Att faktiskt göra något.

De senaste timmarna har jag suttit och fyllt i en blankett, i förhoppning om att få bli mentor.

Blir man antagen till mentorsprogrammet blir man ihopparad med någon som vill ha en vuxen att prata och umgås med, och så träffas man varannan vecka i ett år. Hittar på saker, fikar, diskuterar.

Precis vad jag letat efter, med andra ord. En möjlighet att få ta mig bort från datorskärmen, ut ur huset, och faktiskt göra något.

Tyvärr såg Ronnie affischen där det står att de söker mentorer först igår, och då skulle ansökningen redan varit inskickad. Och det är dessutom så otroligt svårt att skriva om sig själv, att förklara varför just jag skulle vara en bra mentor, utan att bara låta sådär förfärligt klyschig och fånig och självgod. Alltså är det inte alls säkert att jag blir antagen.

Om jag inte blir det får jag helt enkelt starta mitt eget mentorsprogram och träffa någon av er varannan vecka!

 

Annonser

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Att faktiskt göra något.

  1. Karolina skriver:

    Men snälla söta rara Annika. Du förstår väl att det skulle vara vansinne att inte anta dig till ett mentorsprogram? Du är ju för sjutton den ideala mentorn! Herrgud, JAG skulle göra vad som helst (nästan) för att få ha dig som mentor, och jag är ändå snart 24. 😉 Kan ju knappast finnas någon som är mer lämpad än du. Det är jag rätt säker på att vem som helst skulle skriva under på.

    • Annika skriver:

      Fina du. Jag vet inte, man ska ju ha ”sunda värderingar”, vara ”en ansvarstagande vuxen”… Och det tycker jag förstås att jag är, men hur får man fram det i en ansökningsblankett? ”Du ska bli en vuxen vän som har fått lite perspektiv på saker och ting och kan ge ungdomen en chans att se vad olika vägval kan leda till.” Visst har jag fått perspektiv på ett och annat, men knappast på allt. Jag har inte fått perspektiv på att min Fanny är död, läser man mina krönikor kanske jag framstår som ett nervöst vrak. Det framgår ju liksom inte att jag 99% av tiden är en ytterst välartad person. 🙂

  2. anna skriver:

    vilket fint initiativ… av dem och av dig. klart att du blir antagen!

  3. A skriver:

    Vännen! Det handlar om att ha livserfarenhet… och det har du om något, både bra och dåliga. Det är precis det som är livet, allt det bra men även allt det dåliga och om jag ska vara ärlig så har jag personligen mycket mer utbyte av en person som gått igenom någon svårighet i livet och fått erfarenhet av det istället för att bara glidit genom livet där allt varit frid och fröjd, fått saker serverat på silverfat och aldrig stött på något motgång. Det är väl precis detta som är att vara vuxen, mogen och ansvarstagande… att ha tagit sig igenom svårigheter, stött på motgångar, fått erfarenheter. Dessutom har du den stora fördelen att du också är medveten om och kan reflektera över det du går igenom och ditt liv, bara det i sig ger så betydligt mycket mer erfarenhet och insikt. Sammanfattningsvis.. du passar alldeles, alldeles utmärkt som mentor!Tänk dig själv, vad skulle du själv vilja att en ”mentor” har för egenskaper?Dessutom, om du vill ta dig bort från skärmen, ut ur huset och faktiskt göra något så självklart ställer man upp som fika-sällskap! Stor kram!

  4. Malin - malyn.se skriver:

    Jag håller med ”Karolina” här – Jag skulle älska att ha dig som mentor! :)Jag tror dock att det är ungdomar med ”problem” eller som på något vis har det jobbigt som är mest i behov av dessa mentorer, och där passar jag ju inte riktigt in längre får jag väl lov att säga… men jag skulle ändå älska att ha dig som mentor, men det vet du nog utifrån den kontakt vi haft på facebook osv. 🙂 Så om du av någon dum anledning inte blir antagen men vill ha ett 20-årigt mentor-”barn”, så vet du vem du ska höra av dig till. 🙂 Jag är jätteglad för att det är bättre med Biianka förresten! 🙂 Det måste vara så skönt för er också. Kram!

  5. Lisa skriver:

    Jag skulle vilja ha dig som mentor varje varje dag, hela hela året om. Kram

  6. Louise skriver:

    Men ÅH! Jag har precis börjat på Stella, det är så himla himla bra och jag har flera gånger tänkt att du skulle kanske passa. Hoppas du kommer tycka det är lika givande som jag tycker det är nu. Åh.

  7. Li skriver:

    Jag anmälde mig också till det, mentorsprogrammet. Men då var anmälningarna rullande. I och för sig kanske det inte är samma hos dig och hos mig. Men jag håller mig dig om att det låter intressant. Jag vill gärna vara mentor eftersom jag tycker jag är en stark människa och tror att jag kan ge motivation, och jag är väldigt bra på att se andra människors egenskaper. Det hade varit en fantastisk känsla att få göra någon sådant för en annan människa. Tänk att man kan göra något, bara som man är. Det är verkligen stort.

  8. Matilda skriver:

    Om du vill ha en artonårig vän som inte vet vad hon ska göra av livet så finns jag här och skulle älska en mentor som du.

  9. Petertoo999 skriver:

    Det passar nog dig utmärkt Annika..Bara sitta framför skärmen är ju inte så roligt.

  10. Sara skriver:

    Jag skulle behöva en mentor. Det skulle vi nog alla ibland när jag tänker efter.

  11. Sofi skriver:

    åh! Jag har själv varit med i detta projekt som mentor. Det kommer passa dig utmärkt:) Dessutom behöver du inte känna att du är ensam i det, man får jättebra handledning och man hjälps åt i grupp om det dyker upp ngt som man inte vet hur man ska hantera. lycka till!

  12. Johanna skriver:

    Jag hoppas så att du blir antagen, för du skulle vara en alldeles perfekt mentor. Jag skulle blivit helt överlycklig om jag skulle fått ha dig som mentor. Bara så att du vet.

  13. Alina skriver:

    Du hade passat perfekt! Genom alla de saker du gått igenom blir du MÄNSKLIG. Och det är väldigt väldigt fint! Dessa ungdomar behöver ingen ”supermänniska”, de behöver se att MÄNNISKOR kan må bra och klara sig ur saker. Jag hejar på dig! ❤

  14. Rumlan skriver:

    Jag kan inte tänka mig en finare mentor än du.

  15. hanna skriver:

    jag tror att du skulle bli en jättebra mentor. jag tror inte någon skulle kunna vara en perfekt mentor eftersom alla vi människor har brister. men jag har haft alla slags möjliga problem de senaste åren och jag tror att det hade underlättat att haft en mentor. jag hade inte brytt mej om den va överbra, bara jag hade haft någon att prata med som inte hade med jävla anorexi skit att göra. och även nu när jag inser vad jag gjort med mitt liv skulle jag vilja ha någon att prata om det med. men jag är fan 18 år nu och frisk och därför har jag ju ingen behandlare längre och känner mej ensamare än nånsin typ. jag tycker absolut du ska bli mentor. så många människor behöver nog en.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s