Om vår nya lilla familj.

-1.jpg

Den här veckan skriver jag i Sofis mode om det nya och vidunderliga i att vara kattmamma. Ni som får tag i en tidning (eller som har väldigt bra syn) får hemskt gärna läsa, som vanligt.

Flufftrollet som har parkerat på köksbordet på bilden är Baryshnik, vår fina Basse, bästa kattkillen. Han är så väldigt deppig just nu, det är hemskt. Han hatar att inte få leka med sin syster som är sjuk, att hon får all uppmärksamhet. I vanliga fall är han den gosigaste, snällaste, keligaste katt man kan tänka sig – den senaste veckan har han varit uppspelt, på sin vakt, sur och avvisande. Speciellt Ronnie är nog nästan mer orolig för Basse än för Lillan.

Jag tycker att det är jobbigast när Basse kommer och stryker sig, buffar och gosar, liksom påminner mig om vilken alldeles underbar sötnos han är egentligen, under attityden. Hoppas bara att allt återgår till det normala så snart Biiankas sår läkt och hon och brorsan får vara tillsammans igen.

Haha, typiskt – bara för att jag skrev det här så hoppade han precis upp hos mig i sängen och borrade in nosen under min arm. Söta. Jag är övertygad om att han kände på sig att hans rykte stod på spel. Så, för att förtydliga: Baryshnik är inte alltid sur bara för att Lillan är sjuk. Bara oftast.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Om vår nya lilla familj.

  1. Clara skriver:

    Gudars skymning vad jag saknar min katt när jag ser alla fina bilder du tar på dina katter! Min katt bor hos min bror när jag bor i Madrid. Innan jag blev kattmamma till Esther så trodde jag inte att man kunde känna så mycket känslor för ett djur. Nu vet jag.

  2. Navigaren skriver:

    Fantastiskt att man kan tycka så mycket om sina djur🙂 Tänk att sibiriska katter är extra sällskapssjuka. Basse kommer säkert att klara sig tills hans syster är bättre.

  3. Gabriella skriver:

    Jag läste den här texten på jobbet i måndags och hjälp vad jag kände igen mig. Precis så kändes det när vår katt kom till oss för snart tre år sedan. Hon är världens finaste lilla norska skogskatt och hon har gjort våra liv så ofantligt mycket rikare.Älskar ditt sätt att skriva, du kan verkligen få orden att dansa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s