Fyrtiosjunde texten.

bild47.jpg

krönika47a.jpg

krönika47b.jpg

allakrönikor.jpg

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Fyrtiosjunde texten.

  1. rebecca skriver:

    wow så vacker

  2. Maria skriver:

    Fan vad fint, Annika. Om det inte vore så att jag redan grät så hade jag sannerligen börjat efter att ha läst denna. För man kan säga att jag sitter här, ensam och underskattad. Bortsett från min katt då, min underbara vän vars liv förmodligen gör mitt liv, eller min existens snarare, möjlig(t). Hade jag inte haft honom så hade jag med allra största sannolikhet inte suttit här idag. För jag är ensam, och det synes i andras ögon som något oerhört smutsigt att vara. Som om de inte vill ta i en av just den anledningen, att man inga vänner har. Klart att jag haft vänner under åren, men inga äkta sådana och allt som oftast med dolda motiv. Och ju mer kretsen tunnas ut, desto svårare blir det att få den frodig och levande igen. Det är som med pengar, har man mycket är det lätt att skaffa sig mer (genom investeringar, aktier osv), har man många vänner är det lättare att skaffa sig nya (genom gemensamma vänner, diverse tillställningar osv). Jag är så luttrad efter alla år som helt eller delvis ensam att jag inuti gett upp. Jag lever inte längre, jag existerar endast. (Jag är söt osv, så pojkar faller lätt för mig, men lämnar mig oftast då de inser bördan i att vara den enda jag har). Tack för att din blogg finns i alla fall.

  3. Lina skriver:

    Oj, lääänge sedan jag skrev, tror jag försvann under isen.Jag saknar verkligen det där med att vara tonåring, eller ja, att vara tonåring på nätet, då när det fortfarande var sånt som ingen hade koll på utom just de som verkligen var ensamma. Hur lätt det var att bara skicka iväg ett meddelande på skunk till världens snyggaste panda och kunna få ett svar. För sannolikheten att hon/han var lika ensam som jag var ju väldigt hög. Man kunde ju sitta en hel dag och bara kolla sin gästbok, hade man inte fått ett meddelande? Ett par meddelanden var ju finemang, kanske kunde man bli världens bästa kompisar ändå… även om man aldrig blev det. Nu känns det som sagt som att internetcommunities bara är för raggande. Man hittar nån som har en intressant profil på typ helgon.se och skriver lite om något gemensamt intresse, så efter ett tag så börjar den andre alltid flirta och man loggar ut. ”I don’t want a lover I just need a friend” eller hur den där 90-talsdängan gick. Det värsat är ju att jag är lika ensam som när jag var 14 och vet inte vart jag ska ta vägen med all min ensamhet, det finns inga andingshål längre där saker bara kan vara oskyldigt och enkelt. Där man kan få bara vara ledsen och skriva av sig, risken är ju alltid att en framtida chef ser vilket ”psycho” du innerst inne är. Communities dör ut allt mer och bloggar blir bara vanligare. Bloggar som bara bryter ner en, som påminner en om att man är ensam, att man aldrig har nån att ta en fika med, att shoppa med, att dricka vin med en kväll hemma på en soffa. Det finns inte längre något fint i att vara ensam och oförstådd, det är bara ett bevis på att nåt är galet med en, att man är fel. Nu bara skriver jag, kanske osammanhängande, men det är så länge sedan nu, som man bara kunde skriva utan att skämmas.

  4. Tove skriver:

    Jag tror de där sidorna finns kvar, bara väl dolda när man blivit äldre. Antagligen ser de bara ut som en plats för att byta typ hästfoton för den inte så insatta, fast det är ett litet universum för ensamma.

  5. Marina skriver:

    Skunk ja. Minns när jag var 14 och hade sommarlov och spenderade mycket tid i ”våra bästa år”-forumet där jag och andra enthusiaster diskuterade huruvida serien gått ned sig något sedan man lät Marlena bli besatt av djävulen. Då var man minsann en del av något!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s