Om att göra sig själv snyggare.

Jag fick en kommentar av Louise:

”Jag måste få fråga en sak som jag undrat länge. Hur retuscherar du dig själv på dina bilder? Jag är säker på att du ser bra ut i verkligheten också, det är inte det, men du är ändå snart trettio år och på bild ser du ut som en tjugoåring. Det här är inte menat som en elak fråga utan jag är uppriktigt nyfiken på hur du gör för att fixa dig så snygg på bild.”

Hjälp! Snart trettio? Är jag det? Aaaaah vänta ålderskris måste bara samla mig lite – okej, så.

För det första, tack, jag tar det som en komplimang att du vill ta del av mina superavancerade retuscheringsskills! Även om jag absolut inte håller med om att jag ser ut som en tjugoåring på bild. (Min vän Anna är tjugo och jag skulle säga att hon ser ut som en tjugoåring medan jag ser ut att vara… en sisådär sju år äldre än hon. Så det stämmer ju rätt bra med verkligheten.)

Såhär ligger det till: Jag är inte särskilt bra på att retuschera. Den överlägset största, eh, ”hemligheten” ligger i att jag tar extremt många bilder varje gång jag behöver få till en som är snygg. Jag testar olika kameravinklar och stativhöjder tills jag hittar ett ljus som faller så smickrande som möjligt, och efter mina modellår har jag rätt bra koll på hur jag ska positionera min kropp och mitt ansikte för att bilderna ska bli som jag vill ha dem.

(OBS – Det här funkar inte om någon annan håller i kameran. Jag måste vara helt ensam för att bli bra på bild, annars blir jag obekväm och känner mig fånig. De gånger det händer att jag gör modelljobb är det en annan sak, då är jag ju där för att göra det som krävs för att bilderna ska bli snygga och ingen hånar mig för att jag är pinsam och gör mig till.)

När jag tagit x antal bilder (kan bli uppåt hundra) går jag igenom dem och slänger 80%. Hej då fula foton. De som blir kvar efter sållningen är de där jag gillar ljuset, beskärningen, ansiktsuttrycket och så vidare. Sedan ökar jag kontrasten och ljusar upp bilden (det tar bort de flesta skuggor), drar kanske lite i färgerna. Och ja, det händer att jag använder den där lilla klon-stämpeln i photoshop om jag har en stor finne på näsan som jag inte orkat sminka över, men det är inte ofta. Istället låter jag smink och ljus och sådant sköta sitt. Om det inte är så att jag äääälskar en bild där ljuset faller konstigt så att jag fått jättemycket skuggor under ögonen, då kan jag ge mig på att försöka ”rädda upp” den.

För vi pratar väl om mer ”uppstyrda” bilder, som ska in i Sofis mode? Är det bara vanliga vardagliga bilder slänger jag bara upp dem direkt. Fast det händer förstås sällan att jag ställer upp stativet och tar en bild utan anledning, det är just när jag behöver bilder till krönikorna. Sedan åker de jag inte använder men ändå gillar upp i bloggen.

Min poäng är alltså att nej, de snygga/fördelaktiga bilderna på mig är verkligen inte helt natuuurliga och bara åh hoppsan var det nån som tog en bild, vad läcker jag blev! Men just några retuscheringstips har jag inte, mer än att leka med färger och ljus och framför allt kontrasten.

Exempel: den här tjusiga bilden…

nyklipptliten.jpg

…såg i original ut såhär:

originalbild.jpg

Jag vet, den ser väldigt dassig och tråkig ut, och – surprise! – jag har alltså inte sådär kritvit och perfekt hy i verkligheten. Men lite kurvor på det:

Bild 11.png

Tadaaa!

(Jag skulle aldrig använt så hård kontrast om bilden skulle användas i Sofis mode, då hade jag nog nöjt mig med att lägga på hälften ungefär.)

