Femtiotredje texten.

bild53.jpg

krönika53a.jpg

krönika53b.jpg

allakrönikor.jpg

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Femtiotredje texten.

  1. Anonym skriver:

    Fina du, det gör ont i mig över din förlust, man kan bara ana på bilden här bredvid på Fanny vilken underbar person hon måste varit, bilden strålar värme och innerlighet, leendet ser så högljutt och bubblande ut och ögonen ser ut att glittra!Livet är svårt och tufft att förstå sig på, jag antar att vi bara får försöka acceptera och leva i det, bara vara och vandra, söka och sörja!Jag önskar jag hade en sån vän du haft, ibland gör det så ont att ha all sin skit bara inom sig och ständigt gå omkring och bära på, skludsätta sig för…!Avskyr ätstörningar, hade anorexi i åttan och nian, herregud typ 20 år sedan och det plågar mig fortfarande…!En stor tröst för mig är att jag hittat hit, dig, dina ord!! Du klär in min sorg på ett sätt som stärker mig, ger mig hopp och jag känner mig inte lika ensam!Jag hoppas du finner din tröst på din väg att vandra!KRAM från Ann-Sofie

  2. Linda skriver:

    Du skriver så underbart vackert., själv så är jag mer en nyhetsråtta. Men en gång för några år sedan svämmade känslorna över. Jag var på väg att förlora min bästa vän och jag var bara tvungen att skriva av mig. Den närmsta vännen är inte alltid en människa.http://op.se/slaktvanner/familjeliv/1.734444-nar-resan-med-vannen-tar-slutJag hoppas att du så smått börjar må bättre snart.Kram Linda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s