I veckans Sofis mode.

allsmäktig.jpg

dublin city guide.jpg

Den här veckan handlar min krönika om en sådan där dag som jag alltid kommer att spara. Som jag hade velat gå tillbaka till och leva om. Och om. Och om igen.

Dessutom har jag intervjuat Anouska Brandon om hennes favoritplatser, restauranger, klubbar och shopping hemma i Dublin. Måste erkänna att jag blev rätt sugen på att åka dit, särskilt som det i stort sett inte kostar någonting med vare sig flygbiljetter eller övernattning!

Men nu när vi har katterna är det ju inte bara att resa iväg. Så de resor vi ändå planerar in får vara ganska speciella. Jag packar till exempel inför en sådan just nu.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till I veckans Sofis mode.

  1. L. skriver:

    Vad vill du säga med den krönikan?

    • Annika skriver:

      Hur menar du då?

    • Annika skriver:

      Ah okej, du menar att du tycker att den är menlös. Eller? Tycker själv att den är som mina krönikor rätt ofta är. En betraktelse. Den här gången handlar det väl om den där sista gången jag fortfarande kände hopp. Innan allt brakade lös och vi fick veta att den jag älskar mest i världen skulle dö. Sista gången allt nästan var som vanligt. Ungefär så.

  2. Maria skriver:

    Jag tyckte den var väldigt fin. Med bara några rader lyckades du skildra er vänskap, skämten, stämningen, gemenskapen. Jag såg allt tydligt framför mig – kände som en skärva ur en roman eller en filmscen. Himla fint, som sagt.

    • Annika skriver:

      Tack snälla Maria! Blev lite orolig efter den förra kommentaren att jag kanske misslyckats helt med att få fram det jag ville.(Hoppas att allt är fint med dig förresten, det var väldigt länge sedan nu!)

  3. Julia skriver:

    Jag gillar den skarpt! Ditt sätt att skriva på älskar jag!

  4. Ulrika skriver:

    Den första kommentaren var en aning märklig, måste jag säga. Krönikor är ju ofta till sin natur just en betraktelse, en ögonblicksskildring eller en flyktig tanke som hamnar i skrift i stället för att bara försvinna iväg. Och den här var oerhört vacker, jag blev tårögd faktiskt. Jag är så ledsen att du behöver sörja så, men du ska åtminstone veta att varje gång du skriver om Fanny påminns jag om att ta till vara på ögonblicket med mina nära och kära, njuta av det man har och kanske strunta i onödiga bråk jag annars hamnat i bara för att jag var trött eller hungrig. Du inspirerar mig till att ta till vara på den korta tid jag har, med andra och med livet över huvud taget. Tack för det.

  5. Lovisa skriver:

    Alltså, ditt sätt att skriva är så annorlunda! på ett väldigt bra sätt. ryser varje gång!

  6. Sara skriver:

    Du är så duktig på att skriva -jag ser framemot dina krönikor varje vecka!Det är verkligen fint, det du skriver om Fanny. Förlorade nyss en nära vän själv, och känner igen mig i det du skriver. Måste vara jävligt tufft att skriva om, men du gör ett bra jobb🙂

  7. Alina skriver:

    Jag blir typ skitarg på första kommentaren. Vadå ”vad menar du?” ?Så himla fin krönika Annika! Du är fantastisk med ord!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s