No pain, no gain.

practice.jpg

Ingen ska komma och säga att jag inte övar tillräckligt på gitarren. Ingen!

Synd att jag inte är särskilt duktig ännu. Egentligen hade jag velat dokumentera min utveckling från total nybörjare till… någon som kan spela en enkel låt hjälpligt, men mitt ego vägrar gå med på att spela in något som inte låter ens i närheten av okej. Förstår inte hur jag någonsin ska lyckas bli så bra att jag kan lägga upp något på nätet.

Jag kan liksom inte ens ta ett F. Försöker varje dag, en betydande del av min övningstid går åt till att kämpa med det där jäkla F:et. Det är ju för tusan bara två små strängar som ska tryckas ner av samma finger. TVÅ STRÄNGAR! Men nej. Nix. Nope. Sorry.

Jag fortsätter ändå, förstås. Det enda som är säkert är ju att jag aldrig kommer att lära mig att spela ett F om jag ger upp. True story.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till No pain, no gain.

  1. - Winch - skriver:

    haha du skulle se mina fingrar. kör på, det är ju hur kul som helst.lycka till😉

  2. Helena skriver:

    Jag har ägt och försökt lära mig spela gitarr nu i typ 10 år (okej, inte så ambitiöst så att mina fingertoppar blöder, men ändå) och jag fixar fortfarande inte F:et… Tur att det finns så många låtar som man slipper ta barréackord i =)Lycka till med övandet och katterna!

  3. Sara skriver:

    Aj, men minst sagt flitigt. Du kommer bli nya Slash om du fortsätter i samma stil…

  4. Filippa A skriver:

    Kanske inte den mest uppmuntrande kommentaren, men för mig tog det ett år innan jag lärde mig spela barréackord helt okej. Kämpa på bara, ett tips är att köra någon låt med flera barréackord i. Kärlek!

  5. Petertoo999 skriver:

    No pain no gain..Det är sant. Inget nytt på fronten Annika. Själv så är jag rätt duktigt på och sjunga..Sist när jag och min flickvän och en kompis till henne var på marknad, så stod jag vid ett litet torg och tittade på fina sjalar, de var väldigt vackra, och tanten som sålde dem var väldigt trevlig och prata med…Min flickvän och hennes kompis gick så långsamt, jag ville ju att de skulle se de fina sjalarna, då plötsligt såg jag min flickvän 100 meter bort bland en massa människor…Så jag tog i allt jag orkade: MIA, FÖR FAN! DU RÖR DIG SOM EN SÄCK POTATIS!! KOM HIT!!! Sen tittade jag på tanten som sålde sjalarna, hon såg ut som en skrämd kanin, och det ända hon kunde säga var: Ojojojojojojojojo…Vaa!!! Ojojojojojojojojojojojojojoj…Du förstår det är min flickvän, man måste gapa på henne ibland, annars händer det inget!! Ojojojojojojojojojojojojojojojo…Tror faktiskt tanten hamnade i någon form av choktillstånd…Sen kom min flickvän efter en stund, med värsta leendet så klart..Så vi tittade på sjalarna tillsammans..Så nog kan jag sjunga alltid.

  6. Charlotta skriver:

    Alltid det där himla F. Jag kan det inte heller. Jag fuskar, och min vän suckar och skakar på huvudet. Men han har ju mycket längre fingrar än jag! Och är starkare. Och jag tycker mitt fusk-F låter ganska okej faktiskt. Men nån dag kanske man måste lära sig. På riktigt. Ett riktigt F. Men jag väntar lite till. Lycka till med spelandet, jag tror du klarar det galant!

  7. Frida skriver:

    Åh kämpa på Annika! Snart så! Puss!

  8. Evelina skriver:

    åh, jag hatar F. F fick mig att lägga ner det där med gitarr. fast jag börjar nog igen, om jag hittar en lärare. så himla jobbigt att slåss med F:et själv.men snart kan du F:et! du verkar ju öva flitigt.

  9. Magdalena skriver:

    Åh fina, Annika! Bra kämpat. Jag vidarbefodrar lite pepp och tips från min man som lärt sig spela gitarr på det senaste 1 ½ året: allt har med muskelminne att göra. Fingrarna kommer snart lära sig hur de skall ligga och då lossnar det till slut. Och som påhejjare och sing-a-longare så kan jag informera att det tog ganska mycket fingermisshandel även för honom att fixa F:et. Men nu låter det ljuvligt! Kör, bara kör!😉

  10. felicia skriver:

    Det är klurigt det där. Jag minns när jag började för en herrans massa år sen (så det är ett under att jag faktiskt kommer ihåg det nu när jag tänker på det) att det gjorde så ont i fingrarna, men det gick över ganska snabbt och gitarrfingrarna växte fram- alltså förhårdnader på huden där du trycker ner strängarna. Folk undrar alltid vad det är för konstigt med huden på mina fingrar. Det där med barréackord tar för övrigt tid. Vad jag övade! Men när det sitter, då sitter det!Ett tips jag har är att läsa massa teori- sjukt tråkigt, men väldigt givande. Spelar du efter noter? Jag har en väldigt bra bok i grundteori, men nu kommer jag inte på namnet såklart. Om du vill kan jag kolla upp det? Fast du kanske inte tycker det är så viktigt förresten…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s