Om att hålla tummarna.

lillabiihall.jpg

Hela gårdagen tillbringades på djurakuten i Bagarmossen. De tror att Lilla Bii kan ha epilepsi. Fast de vet inte säkert ännu och jag håller tummarna så hårt jag kan för att det bara var temporärt och att hennes krampanfall aldrig någonsin kommer tillbaka. Just nu kutar hon åtminstone omkring och jagar sin storebror och verkar må ypperligt.

Så, nu måste jag sluta skriva och hålla tummarna igen.

Om annikamarklund

Kattgalen lantis med författarambitioner.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Om att hålla tummarna.

  1. Nea skriver:

    nej men oj. Hoppas stackarn mår bra.Eller ja. Hoppas stackaren inte är en stackare, kan man ju också säga.

  2. cornelia. skriver:

    usch, herregud. kan inte ens föreställa mig paniken och oron. stackars biianka, jag håller tummarna för henne här också!

  3. Jessica skriver:

    Håller tummarna som 17 att det var en engångsföreteelse ! Krya på dej kissen❤

  4. Navigaren skriver:

    Stackars Biianka, hoppas att hon blir bättre-

  5. Alina skriver:

    Åhnej, lilla kattvännen! Hoppas det bara var nåt tillfälligt!

  6. Johanna skriver:

    Hejsan!Läste om kissen. Hoppas allt har gått bra!Tror de att det är epilepsi? Mina föräldrar haren katt som har epilepsi. Det började med anfall, han blev helt tokig och han tuggade fradga. Men hanfår medicin. Fenemal heter den, tror det är sammamedicin som människor får. Han får en halv tablett på morgonen och en halv på kvällen. Det har fungerat bra och han har gått på medicinen i 10 år och han mårhur bra som helst!:) Hoppas det går bra för er!Tack för en bra blogg./Johanna

  7. Andrea skriver:

    Epilepsi är jobbigt, men det finns bra (tablett) behandling att få. Min ena katt har epilepsi, som löses ut av stress, det startade för några år sedan och hon är tio år nu. Men sedan vår hankatt (som stressade henne väldigt) flyttade ut på landet till svärföräldrarna för snart ett år sedan har hon, peppar peppar, inte fått ett enda anfall. När han fortfarande bodde hos oss fick hon det flera gånger i månaden och vi diskuterade medicinering med veterinären, nu blev detta en lösning på prov – och den fungerade. Er lillkisse har inga stressmoment kring sig? Det finns iallafall hjälp att få, de kan leva långa bra liv med medicinering också, trots epilepsi, en diagnos som generellt är svår att ställa säkert enligt vår veterinär. Vi hade ”turen” att hon fick ett anfall på plats hos veterinären.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s