I veckans Sofis mode.

-1.jpgnicole.jpg

Det blev en ledsen krönika den här veckan. Inget annat var möjligt, tyvärr.

Önskar att jag kunde säga att det blir lättare. Att jag kunde säga det och att det vore sant.

Och jo, kanske blir det lättare. Åtminstone att hantera inför andra. Det är värre inför mig själv. Jag är så svår att lura.

Bloggporträttet handlar om Nicole Warne från Australien. Hon är helt underbar, verkligen. Åker jag någonsin till Sydney tänker jag definitivt bjuda henne på te eller drinkar och säga tiotusen gånger hur fin och härlig hon är. Stackars Nicole, hon lär ju tycka att jag är heeelt normal.

Nu ska jag och Ronnie se ett avsnitt av Californication och dricka ett glas hej då-vin, för imorgon lämnar han mig för sex dagar i Oslo. Tur att jag har katterna, och er.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till I veckans Sofis mode.

  1. Julia skriver:

    Jag köpte min första sofies mode idag, endast för att kunna ha dina fina krönikor på papper.

  2. Hanna skriver:

    Min farfar dog för ungefär två år sedan, och farmor har varit ledsen över att hon inte ens drömt om honom. Men nu, en natt hon sov över hos oss, var han plötsligt i hennes dröm. Och det är ju ingen tröst, han finns inte mer, men att ändå få en liten del av honom, så som hon vill minnas honom.. Och det är ju ingen tröst för dig heller, himla död, himla himla olycka.Det är hjärtskärande att läsa, att komma så nära, men jag tycker att du gör döden rättvisa. Det är inte något man bara skakar av sig, det är inte bara att sätta på sig ett leende och sedan är det över. Jag tycker att det är fint att du visar att det är svårt och att det får vara jobbigt. För det är ju så det är.Kramar i tusen.

  3. Petertoo999 skriver:

    Ja, själv så har jag några perenna växter som mitt avlidna ex har planterat, så alltid när det blommar där så tänker jag på henne…Nu kommer gammelmormor snart, hon är bra skön hon. Peter, får jag låna telefööööönnnn?? Hon säger: teleföööönnnnn!! I går pratade jag med en vännina i teleföööönnnn….Det låter ju för skönt. teleföööönnnnnnn…

  4. Sara skriver:

    Det är i dina minnen hon lever. Dina minnen kan ingen ta ifrån dig. Dina minnen kan inte dö. I dina minnen lever hon.

  5. Navigaren skriver:

    Om sanningen bara vore den vi önskade, men så är det ju aldrig. Folk dör och återvänder inte, ändra är döende i obotliga sjukdomar, känslan är skrämmande. En del människor säger att vi kanske möts i efterlivet, andra tänker på minnen. Jag kan inte säga vad man ska göra, men upplevelsen av andra är just en upplevelse, som för oss själva blir verkligare än verkligheten. De som inte är hos oss kan bli våra ledstjärnor och vi kan idealisera utan att dem berättar verkligheten för oss, det gör på sätt och vis allting ännu värre. Jag vet inte om jag skrev någonting rätt nu, jag kan bara hoppas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s