Tjugosjätte texten.

bild26.jpg

krönika26a.jpg

krönika26b.jpg

allakrönikor.jpg

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Tjugosjätte texten.

  1. Ann-Sofie skriver:

    Men herregud, vad är det med dina texter, nu gråter jag en smula igen. Tack, tack och tack för att du delar med dig så vackert lindat i dina ord!! Jag blir så rörd, jag känner igen mig, i att prata ibland eller bara skaka på huvudet, och at gå hem bland de äldre, hihi…, men dom är ju för goa, sitter på så mycket innehåll.Tack, och en fin lördag du!

  2. amanda skriver:

    Åh Annika.Jag vill se ut som du. Gå som du. Duuuuuuu.Och påskliljor är magiska.In the gently gently and slowly.Kan inte du starta upp en skrivkurs?NU.Jag vill vill vill.Jag vill lära mig mer.Du inspirerar. Ni inspirerar.Bara så du vet.Och jag håller båda tummarna för att eran älskade kisse… Hon finns i mina tankar och hjärta <3LYCKALYCKA TILLAmanda X.

  3. Inga skriver:

    Så fint skrivet, grät nästan en skvätt jag med. Vilken fin granne. Lammstek. Det sägen mer om kärlek än om mat. Ibland blir det så, när man hittar rätt. Då blir det lammstek, eller bacon…Tack för en underbar blogg.

  4. hg skriver:

    Åh, så vackert. Jag älskar texter som är så välformulerade och uttänkta att det är vad som inte sägs som slår högst. Vackert, som sagt.

  5. Alina skriver:

    Du skriver helt fantastiskt Annika!!

  6. Jenny skriver:

    Den texten var verkligen superfin! Ja, eller det är ju nästan allt du gör. Men den var lite extra.

  7. U. skriver:

    Din fingertoppskänsla för detaljer gör mig knäsvag.

  8. Bella skriver:

    Åh, jag känner precis likadant. Bytte ut en tvåa mot en villa. Tusen vuxenpoäng, eller hur? Nej, så länge man inte har några barn är man inte vuxen på riktigt. Inte ens volvo räcker här ute i buschen. =)

  9. Anna skriver:

    Jag har ju läst alla de här texterna förut, men det är så fint att göra det ígen. Just den här perioden när ni flyttade. Det var ungefär då vi också kände, blev övertygade. Minns när vi hälsade på er första gången. Med hyrbil efter att vi tittat på ett sunkigt sommarhus utanför Katrineholm. Det var så fint. När vi kom hem värmde vi gårdagslax i micron och surfade på hemnet i timmar för att hitta ett åtminstone hälften så fint hus.Ååååååå. Vi saknar er nu när det är EN HEL VECKA sen vi sågs. Krama Biianka och Basse. Och Ronnie.

  10. J skriver:

    En sak jag funderar över när jag läser denna text, Annica, är varför du envisas med att äta kött? Du verkar så godhjärtad på andra plan och ser tillsynes dina katter som små lekfulla individer snarare än ett simpelt husdjur man kastar en matbit till i all hast. Hur kommer det sig att du utan problem kan äta en massa bacon (gris)? Jag menar inget illa med detta utan det är snarare en uppriktig undran.

    • Annika skriver:

      Jag tycker att alla ska göra så gott de kan för att göra världen till en bättre plats för oss alla att leva på. Att man ska försöka hitta en balans mellan att må bra och göra gott. Jag ser inte att det är etiskt riktigt att äta kött, men jag väljer att göra det ändå, eftersom alternativet är för svårt. Efter att ha haft problem med att äta i halva mitt liv skulle att bli vegetarian vara att lägga krokben för mig själv. Det är tillräckligt jobbigt för mig att få i mig mat som det är. Det enda som fungerar för mig är att inte ha några restriktioner överhuvudtaget när det kommer till ätande – i samma sekund som jag låter mig själv tänka ”nja, kanske inte en till kaka” drar hela det destruktiva maskineriet igång och jag kommer fram till att jag faktiskt inte borde äta något alls. Därför väljer jag att äta kött. För att det är lättast så, nej, för att det är enda sättet för mig. Jag försöker dra mitt strå till stacken på andra sätt istället.

  11. J skriver:

    Förlåt, vet inte varför jag fick för mig att stava ditt namn med ”C” istället för ”k”. Annika skulle det vara förstås.

  12. Frida skriver:

    Åh! Det här tror jag är bästa texten jag någonsin läst av dig, då tycker jag ändå att du vanligtvis också är bra på att skriva. Sättet du skildrar Brigit på, däremot. Det känns som att det är sånt du borde skriva på. Skriva om. Känsligt, vackert och ömt. Så himla fint.

  13. w skriver:

    jag dör, så fint

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s