Tillbaka i solskenet.

206227_1808456262937_1585860066_31747061_3049452_n.jpg

Nu är jag ”hemma” i LA igen efter en kort men otroligt intensiv tripp till Seattle. Hur mycket jag än tyckte om att vara där måste jag säga att det var ganska skönt att komma ut ur flygplatsterminalen och mötas av strålande sol och perfekt sommarvärme. (Svensk sommarvärme, alltså. Jag har varit i LA på sommaren en enda gång, när jag var femton – jag föll ihop i en liten överhettad hög minst en gång om dagen.)

För första gången blev jag inte upphämtad på flygplatsen, utan fick ta mig hem till pappas tomma hus på egen hand. Det gick förvånansvärt smidigt (men då fuskade jag visserligen och tog en taxi sista biten). Väldigt betryggande, på något sätt, att nu veta hur jag tar mig till och från flygplatsen utan att behöva skjuts. Att lägga minst femtonhundra kronor på att taxi hela vägen känns inte direkt som ett alternativ. Nu la jag några hundralappar på att slippa kånka tunga väskor och leta på måfå efter två bussar till.

Visst köpte vi superdupersnygga namn-armband på marknaden i Seattle? Vi bestämde att de heter ”kusinarmband” och jag är himla förtjust i mitt. Kanon om man glömmer bort vad man heter. Och ja, jag vet att vi har dem åt olika håll. Jag kan inte hjälpa att de där galna amerikanerna föredrar att bära sina upp och ner!

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Tillbaka i solskenet.

  1. Lisa skriver:

    Hej Annika!Har foljt din blogg lange nu och ar sa glad for att du lagger upp dina kronikor igen! Du skriver helt, helt fantastiskt. Jag skulle verkligen vilja kunna skriva liknande… alltid relevant, utan sprakliga klyschor, koncist, med lagom manga referenser. Sa elegant, smidigt och en njutning att lasa! Du ar sa, sa, sa bra och sa himla vacker! Har en massa jag skulle kunna skriva, men det kanns ocksa lite pafluget plotsligt, det ar ju sa bekvamt att lasa om dig pa avstand utan att behova refelektera tillbaka… men det ar ju det man gor i en kommentar. Jag alskar bloggar, men de ar ett konstigt medium.Blablabla. Nu till min fraga. Jag funderar pa om du skulle kunna skapa en kategori av typen Att skriva. Kommer ihag att du hade en kroniketavling for ngt ar sedan och lade upp en del inlagg med tips och rad om skrivprocessen i samband med det. Somliga rad kommer jag fortfarande ihag, somliga inte – darfor vore det himla praktiskt och roligt att kunna lasa de inlaggen igen, och kanske andra.En ide bara! Ha det fortsatt underbart i LA! Och glom inte att njuta av studen ar inte nodvandigtvis att uppskatta allt i stunden men att kanna in stamningen och allt i den. =)Tack for allt du ger i bloggen!Kram!

  2. Sara skriver:

    Hur fick du ärret på handen? Nyfiken..

  3. Anna skriver:

    Hihi, jag skulle bära armbandet precis som du. Undrar om det kan ha lite att göra med att amerikaner är uppfödda individualister så det sportar armbanden så de själva kan se sitt namn. Svenskar är lite mer kollektivistiska så vi vill kanske att andra ska kunna se vad det står textat, hellre än vi själva. Bara en liten knäppo-teori.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s