PLEASE DON’T DIE.

lillan5.jpg

Igår natt drömde jag att Lillan var döende i en svår sjukdom och jag var fast här i USA och kunde inte rädda henne. Vaknade och grät och var tvungen att krama Star i säkert en kvart innan jag vågade somna om.

Då blev jag sprängd i luften istället.

Av alla mardrömmar tar verkligen feberdrömmarna priset som mest överjävliga. Men om jag trodde att det inte kunde bli värre fick jag en överraskning i natt. Då kunde jag nämligen inte somna alls. Jag ska träffa mina kusiner och min faster för första gången och jag lyckades inte sova en enda sketen minut. Så snart jag kom i närheten av att dåsa till fick kroppen panik – ”JAG KAN INTE ANDAAAAS!!!” och jag bara ”men kom igen, seriöst, du är SNUVIG”.

Oh well. Vad gör man? Nu drar jag till Seattle! Hörs snart, vänner.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till PLEASE DON’T DIE.

  1. L skriver:

    Hoppas du får det riktigt roligt i Seattle!❤

  2. em skriver:

    tänk för att så blev det för mig också, angående sömnlösheten alltså, men natten till lördagen… högskoleprovsdagen mao. när provet började så hade jag väl varit vaken i sisådär 27 timmar, gråtit hela morgonen och delar av natten och var i upplösningstillstånd. första delprovet lyckades jag missa att föra över svaren från de fyra sista frågorna till provsvarsbladet (svar som i efterhand såklart visade sig vara riktiga)… en fadäs som innebär ett totalresultat på 1.5 istället för 1.6… intet sagt att jag varit nöjd med det sistnämnda heller, jag veeeet ju att jag hade kapacitet att göra bättre ifrån mig… om jag inte varit ett sånt vrak vid provtillfället.nej usch, nu projicerar jag en massa skit hit och på dig, dålig sätt att hantera min ångest alltså… men kanske kan det vara en klen tröst ändå, att se att det sömnlösa sammanhanget iaf inte var i samband med det sista jävla högskoleprovet som premierade verbal kunskap?nåjapick yourself up and try again ekar i mitt huvud så jag ska avsluta med lite pepp ändå . jag bröt ihop gång på gång och ville gå hem mest hela tiden men gjorde det inte, även om jag inte kan stoltsera med det resultat jag strävade mot så är det en bedrift i sig.. ooooch jag peppar redan inför nästa höst – då, så!Du tycks ha det fint i Seattle också, yay för det! Ta hand om dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s