låter nu när jag skriver det…haha.

  18. Anonym skriver:

    Här sitter jag med tårar i ögonen, så fånigt det blev. Jag har lämnat en kommentar, lite sedan, och det grep tag i mig, dina ord, du som jag ser upp till så mycket, som hjälper mig framåt i livet med dina rader, med din smärta och ditt mod. Tankar for, som kan hon ha kikat hos mig, näeeee va? eller gjorde hon :)) jag vet…fånig!Tycker du inte flummar alls, glasklart beskrivet, du finns ju här, som en vän, med din blogg, du värmer och tröstar, sätter ord på och inspirerar…. även då vi inte känner varandra, så är du så bra, att ha här!!Kram

  19. Louise skriver:

    Tycker så fruktansvärt mycket om dina texter. Så alldeles utomordentligt mycket om dem.

  20. Rebecca skriver:

    Jag brukar aldrig kommentera bloggar även om jag läser en hel del. Nu kan jag dock inte hålla mig, jag måste få säga att du är en sån pärla i bloggvärlden, det känns att du är på riktigt till skillnad från så många andra.

  21. Li skriver:

    Ja ja ja! Det är verkligen en underskattad och alldeles för otacksam syn som råder på bloggande. Alla de vackra bloggar och tankar som finns. Att få möjlighet att lära känna människor vi aldrig annars hade pratat med, dela små Shins-låtar med eller kunna bjuda varandra på fantastiska känslor genom en bild. Wow!

  22. Evelina skriver:

    Ja… och precis så är det att komma in på din blogg – framför allt när man kikat in hos din, från och till, så länge man kan minnas att du bloggat – att man kommer hem till en vän. Jag tror att det är därför bloggandet har blivit så stort, att vi kan vara hos varandra men ändå inte alls.Tack för att du finns.❤

  23. Miranda skriver:

    Din blogg sätter verkligen spår, för det är mer än bara en text, det är känslor i den. Älskar att läsa din blogg! :)kram.

  24. ida skriver:

    <3tack för att du mailade med mig den där gången. det var fint och jag blev så hemskt glad att du valde att dela med dig till just mig. det är skönt att vara ensamma tillsammans.

  25. Sara skriver:

    Hjärta dig Annika! Jag har ingen blogg så du kan inte hälsa på hos mig tyvärr😉 Men jag läser dig så ofta jag kan. Gillar din blogg jättemycket! Hälsa din fina kisse att hon ska krya på sig och hålla sig undan från elaka grannkatter. Kram!

  26. Julia skriver:

    Tack själv❤

  27. Matilda skriver:

    Åh, nu fick jag nästan pirr i magen och tänkte att kanske, kanske har du som jag ser upp till läst min blogg, vilken fin tanke. Jag tycker inte alls att du låter flummig och klyschig, men jag tycker att det är fint att du berättar. Usch, jag är nog egentligen alldeles för trött för att formulera meningar men jag ville nog mest säga när jag ändå var igång med att kommentera att jag ser upp till dig och tycker att du är himla bra. Hoppas din fina katt-flicka mår bättre snart.

  28. Hanna skriver:

    Jag läser din blogg, men kommenterar sällan. Men nu bara jag kände att jag måste skriva en rad. Varför vet jag inte riktigt.. men jag tyckte det var så fint skrivet. Ha en fin fredag och helg!

  29. betty skriver:

    hejsan! jag har aldrig kommenterat här förut även om jag läst din blogg i en herrans massa år. en fråga har dock plågat mig den sista tiden, nämligen: vad var det för arbete om o.c. du höll på att skriva för ett par år sedan (då den gamla beautifulonesbloggen fortfarande användes)? vad var det för kurs och vilket var syftet med arbetet? …bara så himla nyfiken och måste ha svar! :)allt gott.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s