Fyrtionionde texten.

bild49.jpg

krönika49a.jpg

krönika49b.jpg

allakrönikor.jpg

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Fyrtionionde texten.

  1. Amanda skriver:

    Oki.Detta ska förstoras. Sedan ska jag ta min rosa överstrykningspenna – eller gröna. Vi får se. Och sedan ska det hängas upp på väggen. Mitt I.Jepp.You Rock BabeX

  2. Sol skriver:

    Har sett den filmen med! det är en bra tankeställare. Fin och härlig blogg du har! Kram Sol

  3. Bissis skriver:

    Jag faller jämt och ständigt för dina texter. den filmen är i mina ögon fantastisk, eftersom jag själv har varit lite som – nu minns jag inte vad tjejen som berättar heter – henne. Vågade på slutet.Jättefint.

  4. Marielouise skriver:

    Såg den igår och nu är jag helt säker på att lärarprogrammet var rätt val för mig. Hu, nästan allt i filmen kändes smärtsamt välbekant från min egen skoltid – men till vår klass kom aldrig någon Saga.

  5. Saga skriver:

    När boken kom läste jag den. Jag kände lika dant som dig, kände mig hjälplös. Jag gillade bokens känsla men inte falskheten. Jag skrev i recensionen ”Det är inte tjejerna som ska ta mer plats, inte killarna som ska ta mindre. Alla, vare sig kön, ålder, storlek, hudfärg eller vad som helst ska FÅ lika mycket plats, det ska inte ens behöva nämnas orden tjejerna eller killarna”. Läs gärna några inlägg i min blogg, mellan de ytliga om klänningar står sanningen. Kanske hade du förstått mig.Tack för dina texter. Tack för dina texter när de dämpar min ångest. Tack så mycket.

  6. lärarinnan skriver:

    Vad vet du om detta som inte jobbar inom skolans värld? Jag känner inte alls igen det du skriver och jag jobbar som gymnasielärare. Jag tycker att det är väldigt olika från klass till klass. I vissa klasser är det tjejerna som hörs och syns mest, i en annan är det ett gäng killar som är högljudda och pratar rakt ut. Vi lärare försöker ägna så mycket uppmärksamhet som möjligt till alla elever, pusha, stötta och prata med och se så många som bara går. Men tänk dig själv att du har fyra lektioner på en dag. Då ska du alltså se ca 120 olika individer, det är en omöjlighet. Sen är det väldigt konstigt att vi i Sverige skyller allt på skolan och lärarna när det är föräldrarna som uppfostrar sina barn, inte skolan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s