Utekatter.

out5.jpg

Jag och lilla djungelkatten hängde i trädgården idag. Och Basse också förstås, men han var ute på egna strövtåg. Det betyder inte att jag inte älskar honom lika mycket, för det gör jag. Precis lika mycket. Men veterinären har sagt att jag måste vara med Lillan när hon är ute nu när hon varit sjuk, så då är jag det.

out6.jpg

out1.jpg

out3.jpg

Här utforskar Lillan pumphuset. Hon tycker att det är rätt skojigt där, för aggregatet surrar så lustigt. Som en jäääättestor katt som spinner.

out4.jpg

Biiankas oh Baryshniks förfäder i Sibirien skulle vara stolta om de fick se hur bekväma våra katter är med snö. Nu har mycket smält bort, men innan plusgradernas intåg kunde de göra gångar i drivorna där de pulsade fram så att bara öronen stack upp.

out2.jpg

out7.jpg

Hurraaa! Brorsan! Kom och var med oss.

out8.jpg

Mammas fina, fina grabb. Det är så roligt med Basse, för när han är inne känns han så stooor – han ligger jämt och breder ut sig och fyller upp alla ytor han tar i besittning. Men ute ser han så himla liten ut, som en mycket lurvig och mycket söt liten fotpall som är ute och skuttar.

snow.jpg

Bra snön, fortsätt smälta. Jag är så vansinnigt trött på snön och isen. Trött på att skotta, på att inte kunna gå ner och hämta tidningen utan att halka och slå i svanskotan. Tar vårslask framför vinter sju dagar i veckan.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Utekatter.

  1. Anna skriver:

    Hej Annika! Vill inte alls skrämma eller vara en besserwisser nu, men tänkte höja ett varnande finger för halsband på utekatter (jag vet inte hur mycket dina är ute ensamma, men bättre varna en gång för mycket tänkte jag). Min lilla katt kom i somras hem skräckslagen med blodiga tänder efter att ha varit borta i tre dygn. Han hade (förmodligen) fastnat i någonstans och måste gnagt sig lös. Han fick inget nytt halsband! Som sagt, i all välmening. Urfina katter iallafall, och tack för en jättefin blogg!

    • Annika skriver:

      Hej Anna! Åh herregud så hemskt det låter😦 Stackars stackars lilla katten! Våra katter har halsband med resår, de tar av sig dem jättelätt. Annars hade vi aldrig vågat låta dem ha halsband.Tack för välmenande råd och fint beröm!❤

  2. Julia skriver:

    Hej och hopp!Ååh, dina katter kan konsten att smälta hjärtan, minsann =)Jag, tänkte lite på en grej (efter att jag sneglade igenom damens presentation till höger om bloggen). Du och din familj verkar vara så beresta. Ena systern i Spanien, två andra syskon i USA och själv har du varit i både Berlin och Shanghai (Eh, eller var det Tokyo? Hongkong? Attans, mitt minne sviker lite).Jag blir så väldigt imponerad och undrar vad modern din, hade för magiska ord och hemliga recept när ni växte upp som fick er att resa hit och dit och se världen =) Vore kul och bli minst lika inspirerad (Och sedan fara och flyga…hehe). =DMassa vååårKramar till fina Annika

    • Annika skriver:

      Haha, rara, det låter alltid så mycket häftigare än det egentligen är.Min mamma och pappa flyttade isär när jag var bebis, pappa som är amerikan flyttade hem till Los Angeles. Där träffade han en tjej som han fick en dotter med – min syster Wendi – som han nu är ensamstående pappa åt.Min mamma träffade sin man när jag var fem år och fick två barn med honom. De flyttade till Spanien för fem år sedan (lång historia) och nu pluggar min bror på universitet i USA. Jag har bott i London och Shanghai genom att jag jobbade som modell, och Berlin var en spontangrej min pojkvän fick för sig. Han bara flyttade plötsligt, så jag fick lov att flytta efter :)Jag tycker absolut att man ska utnyttja de fantastiska möjligheter som finns idag, att resa billigt, plugga och jobba över hela världen… Även om jag trivs allra, allra bäst hemma i vårt hus på sörmländska landsbygden! ;)Stor kram, Annika

  3. Malin skriver:

    Hej Annika,ni verkar bo väldigt vackert. Det är härligt att bo ute på landet. Jag bor själv ca 2 mil utanför Luleå, vid havet.Jag älskar bilderna på era katter. Jättefina! De påminner lite om min katt Pälsen. Kram från en annan kattälskare

    • Annika skriver:

      Hej Malin!Ja, vårt hus ligger väldigt vackert – det är tur, för just nu ser det ut som hej kom och hjälp mig här inne. Då är det skönt att kunna gå ut och njuta av de härliga omgivningarna!Vilka underbara djur du tillverkar, hur fina som helst. Håller tummarna för att allt går jättebra med operationerna och att du inte behöver sluta sy under läkningstiden. Kramar och hälsa Pälsen!