Till sist kan man förstås fråga sig om det är dubbelmoral att vara emot utseendefixering och sjuka skönhetsideal samtidigt som man anstränger sig för att vara så snygg som möjligt på bilder i en tidning som riktar sig till tjejer och kvinnor. Och ja, det är nog dubbelmoral. Jag har aldrig påstått att jag inte lider av sådan, för det kan man säkert påstå att jag gör, i många, många frågor. Jag tycker exempelvis att det är fruktansvärt fel att håriga ben och armhålor anses äckligt och okvinnligt, samtidigt som jag själv rakar både benen och under armarna om jag vill känna mig ”fräsch” (hatar det ordet). Jag tycker att det finns en osund fixering vid skönhet, samtidigt som jag sminkar mig och tar till olika knep för att känna mig vacker, åtminstone ibland. Jag… nej, nu tänkte jag börja räkna upp massor av exempel, men jag tror nog att ni förstår vad jag menar.

I alla fall så skulle jag säga att om det är något som är just natuuuurligt i vårt samhälle så är det just den här sortens dubbelmoral. Jag ser det lite som hela den här diskussionen om smalhet – bara för att jag tycker att det är vidrigt att så många känner att de behöver förändra sina kroppar för att passa in i ett osunt ideal så tycker jag ju inte att det är fel att vara smal. (Med ”osunt ideal” menar jag inte att alla som är smala är osunda, utan att det för de flesta människor inte är sunt att vara så smal.) Att vi hetsas till att vara så vackra som möjligt, att ”göra det mesta av våra utseenden” (uuh kräks), betyder inte att jag tycker att det är fel att vilja känna sig fin. Jag vill bara inte att det ska vara det viktigaste, jag vill inte att man ska behöva må dåligt över att känna att man inte räcker till, och jag vill inte att uppfattningen om vad skönhet är ska vara så löjligt snäv. Jag vill att man ska få vara en hel människa som inte upplever sig vara begränsad av en massa idiotiska normer och förväntningar, men det innebär inte att inte jag också begränsar och anpassar mig.

Oj, jag borde aldrig gett mig in i det här. Det är så svårt, så svårt.

Men jag hoppas att jag på något sätt drar mitt strå till stacken ändå. Genom bloggen eller krönikorna eller genom hur jag är som vän och storasyster. För till skillnad från många andra så vill jag ju vara en förebild, även om det är ett förskräckligt laddat ord. Jag förstår att jag kan låta självgod nu, men jag vill väldigt gärna vara någon som inspirerar och som gör något bra som andra vill ta efter. Och jag kan bara hoppas att mina foton har ganska lite med den saken att göra.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Om att göra sig själv snyggare.

  1. Lina skriver:

    Men du ar ju finare pa original-bilden!

    • Annika skriver:

      Tack! Men jag skrev väl inte att jag inte är det? Det är ju själva bilden jag tycker är dassig och tråkig. Jag ser ju ungefär likadan ut?

    • Annika skriver:

      …fast det har såklart att göra med att jag personligen råkar vara väldigt förtjust i starka färger och kontraster. Där är smaken förstås helt olika.

  2. Hannah skriver:

    Du är så otroligt vacker, Annika🙂 På ALLA bilder!

  3. Lina skriver:

    Jo, det ar ju sant forstas.

  4. Cecilia skriver:

    Jag kan förstå din förtjusning i starka konstraster för den första bildens färger är magiska men jag håller verkligen inte med dig om att du skulle se dassig och blek ut på den orginalbilden.

    • Annika skriver:

      Oj, jag borde ha varit mycket tydligare! Menade att själva färgerna i bilden är dassiga och trista. Och att min hy ser sådär porslinsaktig ut på den fixade bilden. La upp dem för att visa att det inte är så att jag retuscherar bilderna sönder och samman, jag snarare… redigerar dem. Oftast gör jag ju mycket mindre än på den där bilden.

  5. Petertoo999 skriver:

    På med mera färg Annika.. *L* Ögonen blir fina.. Blue spanish eyes..Jag lyssnar just på den med Julio Eglesias..Det är viktigt med ögon. Jag har blågröna ögon, min minsta dotter har blåa, min äldsta dotter har bruna, och min son har väldigt vackra bruna, min katt har blåa…3-2 Bluuuuueee spaaannishhh eeeyyyysss, teardroooopppppsss are falllllliiinnnngggg…Fin låt det där.

