Tjugotredje texten.

bild23.jpg

krönika23a.jpg

krönika23b.jpg

allakrönikor.jpg

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Tjugotredje texten.

  1. Veronika skriver:

    Men jävla skräp-nordiska. Vad arg jag blir. (Får man svära i din blogg? Om inte ber jag om ursäkt.)

  2. Marthe skriver:

    De siste setningene i kommentaren/”etterordet” til krøniken er nok noe av det mest hjerteskjærende jeg har lest på lenge.

  3. Vad intressant, tråkigt att man missade invigningen. Ska gå och se utställningen så fort jag får tid.

  4. Anonym skriver:

    Hej fina du…! När jag såg er bild ville jag först inte läsa, visste att smärtan skulle finnas där…, ibland vill man bara värja sig…! Trots dina väl valda ord i artikeln, så kände i alle fall jag din ilska, er frustration, och hur illa behandlad Fanny blev där. Du skriver så bra, så det liksom framgick ändå…! Du skriver så ont!Jag tror att du o F håller varandra i handen för alltid.Är så ledsen för din sorg!Kram

  5. Per skriver:

    MEN vilken underbar bild på er två! Antar att den finns inramad på någon kär plats i huset.

  6. Tove skriver:

    Men åh…skit Nordiska museet. Och du verkar vara världens världens världens finaste kompis.❤

  7. Isa skriver:

    Usch, jag känner mig helt illa till mods när jag läser det här. Jag har själv jobbat en del i receptionen på Nordiska museet tidigare och jag känner att jag typ skäms över det nu. Sådär gör man ju bara inte!! Hoppas att chefen har läst den här krönikan och att hon skäms ända in i benmärgen!!! Och de andra oxå för den delen!!! ( förresten så tror jag att minns jag Fanny från när jag jobbade där. Jag vikarierade bara i ett halvår (när de höll på att bygga modemakt/trend) och sen en till sommar, och jag var inte så mycket i kontakt med de som jobbade med utställningarna (tyvärr) men de flesta går ju förbi och säger hej och går och äter lunch, och jag minns att det var en tjej som kom ibland som jag alltid tittade extra på för hon hade så fina klänningar och såg så snäll ut. Och nu i efterhand så är jag nästan säker på att det var din fina Fanny)Kram på dig, Annika! Du är så himla grym, tycker jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s