The kids are allright.

Bild 1453.jpg

Bild 1474.jpg

Bild 1472.jpg

Hmm. Lite av en bloggsvacka igen. Försöker tänka att det är positivt att jag inte ”hinner” blogga – det betyder ju att jag har fullt upp här ute i verkligheten. Och det har jag verkligen.

Just nu sitter jag och skriver krönika, i sista minuten som vanligt. Är dödstrött – också som vanligt. Men det är inte bara jetlagen som spökar den här gången. Jag var uppe sju imorse – ungefär den tid då jag somnat sedan jag kom hem från LA i fredags – och åkte in till Gnesta för två intervjuer.

Den första intervjun var för att bli mentor, den andra för ett läskigt extrajobb jag bestämt mig för att ta mig an. Eftersom vikariesamordnaren snabbt bestämde sig för att jag inte verkade vara vare sig psykopat eller problematiskt ointelligent ska jag mycket snart face my demons och återvända till högstadiet. Inte mina trevligaste år, för att uttrycka det oerhört milt. Men jag är helt säker på att det är livsviktigt att utsätta sig för sådant man är rädd för. (Ja, jag är ett hängivet KBT-fan.)

Mentorsutbildningen är om fjorton dagar, om tre veckor träffar man sin ”mentorsungdom” för första gången. Det är jag däremot inte det minsta rädd för. Bara hundraprocentigt pepp.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till The kids are allright.

  1. r skriver:

    Åh. jag känner på mig att du kommer bli en alldeles fantastisk mentor!

  2. Hanna skriver:

    Gud vad bra du kommer bli som mentor. Och lycka till med barnen; turligt nog finns det ju en massa guldklimpar bland alla högstadieidioter. Bra grej!

    • Annika skriver:

      Åh, jag hoppas att du har rätt. I att jag blir en bra mentor, alltså. Att det finns fina högstadieelever är jag alldeles övertygad om!

  3. soffan skriver:

    Åh, lyllans din lilla adept, vilken världsbästa mentor hon/han kommer att få! Nästan så att jag önskar att jag var fjorton igen. Öh, nej förresten, jag tar tillbaks. Trettio rockar. ( Ok, fine, trettioett då. Damn it! ) Anyhoo, efter fyra år på lärarhögskolan vet jag: Du behövs. Exakt DU behövs. Så.

  4. Alina skriver:

    Fantastiskt Annika! HEJA!

  5. Beata skriver:

    Så søt du er uten leppestift!

  6. Beata skriver:

    Så søt du er uten leppestift!

  7. Julia skriver:

    Älskar sista bilden!

  8. Ida skriver:

    Den tjej som får dig som mentor kan skatta sig lycklig lottad. Man önskar att man var i hennes skor. Hoppas det går bra och lycka till!

  9. Helena skriver:

    Hej!Jag har precis hittat till din blogg och måste bara säga att jag älskar den. Dina texter känns så öppna och ärliga, skönt med lite omväxling från alla ”mitt perfekta liv bloggar”.

    • Annika skriver:

      Tack Helena! Åh, nu känner jag mig lite dum som bloggar så himla lite för tillfället! Hoppas att du hänger kvar ändå, jag kommer säkert igång snart igen. Kramar!

  10. Mia skriver:

    Åh ja, en fantastisk mentor kommer du att bli! Var kommer din superfina tröja från? Jag har letat efter en sån tjocktröja himla länge nu. Kram och hej och lycka till med allt jobb!

  11. Emma skriver:

    Nästan så jag önskar att jag var 4 år yngre och 14 igen, och i behov av en mentor. Den som får dig som mentor kan skatta sig lycklig! Du kommer antagligen vara fantastisk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s