  6. Julia skriver:

    Variation förnöjer! ;DGillar skarpt att se originalbilden också, himla himla himla jättejättefiiiiiiin (För att vara tydlig i mitt gillande;P) Jag skulle det var kul om du ville berätta om dina ljustips m.m.! Det är ju galet fint när solen ligger sådär med strålarna på dig.Kram

    • Annika skriver:

      TACK Julia!Alltså, jag skulle jättegärna komma med ljustips, men jag har verkligen inga. Förutom att solen ska stå LÅGT på himlen (om det alls är sol ute), dvs tidig morgon eller som i mitt fall när solen håller på att gå ner. Sedan testar jag mig bara fram tills jag hittar ett ljus som ser snyggt ut! Ledsen att jag inte kan vara till större hjälp…Kramar!

  7. kim skriver:

    Du ser alltid perfekt ut i dina bilder. Vilket ofta får mig att jämföra, dåligt av mig men svårt att inte göra. Jag ser din perfekta hy och tänker nä usch vad äcklig jag måste vara om man jämför. Jag ser den vackra färgen i ditt hår och tänker att om jag bara kunde få till en sådan intensiv färg så är jag iaf lite vackrare. Jag ser dina läppar och tänker omg tänk om jag också kunde se ut så i mitt röda läppstift. Det har faktiskt aldrig slagit mig att du retuscherar dina bilder.Det är en väldig lättnad på något sätt att få se den oretuscherade bilden. Du ser mer mänsklig ut där, som att visst du är född vacker men det spelar inte så stor roll. Den får mig att tänka mindre på utseendet och släppa det där med jämförelsen. Den retuscherade bilden får mig dock att direkt jämföra varenda liten centimeter. Underligt det där.Iaf tack så mycket för detta inlägg!🙂

    • Annika skriver:

      Kim. Jag skäms verkligen när jag läser din kommentar. Jag vill verkligen inte på något sätt vara den som får dig att känna sådär. Det är ju helt fruktansvärt och ber om ursäkt, det gör jag verkligen. Lovar och svär att jag ska hitta ett sätt att inte få bloggen att kännas sådär ”omänsklig”, har du några tips på hur får du gärna dela med dig! Till att börja med skrev jag ett eget inlägg om det och la upp några (totalt ofixade) bilder jag tog nyss, det kanske var dumt, men jag fick sådan ångest av tanken på att jag bara lägger upp alla de där mer eller mindre redigerade krönikebilderna. I alla fall. Förlåt att jag också blivit en av de fejkade tjejerna som får andra att må dåligt. Det var aldrig någonsin min mening. TACK för att du uppmärksammade mig på det!Stor kram.

  8. Hanna skriver:

    Jag är ledsenmen jag måste hålla med Kim. Annika du ÄR verkligen en förebild på alla sätt man kan vara en sådan men jag tyckte också det var väldigt skönt att se den bilden du inte fixat med. Jag jämför mig alltid med dig och du är ju den vackraste jag sett (allvarlig!) men på före-bilden (hehe) ser du mycket mer… mänsklig ut. Jag vet att de flesta av dina bilder inte har så mycket kontrast och så som den men… du ser alltid så ouppnåelig ut och det var skönt att se att trots att du är så vacker så ser du vanlig ut också. Det låter fel men liksom, som folk gör mest, bara snyggare, om du fattar :)Vill också tacka för det här inlägget för på nåt sätt fick du mig att må mycket bättre!

    • Annika skriver:

      Mitt svar till Kim är också riktat till dig, Hanna. Jag är ledsen att du känner att du behöver jämföra dig med någon överhuvudtaget. Tack för dina rara och snälla ord! Godnattkram!

  9. Martina skriver:

    Jag tycker du är så jäkla störtskön och bra Annika! (På alla sätt och vis.) Hög igenkänningsfaktor på fotogrejen.

  10. Cecilia skriver:

    Hej igen, kände att jag behöver förtydliga mig lite. Jag menade verkligen inte att skuldbelägga dig över huvudtaget och bilderna är identiska, det är som du säger bara färgerna skiljer sig åt, så för mig är det tydligt att du inte retucherar dina bilder. Det vore väldigt tråkigt om du går runt och tror att jag vill kritisera din förkärlek till starka färger när allt jag menade var att orginalbilden också är väldigt fin, även i färgerna.