  4. soffan skriver:

    Jaa, jag är också löjligt trött på snö nu, och på att behöva vagga fram som en liten anka jämt för att inte dratta på rumpan! Tydligen har inte snön legat kvar så här länge i Stockholm på 41 år. Jag valde alltså heeelt rätt tillfälle att flytta hit. Eller inte. Ps. Förtjusande fluffbollar.😀

    • Annika skriver:

      Men eller hur. Detta sabla vaggande! Men vet du, NU, nu smälter det. Jag känner det på mig. (Eller, okej, det är ett faktum: DET SMÄLTER!)PS. Visst är de rättså goa? DS.

  5. Julia skriver:

    Alltså jag har kärat ner mig helt i dina katter! Fast inte mer än mina egna såklart😉 Jag fullkomligt älskar dina katt-inlägg🙂

  6. Anna skriver:

    Annika, är du säker på att du inte haft någon som helst inverkan på dina katters faiblesser för blå respektive rosa kuddar…? Eller har de kanske valt färgen på sina halsband själva?=) Rackans söta är de i vilket fall!

    • Annika skriver:

      Det är väl klart att de valt sina halsband alldeles själv! Tror du inte att de har egna viljor? Vavavavavavavavavaavaaaaaa?????????:)

  7. Anna skriver:

    Haha, självklart! Det borde jag ju förstått=) Kram!

  8. Hanna skriver:

    De är tatuerade och/ eller chipmärkta också va? Halsband åker lätt av och det underlättar väldigt mycket om man enkelt kan spåra ägaren till en ev. bortsprungen katt.

    • Annika skriver:

      Absolut, de är chipmärkta och registrerade och allt det där – inget vi behövt fixa utan det gjorde redan när de var min mammas katter.

  9. Erika skriver:

    Alltså Hanna… jag är ganska, nej väldigt, övertygad om att katterna är chipmärkta. Sibiriska kattungar kostar omkring tio tusen kronor styck, det är inte som att man struntar i att identitetsmärka dem.

  10. hanna skriver:

    Erika, tack jag vet det. Klart att raskatter är chippade, de är ju DYRA… Det är allt för många som köpt en huskatt för 100 kr på Blocket och som därför inte tycker att den är värd ID-märkning, kastrering eller veterinärvård.Jag tror säkert att Annikas katter är ID-märkta, men har märkt att det finns individer i kommentarsfälten här och på andra bloggar som har skrivit saker i stil med:”min huskatt är alltid ute och det går så bra så… hon blir bara dräktig ibland och vi har visserligen haft 3 katter som blivit påkörda, men de dog säkert lyckliga i frihet. Det är ju bara att skaffa en ny billigt på Blocket”.Därför försöker jag gå bakvägen och höja huskattens status på andra sätt. Om folk steriliserade sina huskatter, ID-märkte dem och inte lät dem springa vind för våg i tätorter skulle vi inte ha problem med hemlösa katter.

    • Annika skriver:

      Håller med dig till 100%. Önskar så oerhört mycket att katternas status skulle höjas. SJÄLVKLART för varje katts egen skull, men också för alla andra katter. Exempelvis är det en okastrerad hankatt i området som gett sig på våra småttingar – det var han som bet Lillan så att hon nästan strök med, han har bråkat med Basse, jagat in honom i huset och när jag försökte sjasa ut honom attackerade han mig, klöste sig fast i mitt ben och var väldigt aggressiv. Därför är vi nu alltid ute med våra katter, för ingenting FÅR hända dem igen, aldrig aldrig aldrig. Efter vad vi förstått så bor den katten under en trappa och ägarna ställer ut mat ibland. Jag kan inte förstå hur det kan vara tillåtet att behandla en katt så. Både för kattens skull och eftersom den är en fara för andra.Hur man kan lämna katter vind för våg som vissa gör här ute övergår också mitt förstånd. Vi har fått höra att varje vinter är det hemlösa katter som fryser ihjäl (för att inte tala om alla som blir påkörda). Så jävla vidrigt.

    • Annika skriver:

      Jag var nog otydlig märkte jag – jag kan alltså inte förstå hur man kan strunta i att kastrera sin katt, när man VET allt som kan hända. (Tex att den ger sig på andra katter om det är en hankatt och kommer att föda en massa ljuvliga kattungar som kanske inte får några hem om det en honkatt.)Om man inte vill ha katten inne alls, om man inte bryr sig om vad som händer med den, varför skaffar man då katt överhuvudtaget?!

  11. Hanna skriver:

    Jo, precis. För kattens egen skull, andra katters skull -och andra människors skull. Det är jättebra att era katter inte är ute ensamma. Sedan har jag för mig att det finns regler om att katter ska ha tillsyn minst två gånger om dagen, men jag kan inte komma ihåg var jag läst det. Kanske är det så att grannkattens beteendestörningar skulle gå över om han bara blev kastrerad.Jag låter inte mina katter vara ute utan uppsyn, dels för att jag bor i tätbebyggt område och att hon kan fara illa eller inte hitta hem och dels för att jag tycker att småbarnens sandlåda inte är kattens kattlåda…:-/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s