Månadsarkiv: september 2010

Jaja. Jag är en liten tönt. Men guuuuud vad många gånger jag lyssnat på den här låten. Och varenda gång grinar jag. I natt när jag inte kunde sova för att huvudet värkte så mycket lyssnade jag nog på den … Fortsätt läsa →

Här nedanför kan ni se väldigt många suddiga bilder från dagens skogspromenad. Det är allt jag har att bjuda på för tillfället. (Ronnie är inte tjurig. Han vill bara inte vara med på bild.)

Tänk. När jag skrev den här krönikan förra söndagen var jag ledsen över valresultatet. Ingenting annat. Jag visste att Fanny var väldigt dålig, men jag trodde fortfarande att det skulle vända. Det fanns fortfarande hopp. Texten, som finns att läsa … Fortsätt läsa →

Jag borde varit förberedd. Men jag var inte det. Jo, jag hade förstått att det skulle göra ont. Så mycket ondare än någonting annat jag känt. Bara inte såhär ont. Att det skulle vara så obeskrivligt jävla totalt olidligt. Jag … Fortsätt läsa →

Att köra hem från Göteborg tog oss precis hela dagen. Gick inte direkt smidigare med en pojkvän med migrän och ett trasigt halvljus. Men nu är jag hemma vid mitt skrivbord. Äntligen, äntligen, äntligen. Jag har längtat hem så vansinnigt … Fortsätt läsa →

Spelning i Göteborgsk källarlokal. Jag höll ut i en halv låt, sedan fick jag ont i öronen och gick ut. Men ändå. När såg jag en spelning senast? Jag är ändå här. Jag ligger inte på hotellrummet och stirrar i … Fortsätt läsa →

Landslagsmatch i fotboll  med det ytterst anrika (ehmm) författarlandslaget. Sverige – Norge. Min karl som, typ, defensiv innermittfältare. Eller vad vet jag. Det står i alla fall 3-1 till oss. Jag fryser.

Det har varit en överkomlig dag. Lite bilkörning, lite Bokmässa, ganska mycket vila och närhet. Vågar inte ens tänka på hur jag skulle må om jag inte haft Ronnie. Han är fullt medveten om att han från och med nu … Fortsätt läsa →

Förra sommaren pratade jag i radio. Hade lunginflammation men vågade inte ställa in, jag vågade sällan det, var så rädd att folk skulle bli arga och besvikna på mig. Dagen innan hade du tagit hand om mig, innan du åkte … Fortsätt läsa →

I juli fick vi veta att behandlingarna inte fungerat. Du berättade det över telefon. Det var onsdag. Jag tror att det var den enda gången vi grät tillsammans. Ja, vi grät ju tillsammans hela tiden, över sorgliga eller fina saker … Fortsätt läsa →