  11. Ulrika skriver:

    För mig har det alltid varit uppenbart att kontrasten är rejält uppvriden på många bilder, och jag håller med om att du redigerar, inte retuscherar.Däremot jämför jag mig nog en del, men det blir ofta på ett ganska banalt vis som mer har med min psykiska osäkerhet att göra än din skönhet, typ ”Det är klart Annika kan ha ett fint förhållande, hon är ju så vacker, det blir som en film där hon är hjältinnan hjälten vill ha, jag är inte lika attraktiv så filmen om mitt liv blir inte lika intressant”; och det är liksom inte rimliga tankar att ha bara för att man ser några snygga bilder.Samtidigt njuter jag av att se dina bilder. För att de är konstnärligt tilltalande. Och jag tycker du är en otroligt bra förebild, som jag ofta kan relatera till och vars blogg peppar mig och får mig att vilja och våga och tycka om mig själv mer. Tack för det!

  12. kim skriver:

    Oj, har egentligen inte tänkt på att det är en skillnad på orden redigera och retuschera. Menade förstås redigera. Haha, mycket jag inte tänker inte på…Det låter så hemskt när du skriver att du också blivit en av de fejkade tjejerna. Fejk är ju det sista jag tänker på när jag läser din blogg. Du är ju faktiskt en bra förebild! Ärlig, modig, trevlig och smart. Det var jättefint av dig att skriva det där inlägget! (Har sparat den i favoriter nu!)

  13. Charlotte skriver:

    du är fantastiskt vacker och jätteduktig på att få fram bra foton! Jag trodde helt ärligt att du var bara runt tjugo, för att du ser väldigt ung ut, men sen insåg jag att jag faktiskt visste att du är äldre än så men bilderna säger annat!För mig är du en av mina förebilder och en härlig inspirationskälla!tack vare dig började jag skriva krönikor för dagstidningen och gör det än, nästan två år senare.

  14. Hanna skriver:

    Jag blir alltid lite utmanad i mitt tänk när jag läser din blogg, och börjar fundera en sväng till. Dessutom tycker jag att det är himla kul att du har en så levande dialog med dina läsare, det är inte så många bloggare som utnyttjar sin blogg till det fastän det känns som att det är bloggens grunduppdrag… om du förstår.Nu har jag läst både det här inlägget och det som kom senare med de oredigerade bilderna, och det intressanta med hela fågelsvängen är att det slutar i den eviga dubbla skuldbeläggningen. Hej du är tjej -således ska du vara vacker. Men om du är för vacker så får du antingen skylla dig själv för att du blir utsatt för sexuellt våld eller för andra kvinnors avund. Kanske har du ett ansvar för att inte retuschera dig pinnsmal och felfri (de två egenskaperna är definitivt inte avhängiga varandra ;-)), men jag tycker nog inte att du har ett ansvar att vara mindre vacker än vad du är för att andra ska må bra.Förresten var Ernst Billgren på efter tio med Malou häromdagen, och han sa en så bra sak: ”om du var den sista människan på jorden, skulle du då operera näsan bara för din egen skull, så att du mådde bra?” Vem hittade på ”För min egen skull”?Och sen hade jag en tanke till…. hang on… jo! Att tycka en sak och att kanske inte efterleva det är väl ganska vanligt? Man är ju ändå ett barn av sin kultur och en social gruppvarelse. Jag är feminist och tycker inte att någon är äcklig som har hår på benen, men ändå tar jag bort mitt eget hår (emellanåt, i alla fall). Ibland landar man ju ändå i att man inte känner sig så fräsch för att man blivit itutad den åsikten ända sen veckorevyn var inom räckhåll i 12 års åldern.Haha, varsågod, här fick du en novell! Det här med föräldraledighet tär på intellektet, bra forum att få tycka lite här på din blogg.Puss fantastiska du!

  15. Aurélie skriver:

    You’re wonderful !xoxoAurélie.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s