Livstecken.

Bild 1484.jpg

Wow. Min dygnsrytm är verkligen spektakulärt usel. Jag har precis satt i mig två portioner spaghetti carbonara och slagit mig ner för att ta tag i dagens andra ordentliga arbetspass. Känns liiiite som att det börjar bli dags att styra upp mitt liv, yes, no, yes?

Jag önskar verkligen att jag hade något att dela med mig av. Något roligt eller klokt eller intressant eller så. Men det har jag inte. Allt bara rullar på här och jag gör mitt bästa för att hänga med.

Är världens sämsta bloggare för tillfälllet, med som ni vet går ju sådant upp och ner. Just nu: ner. Vet inte vad jag ska skriva, vilka bilder jag ska lägga upp, vad ni är intresserade av att få veta. Känns lite som att vad jag än gör blir det fel – en skitfånig tanke såklart, när nästan alla som läser bloggen är så otroligt snälla, fina, generösa, uppmuntrande och omtänksamma. Lovar att jag snart är tillbaka med bättre humör och vettigare inställning.

Om det är något särskilt ni funderar över, typ hur mycket Biiankas päls hunnit växa ut eller vilken färg jag har på naglarna just nu (eeh), don’t be shy, fråga!

PS. Insåg just att man ser på bilden att mina naglar är turkosa. Tusan också. DS.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Livstecken.

  1. R skriver:

    Kan trösta dig med att det förgyllde min arbetsnatt när jag såg att du uppdaterat. Ingen annan av bloggarna jag följer som levererar på nätterna..;) Lycka till!

  2. Woodman skriver:

    OK, carbonara efter midnatt är aningen radikalt även för mig, men att jobba nätterna igenom är ett fullkomligt normalt beteende om man har skrivande som yrke. Tro mig, det har fungerat i fler år än jag vill minnas.Att man sedan blir lite asocial och svårt teveinsomningsbenägen då och då, det får omgivningen ta. Inte ringer jag och stör dom på jobbet, för då sover ju jag…Appropå frågor: Du är så förtjusande lagom lång (citat T Danielsson från Spader Madam). Hur förtjusande lagom lång är du?

    • Annika skriver:

      Det är mycket möjligt att det är normalt, men särskilt hälsosamt är det inte. Och jag vill hemskt gärna vara frisk.En sisådär 176 lagom långa centimetrar är jag!

  3. Emmy skriver:

    Hej! Bor i Australien och har därmed en helt annan dygnsrytm än ni därhemma i Sverige.🙂 Har precis hittat din blogg och nu läst ikapp bland dina kolumner på aftonbladet. Du är en fantastiskt skribent, feminist och inspiration! Glad att jag hittade hit! Emmy i Melbourne http://bortabrabloggen.wordpress.com/

  4. Josefine skriver:

    Jag älskar när du skriver om ert hus och trädgård. Tycker att det är fantastiskt intressant. Gärna känslomässiga beskrivningar av att bo i hus. Även om du visar bilder på stökiga rum eller flyttkartonger. Gärna vardag. Det gillar jag.

  5. Navigaren skriver:

    Bra fråga, hur mycket har Biiankas päls hunnit växa ut, ser hon ut som vanligt igen?

  6. Matilda skriver:

    Hur mycket har Biiankas päls vuxit ut?🙂

  7. Linda skriver:

    Nu får du rätta mig om jag har fel, men varför har dina fina krönikor uteblivit från bloggen? De finns bara med som klipp från tidningen men i en oläslig version. Jag skulle bli superglad här i åskovädret om du ville lägga ut de två senaste? Eller är det nåt rättighetstjall som gör att du slutat publicera?

    • Annika skriver:

      Hej Linda! Det ”normala” är att krönikorna läggs upp som skärmdumpar, vissa verkar kunna läsa dem, andra inte. Men tanken är förstås att man ska läsa dem i tidningen, Sofis mode har ju inte så stor nytta av att folk läser krönikorna i min blogg. Du kanske tänker på att jag själv la upp gamla krönikor i bloggen, en om dagen, under ett par månader? Jag har helt enkelt inte haft tid och ork att göra det på sistone. Jag vet inte om någon orkade läsa dem, jag fick ganska lite respons, och det tog en väldig massa tid att leta upp dem, göra om dem till bilder och lägga upp dem. Vi får se om jag tar upp det igen någon gång i framtiden.

  8. Cornelia skriver:

    Det går i vågor helt enkelt, det där med att blogga. Och press är nog det värsta, så känn ingen press att du måste uppdatera.Men om du vill, och behöver inspiration så undrar jag när svaren till det här inlägget kommer? http://blogg.aftonbladet.se/beautifulones/2011/03/go-ask-annikaSkulle vara så intressant att se vad du har att säga.

  9. Evelina skriver:

    Vad fin du är, jättesnygg bild! Jag startade upp en blogg förra veckan och skulle bli jätteglad om du tittade in och lämnade en kommentar eller så😀 Kram Evelina

  10. Lisa skriver:

    Vi läsare finns här oavsett upp- eller nedperioder i bloggandet. Som trogna små hundar. (Eller katter kanske passar bättre?)

  11. Ämma skriver:

    Även om det är småtråkigt sådär att du inte bloggar är det viktigaste att du bloggar för att du vill och för att det är kul, om det blir ett tvång blir ju inläggen tråkigare oxå.Sen ser jag det lite som en pressent från dig när du bloggat, och även om det är fint med pressenter hela tiden blir man ju lite gladare för de som kommer lite mer oväntat🙂

  12. Bella skriver:

    Jag älskade när du la upp dina gamla krönikor!🙂 Läste varenda en. (med tanke på din tidigare kommentar om huruvida någon orkade läsa dem och att du fick lite respons), så bara så du vet; åtminstone en av dina läsare läste samtliga och gillade det!

  13. Matilda skriver:

    Vad gullig du är på bilden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s