Om päls som växer sisådär och så lite Lars Molin på det.

lillabii1.jpg

lillabii2.jpg

lillabii3.jpg

Bild 1.png

Tackar som frågar!

Det är konstigt, det här. Lilla Bii är inte alldeles skallig på ryggen längre, men det går sannerligen inte fort för henne att bli sitt vanliga fluffiga jag igen – trots att mitt hår växer som ogräs och Ronnies likaså. Det måste vara någon av våra förfäder som hade väldigt långsamt växande… päls.

Annars mår hon bra, och hennes käre bror också. De blir verkligen tryggare, gladare och mer kärleksfulla för varje dag som går (även om det knappast syns på bilderna, Lillan har en tendens att se en aning mordisk ut på foton). De far runt som yra kycklingar hela dagarna, jagar fjärilar och humlor och trollsländor och, eh, tallkottar. På nätterna sover de tätt omslingrade nere vid sängens fotända. Jag tror att de har ett ganska fint liv här.

Vi har det också rättså bra, jag och Ronnie. Renoveringen börjar – ta i trä – lida mot sitt slut. Efter sex månaders undantagstillstånd är det snart dags att börja återställa huset till sitt normala, något mer organiserade, kaos. Det känns lite skumt. Jag har liksom vant mig vid att rota igenom enorma högar med kläder och prylar varje gång jag behöver hitta någonting. Nu ska jag alltså behöva… hänga upp mina kläder? På, typ, galgar? Låter avancerat. Men man vänjer sig väl vid det också.

Den här natten har vi ägnat åt att se Lars Molin-filmer från åttiotalets mitt. Riktigt, riktigt strålande filmer, dessutom! ”Saxofonhallicken” rekommenderas varmt till alla. Inte minst för att Allan Svensson var så vansinnigt snygg.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Om päls som växer sisådär och så lite Lars Molin på det.

  1. Woodman skriver:

    Tror du inte att kattpälsens tillväxt sätter fart framåt hösten/vintern när den börjar behövas? Så här års fäller väl de flesta pälsdjur hår för att de inte behöver så tjock päls.Sedan när det gäller Lars Molin, så talar vi ju om ett geni. Hans sätt att beskriva småstäder, som till exempel i Saxofonhallicken, är helt oöverträffat. Jag, som är född och uppvuxen i en liten stad, kan sätta verkliga namn på karaktärerna i filmen utifrån det persongalleri som fanns i min stad under min ungdomstid. Helt otroligt. Ibland undrar jag om inte folk har känt igen sig själva i rollkaraktärerna i just Saxofonhallicken.I Lars Molins skrivande, liksom för övrigt den andre giganten du haft med den här veckan, har man verkligen mer eller mindre ouppnåeliga mål att sikta mot med sitt eget skrivande.Det känns för övrigt som om du har närmare dit, än vad jag har. Och så många fler år att nå dit på. Jag ser fram emot att få följa den resan.

  2. Navigaren skriver:

    Hänga upp kläderna är egentligen mindre bra än att lägga dem i lådor, eftersom dem slits av att hänga på galgar. Dessutom så tar det mer plats, så egentligen är det bästa att lägga allting i lådor eller att vika ihop dem på en plan yta. Kläder ”ska” egentligen bara hänga när dem har torkat.Kul att få höra om lilla Bianka, även om pälsen tar tid, kul att hon och brodern trivs så bar ihop.

  3. Petertoo999 skriver:

    Annika!!! Jag har haft semester, därför den långa frånvaron. Jag utgår ifrån att jag är saknad. Eller vem fan vet! För 2 dagar sedan så var jag ute och cyklade på natten, klockan var runt 04.00 Jag cyklade lite fridfullt, tror ni inte polisen stoppade mig.. – Vad jobbar du med? Jobbar du på arbetsförmedlingen? Båda poliserna blev så förbannade så de hoppade ur bilen…Själv blev jag så skärrad så jag slängde cykeln i diket, sen sprang jag rakt ut på en åker, jag sprang i zick zack ” ifall de skulle skjuta ” sen vart tionde meter gjorde jag en piruett också..Sen när jag hunnit till mitten av åkern, då märkte jag att ingen sprang efter mig, jag vände mig om. Då stod båda poliserna kvar vid min cykel och bilen…Jag ropade: Ska ni skjuta??? Nej, sa poliserna och skrattade, du kan komma..Jag gick tillbaka, när jag kom fram till bilen la jag mig på asfalten, jag var helt slut..Poliserna skrattade, varför sprang du? trodde ni skulle skjuta!! Vill du ha skjuts hem? Nej det är lugnt sa jag…Sen efter en stund så tog jag cykeln och cyklade hem…Varför råkar jag alltid ut för sådana konstigheter Annika! Sen har min minsta dotter varit på landet med gammelmormor, en dag så var gammelmormor på väg till dasset, på halva vägen skrek hon på hjälp..De tryckte på, kan man säga. Nu var mormor där också, hon fick springa med en hink till gammelmormor…Så mitt på gräsmattan satt gammelmormor och sket…Det har min minsta dotter berättat 10 gånger för mig nu…Hon tyckte att det där var för roligt. Vad säger man till en sådan gammelmormor egentligen. Gammal och ful och luktar skit gör du…Men välkommen! hahahha

  4. Tanja skriver:

    Det tar rätt lång tid för pälsen att växa ut, tyvärr. När min huskatt blev kastrerad tog det nog ett halvår innan pälsen på magen var jämnlång med resten. Som tur är växer det fram en massa ”bebisfjun” ganska snart så att de slipper se skalliga ut🙂

  5. Petertoo999 skriver:

    Va fan! Nu ångrar jag att jag skrev så om gammelmormor. Hon är ju en av de jag älskar mest. Men jag tyckte först att det var lite roligt, att hon satt på pottan som åsnan Ior, mitt på gräsmattan..Jag ber om ursäkt för min spontana inlägg. Gammelmormor!! Förlåt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s