Genom Bloggkommentatorerna hittar jag det här blogginlägget. Det är nu tio minuter sedan jag läste det och jag gråter fortfarande.
Läs, tänk till, och SAKTA NER för fan. Snälla.
Vi får inte glömma hur skört det är, alltihop.
Senaste kommentarer
Helena om Sparkly sparkly. Carl om Lite midsommar sådär… Misha om Jomen alltså jag tän… alice om New York #1. Fredrica om New York #1.
annikamarklund 
herregud. Det är sånna inlägg som verkligen får en att tänka till, ordentligt. Sen att han skrev det så otroligt bra och kännslofyllt gjorde det ju bara bättre. Åh alltså
Får jag säga några ord om det här?Jag tycker inte att det är någon moraliskt skillnad mellan dels att köra för snabbt och vårdslöst i trafiken,och dels att orsaka en annans människas liv genom samma typ av beteende. Antag att jag sitter där i min bil och kör i 130 och sicksackar genom bilarna för att komma fram. Om det sker en olycka så beror den ju på fler olika orsaker, exempelvis mitt omdömeslösa körande, men också faktorer som jag inte jag rå för. Detta betyder inte att jag saknar ansvar om jag är medskyldig i en olycka. Det är egentligen mycket värre än så…Jag är lika ansvarig även när det inte sker någon olycka. För vi kan ju bara moraliskt lastas för det som vi kan påverka? Och då föredrar jag att inte ”sänka” den moraliska bördan det innebär att orsaka någons liv, utan att ”höja” den moraliska bördan även om man inte har orsakat någos liv!
Läs Stig Dagermans novell Att döda ett barn:http://www.student.nada.kth.se/~niho/adeb/att_doda_ett_barn.pdf
Märkligt med dessa figurer som har svårt för högsta tillåtna hastighet, själv hade jag en gång en bil efter mig som inte gillade högsta tillåtna hasighet i en tunnel. Han kom säkert fram fortare, särskilt som det efter tunneln var en trafikerad rondell med väjningsplikt för oss som kom ut ur tunneln.
Det var otroligt välskrivet! Alla borde läsa den. Men att det är en bra text förvånar mig inte, Café har vad jag har sett bara bra skribenter!
BÄST var ordet
Ehum. Jag vet inte hur det var när ni tog körkort, men när jag gjorde det så var en viktig pukt att visa hänsyn till andra i trafiken. Det implicerar även sådana som inte tycker lika. Det är visserligen oansvarigt att ligga 15 cm bakom under 5 km (men jag har svårt att tro att detta inte avståndet en viss överdrift, kvinnan måste varit oerhört kompetent för att hålla ett sådant avstånd under acelerationer och inbromsningar utan att krocka), men det är också oansvarigt utsätta sig för en sådan situation utan att göra något åt den. Speciellt som vägen på sina ställen är tvåfilig, och han inte vet varför kvinnan hade bråttom.Det känns som att jag gärna skulle vilja undvika att träffa på båda två på vägen. Den ena skulle jag släppa förbi så snart som möjligt (det händer att jag stannar upp på busshållplats eller likannde), den andra skulle jag hålla extra säkerhetsavstånd till tills dess jag kunde välja alternativväg eller köra om säkert.Jag vet inte vad som gäller i det här fallet, men det är känt att vissa bilar har massiv felvisning i 30, det är möjligt att parterna haft helt olika uppfattning om vad som är 30. Har konstaterat att vissa bilmodeller ofta kör neråt 23 km/h (GPS-mätt) på 30-väg.
Livet handlar om ögonblick. Den hundradelssekund som gör skillnad. Jag blev också väldigt, väldigt berörd av texten. Så vansinnigt vackert och kärleksfullt skrivet, så otäckt närvarande.http://grasrock.blogspot.com/ Maria
Det var en del av mina författarkollegor som länkat ut Fredriks ord. Mycket välskrivet.
Mycket tänkvärt! Är det så bråttom det vi ibland stressar till….?!