Livstecken och nervositet.

Vädret har sannerligen inte förstått att kalendern visar maj. Här växlar det fram och tillbaka mellan blåsigt solsken och hagelstormar. Katterna håller sig inne – ni skulle sett hur överraskade och förnärmade de blev när första hagelskuren kom. Mycket förnärmade och mycket våta. Nu har de torkat och sover så gott, Basse i kattborgen, Lillan i en blomkruka.

Jag har varit datorlös i helgen och har så mycket jobb att ta igen. Men först ville jag bara ge ifrån mig ett livstecken. För jag lever i allra högsta grad! Även om jag är löjligt trött. Jag och Ronnie var uppe alldeles för länge i natt, somnade nog först vid fyra, och klockan sju satte hantverkarna igång att borra två meter under våra huvudkuddar. Skallen är lite tung nu.

Imorgon får jag äntligen träffa tjejen jag ska vara mentor åt det kommande året! Tänkte skriva att jag är hur nervös som helst, men det stämmer nog inte. Jag är inte särskilt nervös, mest… förväntansfull. Okej, lite nervös också. En tretton år yngre kompis på beställning – det är lite blind date över det hela. (Fast ytterst platoniskt, obviously. Men ni fattar.) Klart att oron finns där: tänk om hon inte gillar mig? Tänk om vi inte har något att prata om? Men ärligt talat är inte brist på samtalsämnen ett problem jag har särskilt ofta. Och vadå inte gillar mig?! Jag får helt enkelt se till att vara mitt allra charmigaste, mest oemotståndliga jag! Hmm. Roligt blir det i alla fall. Det känner jag på mig.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Livstecken och nervositet.

  1. Anna skriver:

    Tycker det här med mentorsprogrammet låter så himla bra och roligt. Bor i Nyköpings kommun och har inte sett att vi har något liknande här. Skulle vara roligt om du framöver skriver något om hur det går. Om idéen är lika bra i praktiken. För det här är verkligen något som jag skulle kunna tänka mig. Såg i bilden på ”kaoset” att det låg en bok av Margaretha Strömstedt på bordet. Om du inte hunnit läsa de två delarna så kan jag varm rekomendera den. Och den sista i trilogon. Jag blev så överraskad av böckerna. Många bra tankar och funderingar, förutom själva historien då förstårs.Lycka till till med mentorsskapet!Kram Anna

  2. Joel skriver:

    Har hon valt dig då, eller hur funkar det?

    • Annika skriver:

      Haha, neej! Det är koordinatorn för Mentor Sverige som parar ihop mentorerna med ungdomarna i de konstellationer hon tror passar bäst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s